RunandRoxtothetop

Är något frustrerad för tillfället! Ligger nämligen sjuk =(

Och nu vill jag inget annat än att bara få ge mig ut och träna! En underbar vinterdag har gått till spillo för att en liten spjuver till bakterie har smittat mig.

Jag vill ut och springa, åka skidor och skridskor!

Eller rent av snöskor?!

Jag kör ett underbart hårt snöskospass i underbart vackert väder

30 december drog jag och Magnus med buss till Funäsdalen för vidare taxitransport över Sveriges högst belägna väg (Flatruet 975 möh) till Ljungdalen. I Ljungdalen åkte vi en timme skidor på elljusspåret, kikade in i turistbyrån, åt massvis av godis samt sov på ett vandrarhem.

.
Vårt välstädade rum i Ljungdalen, notera den fula tavlan på väggen 

På nyårsafton fick vi skjuts 6 km till kläppens parkering av några andra som skulle fira in sitt nyår på Helags fjällstation. Kläppen skall inte förväxlas med Kläppens skidanlägging i Sälenfjällen utan i den här meningen är det namnet på ett område där allmän väg slutar och väglöst land tar vid. Från Kläppenparkeringen gick det att åka bandvagnstransport till fjällstationen, vilket alla andra gjorde förutom Jag och Magnus. Bandvagns föraren avrådde oss från att ge oss iväg på skidor i snöstormen, han tom erbjöd sig att ta vår packning (20 kg var). Vi tackade dock nej till detta erbjudande och gav oss iväg. Det var ju därför som vi åkte upp till fjällen för att få vistas i hårdare väder. Då det var ljust under nästan hela vägen upp till fjällstationen så var det egentligen inga problem att ta sig dit. Dock var sikten på kalfjället begränsad till ca 20 meter, den ständiga motvinden som piskade snö i ansiktet på oss var också ett litet störande moment. Men det var en bra förberedelse för det som komma skulle. Väl framme på fjällstationen fick vi låna säkerhetsutrymmet för att laga lite mat och torka kläder. De torkade dock inte så snabbt då det var minusgrader inne i stugan till en början, därefter fick vi upp temperaturen till ca10 grader. Med andra ord inte särskillt varmt. 45 stycken gäster hade nappat på STF:s nyårserbjudande om att bo, äta och fira nyår på fjällstationen.  Dessutom hade två oanmälda tältare också kommit dit. Dessa två gossar fick dock inte ta del av den goda maten, champangen, gemenskapen eller värmen inne i stugorna. De tog dock del av var det vackra fyverkeriet. De två gossarna är som ni säkert redan förstått jag och Magnus. Istället för att bo i en stuga så grävde vi in vårt tält i en snödriva för att om möjligt kunna dämpa vindslagen mot tältduken. Vindbyarna låg på strax över 20 meter/sek och termometern stod på 10 minus utanför tältet när vi kröp in för att sova för första gången under 2009. Natten innan vi kom till fjällstationen blåste det precis över 40 meter/sek, så det var tur att vi inte sov i tält den natten för då skulle mitt tält varit trasor vid det här laget. Gästerna som bott på stationen den natten hade haft svårt att sova då, de berättade att husen hade knakat väldigt mycket. Vet ni förresten vad den högst uppmätta vindhastigheten är i Sverige? Om inte så kan ju jag berätta det för er, den ligger nämligen på 81 m/s och uppmättes 1992 i blåshålet Tarfalavaggi där Sthlm Uni vetenskapliga station ligger. Bland annat blåstes ett hus sönder och samman och hittades flera kilometer bort. Andra byggnader flyttades av från husgrunden trots att de var förankrade med kraftiga stålwirar. Så nu vet ni det =)


Magnus sliter i kylan och motvinden

Nyårsdagen vaknade vi upp i ett snöigt och isigt tält. Vi frös dock ingenting under natten tack vare våra nyinköpta Marmot Never summer sovsäckar. Efter att ha packat en liten ryggsäck med lite mat, dunjacka, extra handskar, sond och spade satte vi för första gången på oss de nya snöskorna. Är förövrigt väldigt nöjd med de snöskorna, man tar sig med lätthet fram nästan överallt i snöterrängen. Efter en stunds rekande med sonden hittade vi ett perfekt ställe att gräva bivack på. 4 timmar senare hade vi grävt en 6 meter lång gång och ett rum med 3 britsar som mätte 3x3 meter. För att lättare hitta tillbaka till bivacken senare på kvällen fäste vi en pannlampa på en av spadarna, något som visade sig vara helt ypperligt. Efter att ha hämtat sovsäck,liggunderlag och annat nere vid fjällstationen var vi klara för att sova i bivacken. Att ligga inne i bivacken helt skyddad från stormbyarna utanför var en skön känsla, temperaturen vid insomningstillfället inne i bivacken låg på ca 4-5 minusgrader till skillnad emot de ca 8-9 minusgradrarna utanför (+ den effekt vinden gör).  Efter en god natts sömn vaknade jag runt 09.00 och säger till Magnus att " vi behöver nog skotta en del för att ta oss ut härifrån". Endast en glipa på ca 5-10 cm återstod av vår ingång resten av hålet hade snöat igen totalt under natten.


