Castorama
Castorama är för dem som inte vet det, en tävling i alla friidrottens kast grenar. Först ut är kula, därefter spjut,diskus och slägga. Mina "starka" grenar är de två förstnämnda. Det är där som jag skall plocka mest poäng.
Liksom förra året har jag och Magnus en utmaning, i år har även Erik smugit sig med. Håll tummarna för mig!
Återkommer med en rapport senare
Keb dag 4, en bildkavalkad!
Dag 4 visade sig skulle bli den klart bästa, både vädermässigt, utsiktmässigt och vandringsmässigt.
När vi vaknade på morgonen duggade det bara lätt på tältduken, och det dröjde inte länge innan det slutade regna helt. Tror vi kom iväg runt halv nio tiden. Vilket egentligen inte spelade så stor roll då vi kunde ta det ganska lugnt. Planen var att gå upp till Tarfalajaure (jaure = sjö), njuta av den magnifika omgivningen och eventuellt bestiga en av topparna som omger dalen och sedan gå tillbaka till tältet. Vid tältet skulle vi sedan laga mat och sedan packa ihop allt och gå så länge vi hade lust tillbaka mot Nikkaloukta.
Molntäcket började spricka upp...
Denna dag 4 skulle vi få njuta, så som sig bör i fjällen. Vi tog en flapjack till frukost och började sedan vandra uppåt dalen. Solen började så sakta att värma oss i ryggen och det dröjde inte länge innan vi fick ta av oss fleecejackorna. 
Lina passerar den enda kluriga passagen på vägen upp till Tarfalastugorna
Leden upp till Tarfalavaggis (vaggi = dal) stugor är väldigt enkel. Ifrån där vi satte upp tältet (ca 1 km från Kebnekaises fjällstation)är det bara 6 km att gå (12 km fram och tillbaka) till STF:s stugor längst in i dalen. På de 6 kilometrarna är det visserligen ca 400 höjdmeter som skall avverkas men det är inga speciellt branta partier. Enda lite svårare passagen är den som Lina ses i ovan, där går leden precis brevid jokken (fors/bäck) som brusar på med bra fart. Där är man tvungen att ta armarna till hjälp för att inte ramla ner i vattnet.
Här har vi kommit några kilometer upp i dalen...
I den nedre delen på leden är utsikten något begränsad. Men när man kommit upp en bit så möts man av magnifika vyer. Den storslagenheten som skönjas när man kommit upp en bit är svår att beskriva, den är svår att ta in. Alla sinnen ställs på sin spets och man kan inget annat än att hänföras av de klara sjöarna, de sprickfyllda glaciärerna, de höga bergstopparna, jokkarna som rinner ut från jökelportarna, molnen som drar in, tystnaden och den rena luften.
Efter ett tag börjar bergen och glaciärerna att skönjas...
Tarfala dalen omges av 4 st 2000-meterstoppar vilken ger en högalpin känsla. Topparna är Kebnekaises syd- (2104möh) och nordtopp (2097möh), samt Kaskasapakte (2043möh) och Kasasatjåkkas topp (2076möh). Dessvärre såg vi under vår tur endast Kaskasatjåkka från håll på vår tur. De andra topparna låg dessvärre helt inbäddade i moln.
Storglaciärens front omgärdad av moräner, i förgrunden syns Lillsjön
Storglaciären är en dalglaciär, den är hela 250 meter tjock på sitt djupaste ställe och den är vida känd i glaciologikretsar. Det är nämligen härifrån som man bla har världens längsta massbalansmätningar. Det var Walter schytt som började mätningarna i och med de glaciologiska året 1945/1946. Massbalansen beräknas genom att se på skillnaden mellan ackumulation (masstillskott) och ablation (Massförlust). På så vis får man fram nettobalansen som kan säga oss om glaciären har vuxit eller blivit mindre. Intressant va? :) Sedan 1910 har fronten dragit sig tillbaka ca 500 m. Vilket i volym motsvarar ca 200 globenarenor!!!
Tarfalas vetenskapliga station med isfallsgläciären i bakgrunden
Forskningsverksamheten vd Tarfala omfattar en rad olika inriktningar som tex:
- Glaciärer och klimat
- Glacialhydrologi
- Iskärnor
- Isdynamik (dess rörelse och koppling till massbalansen och hydrologin
- Glacial Geologi (dvs kopplingen mellan landskapet och glaciärerna)
- Glaciärers temperaturfördelning
Isfallsglaciären på närmare håll
STF:s Stuga längst in i Tarfaladalen
Lina framför Tarfalajaure (52 m djup) och kebnepakteglaciären
Målet för oss var som sagt Tarfalajaure, där vi hade tänkt att stanna upp och njuta lite. Men längst inne i dalen var det riktigt blåsigt (kommer ni ihåg att jag tidigare skrivit om det svenska rekordet i uppmätt vindhastighet? Hur som helst är det i tarfalavaggi som det är uppmätt, hela 81 m/s blåste det 1992, så det kanske inte var så konstigt att det blåste). I och med att det blåste blev det också lite kallt så vi stannade inte där så länge utan började att gå tillbaka mot tältet istället.
Lina blickar ut över ett fantastiskt landskap inne i Tarfalavaggi
Kebnepakteglaciären är en av få glaciärer i Sverige som "kalvar", dvs isberg lossnar och flyter iväg från glaciären.
Storglaciären med en grupp människor på
På vägen tillbaka kunde jag dock inte hålla mig ifrån att springa upp till Storglaciären och fota den på nära håll. Lina hade dock ingen större lust att följa med utan fortsatte att vandra nedåt. Och tur var nog det, för terrängen var inte den allra lättaste att forcera. Det var brant, det var blockterräng och dessutom regnade det vilket gjorde att blocken blev riktigt hala. 
Storglaciären i sepia
Sprickor på Storglaciären
En Jökelport i fronten på Storglaciären
Efter en bra stunds fotande och filmande uppe vid glaciären var det dags att ta sig nedåt igen. Det var över en timme sedan jag och Lina skiljdes åt. Så jag var tvungen att ha ett ganska bra tempo ner för att hinna ifatt henne. Tempot blev dock till en början väldigt lågt då terräng omöjliggjorde en snabb forcering, dessutom dök det hela tiden upp nya spännande saker att ta kort på, som tex sportbilen nedan:
En märklig formation som isen skapat, anledningen till varför den är målad tror jag är för undervisningssyfte.
Tarfalajåkken forsar på med full kraft precis nedanför hydrogolrännan
Men efter ett tag började jag nedgången utan att stanna för att fotografera, då gick det ganska snabbt. Sprang nämligen ner. Lina hade efter ett tag börjat bli orolig och frågat flera som varit påväg ner om de sett mig. Någon hade svarat "att honom såg jag när han gick uppåt mot glaciären, han lär inte vara här än på några timmar". Några timmar tog det dock inte, utan det dröjde bara några minuter efter det att hon frågat dem så kom jag nedspringandes. De blev något förvånade när det fick syn på mig, vilket jag kan förstå. Jag hade genat och skråat ned på andra sidan jokken än den sidan som leden var på, vilket kan förklara en del varför det gick snabbare, men att jag sprungit ned den vägen tror jag inte riktigt att de förstod.
Folk brukar bli lite förvånad när man springer ner för berg, bland annat fick jag och Magnus en reaktion på det förra hösten när vi sprang (på grund av att vi var tvungna att hinna ner innan mörkret) ned från Pic de Aneto i Pyrenéerna. Vi kom då ifatt två Amerikaner som vi mötte på vägen upp till toppen, skulle tro att vi var ca 2 timmar efter dem som mest. När vi kom ifatt dem utbrast de "Damn, you are the two fastest guys i have ever seen on a mountain". Ibland behöver man öka farten lite, då känns det skönt att veta att man kan. 
Matlagning vid tältet
Väl tillbaka vid tältetlagade vi mat och plockade sedan ihop allt för vidare vandring tillbaka mot Nikkaloukta.
Vi gick lugnt och stilla och njöt av de sköna vädret, solen sken. Njutning. Vi bestämde oss för att stanna precis innan "Lap Dånalds" vilket skulle innebära att vi endast skulle ha ca 6 km kvar att gå sista dagen.
Vy tillbaka mot Nikkaloukta
Lina med Kebnekaisemassivet i bakgrunden.
Ladtjojaures strandkant i förgrunden och Kebmassivet i bakgrunden
Nu skall jag sluta detta inlägg, hoppas ni gillat bilderna. Det tog ett jäkla tag att välja alla. Ska ladda upp fler på facebook så småningom.
Dag 5 hände inte speciellt mycket, men en liten sammanfattning med bilder kommer inom kort.
Tack och bock /JL
Keb dag 3
Dagarna har bara rusat iväg sedan vi kom hem från Kebnekasie. Så innan jag glömmer av för mycket så kommer här dag 3.