Magnus jobbar inne i bivacken, till höger om öppningen står den helt oumbärliga sonden
Taget innifrån bivacken, utsikten var något begränsad  

Efter att ha grävt oss ut bar det iväg på topptursattack, det är kallt och fruktansvärt blåsigt. Vi trevar på uppåt mot Helags sydliga kam och försöker följa den med säkert avstånd till stupet. Men då vinden flertalet gånger blåser omkull oss (jag överdriver inte) tar vi det kloka beslutet i att strunta i toppen och vända tillbaka.  Är nöjd med det beslutet vi tog, vi skulle säkert tagit oss till toppen, men det var dumt att riskera något. Att vistas just där vi var i orkanvindar var inte det bästa stället att befinna sig på kom vi fram till. Och som en klassisk klyscha säger så finns ju alltid berget kvar. Vi sökte oss istället ned till bivacken igen, som på 3 timmar återigen hade snöat igen totalt. Så det vara bara att börja skotta. Tanken var sedan att gå ner och hämta upp ytterligare saker från fjällstationen, en pannlampa fästes återigen på en spade. Men då vi vänder oss om efter 50 meter och inte ser lampan så slår det oss att vi kommer få det väldigt svårt att hitta tillbaka till bivacken. Istället för att gå ner, går vi upp och packar ihop alla saker för att ta oss ner till fjällstationen. Något som visade sig vara en sådär bra idé. När vi packat ner alla saker i ryggsäckarna har det hunnit bli mörkt, snön vräker ner, och vindhastigheten (såg vi när vi kom in på fjällstationen) ligger på runt 25-26 m/sek. Spåren vi gjort bara en halvtimme tidigare är helt och hållet borta när vi börjar gå, efter ett tag inser vi att vi borde tagit ut en kompassriktning redan när vi lämnade bivacken. (vi tänkte lite macho att det är väl bara att gå så som vi gjort de andra gångerna, det är inte sålångt. Vi tog kompassriktning efter ett tag, då var det försent. Vi hade tappat bort oss totalt. En promenad ner till fjällstationen har tagit 15 min de gånger vi tidigare gått. Den här gången tog det 90 min. Vi blev bortvillade av den starka vinden och drogs sydöst när vi i själva verket skulle hållt en östlig/nordöstlig kurs. Räddningen för att vi skulle kunna lokalisera oss någorlunda var att vi upptäckte att vi stod mitt ute på isen över en en liten sjö. Utifrån den försökte vi sedan ta ny kompasskurs för att kunna hitta fjällstationen. Detta är första gången vi faktiskt blev lite rädda när vi varit ute, det var inte det minsta kul. Om vi sträckte ut en arm och höll i skidstaven såg vi inte spetsen på staven, då kan ni tänka er hur sikten var, ungefär lika med 2-3 meter. Efter ett tags gnetande mot norr kom vi lyckligtsvis fram till Stugornas ljus och värme, sällan har vi blivit så glada över att se några stugor. Efter att ha fått lite varm saft av den vänlige STF värden bestämde vi att strunta i att krypa in i tältet och istället betala de 345 kronorna för att bo i en stuga. Detta var också ett bra beslut då vi fick alla kläder torkade under natten, dessutom bodde det 8 andra i stugan också som vi bekantade oss med. Satt bla och löste korsord med två 50 + kvinnor =). Så kul att träffa på människor i fjällen (och nu menar jag riktigtiga fjällen inga exploaterade skidanläggningar), så  avslappnad och skön stämning där man pratar med alla man träffar på.
 