Efter en lång dag 2 så var det skönt att kunna ligga kvar i tältet en lång stund på morgonen. Tror vi kom ut framåt 10-tiden. Till min stora förvåning var vädret dock fint. Solstrålarna letade sig ner mellan bergstopparna och värmde riktigt skönt. Vi passade på att hänga upp alla blöta kläder i träden runt omkring. Till frukostgröten plockade Lina lite blåbär, gott gott.
En ganska schysst plats att tälta på. Till vänster Toulpagorni, i mitten Vieramvari och till höger Kebnekaise vars topp dock är dold bakom molnen
Efter en timme eller två började dock hotfullt mörka moln att pryda himlen. Det dröjde heller inte lång stund innan regnet vräkte ned, och det visade sig att det heller inte skulle sluta regna på hela den dagen. Delvis på grund av vädret gjorde vi om våra planer en aning. Istället för att gå dryga 7 km upp till tarfaladalen och slå upp tältet där så gick vi enbart en km bort och slog upp tältet där. Sedan låg vi bara i tältet och softade hela dagen, ganska mysigt när regnet smattrar mot tältduken. Dock regnade det så mycket att jag befarade att tältet inte skulle klara att hålla ute allt regn. Så tog och snittade upp två sopsäckar och lade över tältet. Sedan bestämde vi oss också för att gå till fjällstationen och lyxa till det lite genom att äta 3-rätters. Väldigt gott och väldigt mycket folk, vi var tvunga att sätta upp oss på en väntelista för att överhuvdtaget få en plats att sitta på.
Tältet med sopsäckar, fungerade ypperligt.
Vy inne i tältet, bra att hänga upp blöta vantar...
Efter måltiden på fjällstationen stannade vi kvar en stund och lyssnade på ett föredrag som hölls, därefter vandrade vi tillbaka till tältet i mörkret. 
På fjällstationen kan man dricka Kungsleden öl...
På leden mellan fjällstationen och tältet blev jag lite skraj, för rätt som det var så stod det en man snett framför mig, som dök upp från ingenstans. Han hade ingen pannlampa, såg helt färdig ut, var kanske runt 60 år och dessutom stod han utanför spängerna påväg att sjunka ner i den blöta mossen brevid. Vi sa att det inte var långt kvar och frågade om han var ok, vilket han var så vi fortsatte mot vårt tält.
Väl i tältet kröp vi ner i sovsäcken och somnade ganska så snabbt. Denna natten sov jag lite bättre (än när jag sov med blöta kläder i sovsäcken) trots att regnet öste ner hela natten.
Dag 4 kommer så småningom...
Tack och bock
Lite bilder från förra lördagens kajaktur
I lördags hängde jag, Magnus, Erik, Olle och Isabell med Sofia till Reymersholme och kanotklubben där. Tanken var att vi sex skulle paddla en sexmannakajak tillsammans. Vädergudarna verkade ha vaknat på rätt sida denna morgon för det rådde strålande solsken i huvudstaden. 
Förväntansfulla inför paddlingen...
Efter att Sofia tilldelat oss paddlar bar det iväg, Sofia agerade roder och satt längst bak för att se till att vi kom säkert fram. Men efter ett tag så bytte jag av henne. Jag har aldrig styrt en sexmanna förut,så var lite nervös. Men det gick utan problem, när kajaken kom lite ur kurs berodde det på att jag hade fram kameran för att fota i stället.
Roterar i leden...
Paddlade bland annat förbi Karlbergs slott...
I karlbergskanalen, påväg mot stadshuset...
Magnus tog såklart bilder också!
Har stannat till framför stadshuset
Efter paddlingen blev det lunch på Magnus jobbs takterrass med utsikt
över bla stadshuset som vi bara en stund innan paddlade förbi.
Efter lunchen på takterrassen vid slussen gick jag och Erik en sväng bort och förbi Mosebacke och njöt av vädret och av en glass. Sedan blev det att titta på Stockholm halvmarathon som avgjordes. Som avslutning på dagen blev det bio, sommaren med Göran. En ok film men inte så mycket mer enligt mitt tycke.
Att paddla genom Stockholm på det viset som vi gjorde kan jag starkt rekomendera, Stockholm är väldigt vackert. Och ännu vackrare blir det från vattnet.
Nu skall jag strax åka tillbaka till Stockholm, efter att ha tillbringat helgen i Sandhem. En rapport med bilder om helgen kommer i veckan.
Tjingeling!
Åker snart hem till Sandhem!