Bild på Magnus i Snöstormen där vi försöker hitta till fjällstationen

Morgonen därpå ställer vi klockan tidigt för att kunna komma iväg i någorlunda tid, hade nämligen beställt taxi till kl 12.
Vid frukosten frågade en väldigt vänlig kvinna oss om vi ville ha några piroger för att hon och hennes sällskap hade så det räckte och blev över. Självklart ville vi ha dom! Perfekt  till lunchen. Vi pratade en del med dem och de visade sig att de skulle åt samma håll som vi, efter lite mera prat från Magnus sida så kunde vi få skjuts till Funäsdalen av dom om vi tajmade ankomstiderna till Kläppen. De gav sig iväg 9.30  och vi kom iväg 10.00. Hade alltså en halvtimme på oss att komma ifatt dem. Det var dock lättare sagt än gjort då vi gärna stannar och knäpper av några (läs många) bilder lite då och då (läs ofta). Bara 1.5 km innan kläppen har vi kommit ifatt dem. Nere vid Kläppenparkeringen står taxichauffören och v'äntar på oss...Men att vi skulle få skjuts i stället för att åka med honom var inga problem.  Då fick du åka upp hit i onödan sa vi varpå han svarade "Nejdå, nu fick jag ju stå och prata lite med han som plogar bort snön, sen hade jag ändå inget annat för mig idag". Jag gillar sådana människor, skulle det varit i Sthlm detta hände så tror jag inte att svaret från en taxichaffis skulle varit lika positivt. Istället åkte vi nu med S och A till Funäsdalen och sparade 650 kronor =)
Väl i en av världens absolut vackrast belägna byar, Funäsdalen så var det riktigt kallt. Vi gick in på turistbyrån, bytte om och hängde upp våra svettiga underställ och blöta jackor i kapprummet varpå vi får underliga blickar på oss. De ser ut att tänka " vad är det här för muppar". Jag ska inte klandra dem, skulle förmodligen tänkt likadant själv. A tipsade oss om att gå in på fjällmuseét som ligger i anslutning till turistbyrån, vilket vi gjorde. Det fanns två ingångar till museét, en för vuxna och en hemlig gång för barn. Jag frågade lite försynt om även vuxna fick gå den hemliga barngången in, vilket vi fick om i tog av oss skorna. Sagt och gjort, vi tog av oss våra kängor och sprang gladeligen in i den spännande gången. Museét var väl värt ett besök för den som gillar fjällhistoria, kultur, djur, Samer m.m. Vilket jag gör =) Efter att ha ätit en väldigt god pizza och några kanelbullar skulle vi leta reda på någon plats att sova. När vi gick förbi en affär såg vi att Richard Herrey skulle uppträda på en klubb i byn, de måste vi ju gå och titta på! Men först letade vi upp en sovplats, det blev under bar himmel med utsikt över snöklädda grantoppar, en bergskamm och en stjärnklar natthimmel. På krogen väckte vi ganska stor uppmärksamhet med vår utstyrsel, när vi svarade på vad vi gjorde där trodde dom till en början inte på oss. Men efter ett tag förstod folk att, "ok dom här nördarna kanske inte ljuger om att dom ska sova 500 meter längre bort inne i skogen. En kommentar vi fick var "Ni är fan dumma i huvudet, på riktigt", en annan var " visst är nollåttor dumma, men såhär dumma trodde jag inte att ni var"... Kanske hade de rätt, kanske inte. Att sova under bar himmel i minus 27 grader kanske inte är det klokaste man kan göra, men väl en häfigt upplevelse. Natten var som de flesta av er kanske räknat ut ganska så kylig, men med en bra sovsäck kommer man långt. Magnus pälsade på sig allt han hade och frös enbart om näsan. Jag däremot som legat och svettats de tidigare nätterna tog inte på mig fullt lika mycket kläder, något som jag fick sota för under natten då jag vaknade flertalet gånger och frös rejält. Inte blev det bättre av att jag var tvungen att gå på toaletten, som tur var behövde jag bara urinera, vilket klarades galant på knä ifrån liggunderlaget! Jag vaknade närapå en timme innan klockan ringde, vände och vred på mig innan jag en halvtimme senare kliver ur sovsäcken och börjar aktivera mig. Försöker också få igång Magnus som störtskönt ligger kvar i sovsäcken och inte alls är sugen på att lämna den. Efter ett tag är vi klara för avmarsch mot Funäsdalens centrum. Bussen går inte än på några timmar, inga affärer är öppna. Vad gör vi då? Vi går till Hotellet och äter frukost, den godaste frukosten på väldigt väldigt länge. Därefter bär det av hemåt i strålande solsken sittandes på en buss, otroligt nöjda med det lilla äventyret. Eller som Glenn och Konrad skulle ha sagt; Grymt!


Vår övernattningsplats, vi isolerade lite med grankvistar

Ska så småningom lägga ut lite fler bilder på facebook...

Tack och Bock / JL

Lovade i förra inlägget att lägga ut några bilder från skridskoturen jag och Magnus gjorde natten innan avfärden till Helagsfjället. När jag tittar igenom bilderna från turen så slår det mig dock att det inte finns några bilder ifrån när vi verkligen åker skridskor. Men det blev en rad andra schyssta bilder...

Spegelblank is!


Is på is...


Min pannlampa ses lysa i nästan mitt i bilden


Med Haninge Centrum i bakgrunden


Tog Jokken (Cykeln heter så) ner till sjön


Cyklar med hockeyrören på i lätt snöfall

Tack och Bock /JL

Vill först och främst tacka för alla namnförslagen som inkommit...