Om några timmar sitter jag i en bil tillsammans med två andra 84-födda grabbar från Sandhem, nämligen Per och Fredrik. Vi hyr en bil över helgen för att åka ner och fira två andra kompisar på deras 25 - respektive 30-årsdag. Festen anordnas på Sägnernas hus (http://www.sagnernashus.se/sagnernashus.html). Det skall bli oerhört kul att komma hem till byn igen och träffa en massa folk som man inte sett på år och dar!
Sandhem!
Lägger in en bild ovan över Sandhem, tagen i mars detta år när jag flög mellan Malaga och Stockholm. Hade då turen att passera över Byn. På bilden kan man bland annat urskilja Sandhemssjön, Grimstorpssjön, järnvägen, Ekåsen, Stråkenvägen som ringlar igenom byn, Ruders Hagar, kyrkan, IP, släpesjön och en hel del annat som egentligen inte borde få höra till Sandhem som tex sjövik ;)
Har sett Sandhem några gånger på detta sättet, men bara lyckats få till hyfsat bra bilder vid detta tillfälle. 
Sandhem i mitt hjärta...
Bilder utlovas från festen (om jag nu kommer ihåg kameran).
So long!
/JL
Granbarr någon?
Rullade upp mitt liggunderlag för första gången sedan jag och Magnus övernattade i skogen utanför Funäsdalen (se följande länk: http://runandroxtothetop.blogg.se/2009/january/nagra-punkter-om-vinterturen-over-nyar.html). Några granbarr hade jag tydligen fått med mig hem. Kul tänkte jag och drog ut dom för att koka i min egna "specialsoppa". Soppan vars recept är hemligt smakade inte så dumt trots över halvåret sura granbarr.
Ok, jag gjorde ingen soppa. Men erkänn att ni gick på det!?
/JL
"Ähh, det var bara en gubbe"
Jag kom gåendes utanför ett omklädningsrum på Enskede idrottsplats då en dörr öppnades av en tjej i yngre tonåren. Hon tittar ut och ser mig, ger ifrån sig ett litet skrik och skrattar sedan med sina kompisar inne i omklädningsrummet. Hon stänger dörren, jag fortsätter att gå och hör sedan dörren öppnas igen. Det är då den kommer, kommentaren som fick mig att småskratta en aning; Ähh, det var bara en gubbe!
En Gubbe!? Det var inte riktigt vad jag hade räknat med att få höra.
Ser mig inte själv som någon gubbe riktigt än :) Men hur andra uppfattar mig är upp till dem.
Observera att gubben på bilden inte har något med historien att göra.
Tack och bock/ JL
Keb dag 2
Efter en hyfsat skön natts sömn ringde klockan halv åtta, det är alltid lite småjobbigt att kliva ur den varma sovsäcken så jag låg kvar och drog mig lite. Vi kom först iväg vid kvart i nio. Något för sent egentligen. Då vi etablerat ett litet läger vid tältet behövde vi endast ta varsin liten topptursryggsäck med lite mat, vatten, stegjärnen och lite extra kläder. Självklart var även första hjälpen kittet med ifall det skulle hända något.
Efter en kortare promenad genom fjällbjörksskogen kom vi upp på kalfjället för att sedan fortsätta upp i blockterrängen. Kebs fjällstation ligger på 690 meters höjd och toppen på ca 2100 vilket innebär ganska många höjdmeter att gå. Dessutom skall man (om man går västra leden som vi gjorde) gå över Vieramvari och sedan ned på andra sidan, vilket innebär extra stigmeter.
Lina med ladtjovagge i bakgrunden, vädret var fortfarande bra...
Vädret var till en början bra med lite solglimtar. Det varade dock bara någon timme innan mörka moln började fylla himlen. Det dröjde inte länge innan regnet kom och sikten blev sämre. Vi drog på oss skaljackorna och regnbyxorna och stretade vidare i regnet och blåsten. Vi hade bestämt att laga till en lunch i en av toppstugorna, fram tills dess blev det istället en nöt och fruktmix.
De visade sig dock bli en ganska sen lunch av olika anledningar. Dels var Lina något trött, det blåste och regnade vilket gjorde att blockstenarna blev väldigthala och vandringen gick långsammare.
Så här ser ofta terrängen ut på väg till toppen via västra leden, blockstenar överallt.
På bilden ses Lina stretandes i regnet.
Sista timmen upp mot toppstugan hade vi sällskap av en kille från Australien, han var helt salig över de svenska fjällen. Han hade en del problem med skavsår, så jag gav honom ett compeedplåster, något som han aldrig sett förut. "Its like an extra skin" sa han förtjust, och det är ju precis vad det är.
Efter ett tags gnetande kom vi till slut fram till den gamla toppstugan (finns en ny också), dessa två stugor är Sveriges högst belägna byggnader. Det var ganska skönt att komma in i stugan och slippa den hårda blåsten och snön (regnet hade blivit till snö istället). Dock skall sägas att stugan saknar all form av komfort och värme. Dessutom är det tyvärr väldigt skräpigt i stugan. Kan inte förstå hur folk tänker ibland, de tror att de kan beté sig som hemma genom att bara slänga skräpet på marken eller som i det här fallet inne i stugan. SKÄRPNING på det, ta med skräpet!
När vi fått klart maten dundrade ett stort gäng med finska klättrare in i stugan för att vila och äta lite. Efter ett tag gav de sig dock iväg. Vi som börjat att frysa lite var också redo att ta oss an toppen, med endast stegjärnen i händerna gav vi oss iväg de sista höjdmetrarna.
Keb:s gamla toppstuga, ca 1880 möh.
Blåsten hade vi det här laget ökat väsentligt, vi mötte de 5 grabbarnasom vi delat taxi med till Nikkaloukta några min från toppen som sa att det blåste 25 m/s på toppen, om det stämde vet jag inte. Men jag tror inte att det var så mycket, skulle tro någonstans runt 15-20 m/s. Den hårda vinden kombinerat med snön som piskade i ansiktet gjorde att det var helt omöjligt att se åt vänster, det gjorde för ont att se åt de hållet helt enkelt. Väl framme vid toppglaciären hade jag börjat tänka tanken att vända tillbaka och strunta i toppen. Men bara 5 min från toppen hade vi mött en man och två damer i medelåldern som såg allt annat än vältränade ut, de hade varit uppe på toppen. Kunde de gå upp, borde även vi kunna gå upp. De sa att har ni bara stegjärn så kan ni komma upp relativt lätt, dessutom rådde de oss att hela tiden hålla oss i mitten på kammen upp mot toppen för där var det ganska upptrampat i isen. Den informationen plus att jag själv varit på toppen innan och vet hur den är formad, samt att jag varit ute i betydligt hårdare väder (vilket innebar att jag ändå kände mig förhållandevis "säker" med blåsten") gjorde att beslutet blev att fortsätta de sista metrarna upp mot toppen. Till en början gåendes, men ju mer det brantade till desto mer fick vi huka oss och sedan krypa på alla fyra upp. Efter några minuter satt vi grensle över den isiga sydtoppen med en utsikt som var gråvit, åt alla håll. Vi såg ingenting. Men trots det så var vi ändå högre upp i Sverige än någon annan just då. En ganska speciell känsla att vara "högst" någonstans.
Jag har nu varit på en del berg som kan betecknas som högst av något slag. Bland annat Yding Skovhöj 173 möh (Danmarks högsta punkt), Ben Nevis 1344 (Skottland och Storbrittaniens högsta punkt), Pic coma de Pedrosa 2942 möh (Andorras högsta berg), Pic De Aneto 3404 möh (Pyreneernas högsta och Spanines tredje högsta berg). Skall om ca 3 veckor åka Atlasbergen för att bestiga Marockos (och nordafrikas) högsta berg Mount Toubkal 4167 möh. Målet är givetvis att någon dag komma högst,dvs Mount Everest.
Jag och Lina på toppen, observera mitt "öra" som min huva av format sig som.
Nog om det. Efter några minuter av fotograferande och filmande på toppen började vi nedstigningen. Nedgången från toppen var luftig och tog ganska lång tid då vi fick krypa baklänges ner. Tillbakagången mot tältet var sedan ingen rolig promenad då regnet och dimma tilltog mer och mer. En liten felnavigering på grund av den dåliga sikten gjorde också att det tog längre tid än beräknat. Sista timmen fick vi dessutom gå i mörkret med pannlamporna på. Väl i tältet sa Lina att det kändes som om hon aldrig mer ville fjällvandra. Upplevelsen var den värsta Lina någonsin varit med om, men också den häftigaste. Och vad kommer man ihåg efter ett tag, inte hur jobbigt det var i alla fall. Totalt tog det oss 13 h och ca 30 min att ta oss från tältet, upp på toppen och sedan tillbaka till tältet igen.