Efter övervägande av alla inlämnade namn har juryn enats om att döpa Konrads kompis till...

Trummvirvel.....

GLENN!!!

Vinnare av namntävlingen blir alltså Sverker, Grattis!

Ett signerat kort med mig, Magnus, Konrad och Glenn kommer att skickas till dig under 2009.

Någon kanske undrar varför just förslaget Glenn vann,på frågan finns ett ganska enkelt svar. Under en namnlek på midsommarafton för några år sedan så skulle varje person säga sitt namn och därefter ett djur. Sedan skulle man upprepa vad alla sagt osv. Min toppengode vän Glenn var med under leken och sa helt sonika "Glenn Gris", (jag sa Järv och Magnus sa Mink). Att nu få döpa den lilla expeditionsgrisen till just Glenn känns helt självklart. Det blir också en liten hyllning till dig Glenn, nu kommer du alltid finnas med i tankarna (vilket du gör ganska mycket annars också) under alla framtida expeditioner. Se det som en ära =)


Glenn och Konrad samspråkar kvällen innan avresan upp till Härjedalen, något nervösa!

När jag nu skriver detta har jag precis kommit hem ifrån en skridskotur på lilla rudansjön,  en väldigt härlig tur kl 24 med ca 7 grader kallt och stjärnklart (bilder kommer så småningom). Kan rekomenderas! Men vetskapen om att jag skall gå upp om 5 timmar är inte en lika skön känsla.

Det är i morgon som jag och Minken drar iväg på en vintertält/bivacktur upp till Helagsfjället i Härjedalen. Under dagen har diverse inköp gjorts, som tex nya kängor och Damasker.

Sedan tidigare har nedan vackra sovsäck inhandlats

Jag visar upp sovsäcken i sin fulla längd, baksidan är röd och framsidan silver,svart och orange

Modellen heter Never Summer med en komforttemp på - 17 grader (för killar) och en Extremtemp på - 37 grader.

I julklapp fick jag ett par TSL 225 Snöskor som ser ut som följer

Mitt nya par snöskor

Samlandet av friluftsprylar blir bara större och större...

Vill passa på att önska alla ett GOTT NYTT ÅR! Jag lär nog inte ha tillgång till något Internet uppe i Fjällen för att uppdatera bloggen. Återkommer nästa år med en uppdatering och lite bilder från Nyårsfirande och snöbollskrig uppe i Härjedalsfjällen.

Tack och bock // JL

De öländska raukarna är inte fristående på samma sätt som de gotländska. De bildades vid Litorinahavets (dvs för 5 500 - 2 000 år sedan) strand och kan snarare anses som anlag till raukar vars utformning fortfarande pågår, åtminstone delvis.

Efter lite forskning i området har jag även hittat lite fler platser i Sverige där det finns Raukar bland annat så finns det på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund, vid Kullen och Hovs hallar i nordvästra Skåne, på Väröhalvön i norra Halland, på Härnön och i Häggdånger i Ångermanland. De är dock en annan typ av raukar. De har också skapats av vågornas erosion, men de är utformade i kristallin berggrund, dvs de består av bergarter som gnejs och granit (Istället för olika typer av Kalksten). I Hovs Hallar finns 15 meter höga raukar, men i övrigt kan dessa raukar inte jämföra sig med de gotländska.

Raukar finns även i övriga delar av världen längs klippiga kuster. Vid Englands sydkust och vid Skottlands västkust finns berömda raukar. Där kallas de för sea stacks, hos oss är den naturgeograf iska benämningen strandpelare.

Var ett tag sedan jag uppdaterad om hur det går med träningen.
Just nu går det inte så bra löpmässigt. Men kör på med alternativträning som så många gånger förr...

Det var en kort uppdatering :) Gör ingen längre eller mer utförlig beskrivning av läget för det är så tråkigt att skriva om. När det är tråkigt att skriva om lär det säkert bli tråkigt att läsa om också, så därför struntar jag i det.

Dagens pass kan jag berätta om i allafall. Det blev ett cykelintervallpass på 5x5 min med 2 min stående i varje serie. Totalt 25 min effektivitet varav 10 min stående...Har för tillfället svårt att ta ut mig till hundra procent, tidigare år har jag utan problem kunnat cykla tills jag inte kunnat sitta kvar på cykeln, men inte nu. Ska försöka hitta tillbaka dit.

Hade sällskap på passet idag av Sveriges nästa basketstjärna (inte för att vi har haft någon direkt stjärna i basket, men ändå), 213 cm långe Erik (han har fått höra vitsar om fyren långe Erik ja) imponerade genom att köra stenhårt på cykeln.

Mycket roligare att ha sällskap på dessa tråkiga cykelpass.

Tack och Bock / JL