Och jag måste passa på att berömma min syster, är riktigt imponerad. Det var ingen lätt första fjälltur. Allt blev totalt genomvått, det blåste, var halt och dessutom fick vi gå i mörker.
Under 5 min på nedvägen visade sig solen...
Natten som följde blev ganska kall för min del, jag beslöt mig nämligen för att testa att torka de blöta kläderna i sovsäcken. Jag sov alltså med mina blöta fjällrävenbyxor och underställ m.m i sovsäcken. De blev lite torrare, men långt ifrån helt torra.
Det var i korta drag vår bestigning av Kebnekaise. Känns bra att nu ha stått på toppen 3 gånger (05,06 och 09), och fler lär det bli. Någon som vill hänga på? :) Kommer så småningom att lägga ut lite fler bilder på facebook.
Övriga dagar skriver jag om när lusten faller på...
Tack och bock / JL
090909
Kul datum idag...
Efter nästan en hel månad utan någon egentlig träning att tala om så var det skönt att igår dra igång med träningen igen, (har gått upp över 5 kg i vikt!). Nära två timmar av tuff benstyrka avverkades. Idag står ett skönt cykelpass hem från jobbet på programmet.
På lördag ska jag för första gången prova på att paddla en 6-manna kajak, det ska bli intressant att se hur vi kommer att tajma varandras drag! Återkommer förhoppningsvis med lite bilder därifrån. Vet inte om jag vågar ta med mig kameran nämligen.
Satt en stund på Youtube för ett tag sedan och hittade lite filmer från midnattsloppet. Fastnade för en, kolla gärna den så förstår du lite vad det är jag jobbar med/mot/för.
http://www.youtube.com/watch?v=7P5qjQUsm6w
Ser mäktigt ut när funktionärerna leder fram en startgrupp till starten, ser ut som en armè som tågar fram för att dra ut i krig!
Någon som förresten vet hur man lägger in en youtubelänk så att man kan titta på den i själva bloggen?
Tack och bock
Keb dag 1
Anländer till Kirunas flygplats runt lunchtid, det öser ner regn. Karl-Olle väntar på oss med taxin som vi förbeställt (rekomenderar Karl Olles Citytaxi om ni skall till kiruna och sedan vidare eller vill åka någonstans runt om i lappland, han är klart billigast och dessutom väldigt trevlig och serviceinriktiad). Vi fick sällskap i taxin av 5 grabbar vilket innebar en betydligt billigare taxiresa än vi räknat med, fick betala 150 kr/person för att åka de 7 milen till Nikkaloukta. Väl i Nikka så har regnet mer eller mindre slutat och efter lite omstrukturering av packningen börjar vi knata emot Kebnekaise. Det skall sägas att vi också vägde in våra ryggsäckar innan vi gav oss iväg, Linas vägde in på 13.2 kg medan min vägde in på 20 kg jämt, av de 20 var ca 3 kg vatten. Efterca 5.5 km började det regna igen, vi hade dock sådan tur att vi hunnit fram till kaffekåtan vid ladjijaure där vi kunde ta skydd mot regnet. Det ville dock inte sluta regna så vi gav oss iväg med skaljackorna på. Solen tittade till slut fram (blev en riktigt fin dag) genom molnen och efter ca 5 timmar nådde vi fram till Kebnekaises fjällstation, vi stannade dock inte där utan fortsatte ett par hundra meter till för att slå upp tältet. Efter en delikat middag med frystorkat tillagad på mitt primuskök så dök vi ner i sovsäckarna för att sedan somna till ljudet av brusande jokkar.
Nedan ses lite bilder från första dagen:
Uppdaterar med dag 2 så småningom.
Tack och bock / JL
Kebnekaise!
På torsdag är tanken att vi skall göra "topptursattacken" mot kebnekaises sydtopp som än så länge är högst i Sverige. Förmodligen kommer Lina tycka det är lite jobbigt då :) Men det kommer gå bra! Hoppas på fint väder bara. Nedan ses en bild på Keb, sydtoppen är den lite merspetsigare glaciärtoppen.
Detta kommer bli min tredje gång på toppen (tidigare 05 och 06) och Linas första.
Åter på söndag, kommer sedan lägga ut lite bilder och förhoppningsvis en reseberättelse.
Tack och bock!
Lugn och ro = uppdatering på bloggen
Ännu en uppdatering på bloggen, och detta inom ramen av en vecka! Kanske är jag påväg tillbaka efter en lång bloggpaus. Nu när det äntligen blivit lite lugn och ro i tillvaron kände jag att en summering av sommaren vore på sin plats.
Jag har längtat otroligt mycket efter lugn och ro. Den här sommaren har nämligen varit allt annat än det.
Det har varit tävlingar, träningsläger, jobb med midnattsloppet och både ett teoretiskt som praktiskt pluggande på körkortet. En helg har jag varit hemma i Sandhem, dock åkte jag på lördagen till Uddevalla för att tävla så det blev inte mycket av att bara ta det lugnt där.
Men jag ska inte klaga, jag tycker om när det är fullt upp. Men ibland behövs dagar som idag när jag låg kvar i sängen till halv elva. Sen har jag legat i soffan och kollat på finnkampen, extra kul då många kompisar är med där och tävlar. Jag har dock inte latat mig hela dagen, har varit ute och vandrat 2 timmar i skogen med kängor och tung (22 kg) ryggsäck. Flyger nämligen till kiruna på onsdag för vidare vandring till Kebnekaise (mer om det lite längre ner), och då kan det vara bra att åtminstone ha gått i kängorna lite (har bara gått i dem med snöskor på vintern tidigare).
Tävlingssäsongen tog slut för ett par veckor sedan, den gick inte som jag hade tänkt. Kände mig starkare i kroppen än någonsin och trodde verkligen att jag skulle springa riktigt snabbt iår. MEN det ville sig helt enkelt inte. För lite löpträning är såklart en förklaring, jag skall dock inte gå in på några (bort)förklaringar till varför det inte gick bra iår utan respekterar att säsongen blev som den blev och nu kan jag släppa den och jobba vidare mot nästa. Ska bli riktigt skönt att sätta igång med mycket och hård träning igen. Saknar det vanliga inrutade livet som elitidrottare lever (om en månad när träningen är i full gång lär jag dock sakna sommarens lite mer kringflackande och stressiga liv, att man aldrig blir nöjd!). Det som var bra me säsongen var att jag började den redan i april. De senaste åren har jag startart i slutet av juni/början på juli. Så det var ett steg i rätt riktning.
Säsongen började alltså redan i april med terräng KM, där öppnade jag lite hårt för mitt eget bästa. Slutade 3:a efter Magnus och Oskar.
Två veckor efter KM, arrangerade vi (hammarby friidrott) klubbens första SM arrangemang någonsin. Det var Terräng SM i Tantolunden, något som senare kallades för det bästa terräng SM som någonsin(?) arrangerats. För egen del gick det ok, blev 30:e man på 4 km med tiden 12.14 (något kort bana). Det är kul att springa terrängtävlingar, om än jävligt jobbigt för en 800 meters löpare som mig.
Den 9 maj sprang jag Holmenkollstafetten (världens största stafett i Oslo med 1377 lag med 15 löpare i varje som tog sig i mål). Jag hade samma sträcka som 2007 då vi vann hela stafetten. Dock räckte inte vårt lag till seger denna gång utan vi slutade på 3:e plats. Jag lyckades vinna min sträcka med 6 sekunder och slog mitt egna banrekord från 07 med 1 sek.
Sedan fortsatte jag säsongen med ett 600 meterslopp, det var första gången jag sprang den distansen så det blev alltså personligt rekord. Var inte speciellt nöjd med loppet, kändes som om jag sprang max hela vägen då jag inte kört något snabbhetspass överhuvudtaget innan loppet. Faktiskt var det första gången jag sprang med spikskor sedan förra årets SM-final. Tiden blev 1.21.98
Bara några dagar senare sprang jag Stafett SM i karlstad. Där blev det två medaljer, ett silver på 4x800 meter, där jag sprang sista sträckan och ett brons på 1500 meter där jag sprang den första sträckan.
1500 meter sprangs sedan i Jönköping, betecknar det som det näst sämsta loppet under säsongen.
Det sämsta var ett 400 meterslopp på Sollentunavallens blå banor.
Efter ett Midnattslopp (där jag faktiskt tävlade på 5 km i Köpenhamn den 12 juni blev jag sedan sjuk och missade 2 veckor av träning. Åkte sedan på ett träningsläger i Västervik där vi bodde väldigt lyxigt i en fin villa med panoramahavsutsikt och egen pool. Under den veckan åkte vi ner till Karlskronas GP tävling för årets första individuella 800 meters tävling. Jag låg placerad sist av alla 550 meter,flåsandes som aldrig förr. Lyckades dock ta några placeringar på upploppet. Tiden blev 1.53.31.
Valbo Games kom att bli mitt tidsmässigt snabbaste 800 lopp under säsongen. Med en riktigt usel form sprang jag på 1.52.81, vilket i sig är riktigt uselt och som placerar mig på en 26:e plats på Sverige bästa statistiken. Så dåligt placerad har jag inte varit på många år.
1000 meter testades för första gångne i Karlstads GP gala, där blev det inget bra lopp från min sida.
Två dagar senare åkte Jag syster Lina och vännen Johan till Uddevalla. Väl dit kom också David med gravida Sara. Kul att ha deras stöd under loppet. Drog från start till mål i ett blåsigt väder. Vann på 1.53.81. Tidsmässigt ett skitlopp, men med de förutsättningarna och den formen var det ändå ok.
SM gick en vecka senare i Malmö, där har jag inte att så mycket mer att skriva än att det inte gick som jag hoppades på. Blev 12:a (9 till final). Tiden 1.53.13.
Veckan efter SM joggade jag 20 min två gånger, jobbade mycket, cyklade ett långt och lugnt pass för att avsluta på söndagen med årest sista 800 meters lopp. Ett stökigt och blåsigt lopp blev det där min klubbkamrat Tobbe krossade övriga motståndare med nästan 3 sekunder. Jag avslutade starkt och fällde mig precis före målinjen och tog två placeringar. Slutade på en 3:e plats med tiden 1.53.25. Formmässigt var detta loppet förmodligen det sämsta, fick slita hela vägen då det kändes fruktansvärt dåligt.
Att springa på de tiderna jag gjorde i sommar är inte jättedåligt, det är en bra grund att bygga på inför nästa säsong. Jag vet att när jag är som allra sämst så springer jag på 1.53, vilket inte speciellt många i Sverige skulle klara. Jag vet också att om jag får vara skadefri och frisk så att jag kan lägga fler löpmil i benen så kommer jag att springa riktigt fort så småningom!
Nog om löpandet, jag har jobbandet en hel del också. Jobb som varit kul, lärorikt, givande, men också stressigt,jobbigt och problemfyllt. För den som inte vet det så tog jag en paus i pluggandet för att börja jobba med Midnattsloppet i februari. Jag har under tidens gång växlat i arbetsuppgifter från inventeringar, kundvård,rekrytering av personal till tröjutlämningen i sthlm till ansvarig för material/logistik/elitfältet samt planering och etablering av informationstältet under de tre loppen.
Det drog igång i köpenhamn den andra veckan i juni, då var jag och min kollega Lina och delade ut t-shirts till glada danskar. Det var riktigt roligt att jobba i Danmark. Så klart blev det en del språkförbistringar, men det ledde oftast till glada skratt istället. Loppet blev dock en blöt historia,jag sprang faktiskt 5 km där. Jag sprang med kameran i handen och plåtade loppet fråninsidan. Övriga löpare måste undrat vad det var för idiot som sprang omkring och tog en massa kort, stannade och sprang om vartannat. Jag ledde faktiskt loppet i 1.5 km, innan jag stannade första gången. I loppet sprang man genom ett Zoo, det var ganska häftigt då man såg lejon,noshörningar,flodhästar,zebror och andra djur :)
Efter SM i malmö lade jag all fokus på jobbet för att få allting klart till ML Stockholm den 15 aug. Efter väldigt många timmar blev det riktigt bra till slut. Nytt deltagarrekord vart det också med över 21 000 anmälda löpare från 21 länder. Extra kul med Stockholmloppet var att mamma, pappa och Jonna var uppe och jobbade i en av Stadiumbutikerna med tröjutlämingen. Det var dock lite påfrestande att ha dem boende hos mig i en vecka. Under hela veckan åt jag frukost på Globen, vi har alltid morgonmötet där sista veckan. Jag gillar hotellfrukostar. Räknade ihop arbetstimmarna under den veckan, totalt blev det 93 timmars arbete. Tors, fre och lördag utgjorde 48 av dem.
Veckan efter flög jag och Lina ner till Göteborg för att dela ut tröjor där. 10681 löpare anmälde sig till Göteborgs andra midnattslopp, också det nytt rekord då det förra året var ca 7300. Den veckan var lite lugnare, var dock väldigt trött hela veckan sedan Sthlm. Dock blev lördagens arbete ganska långt med start kl 09 och klart kl 03. I Göteborg träffades också David och Sara, dom är bra dom.
Efter lördagens lopp i Göteborg kunde jag inte andas ut, utan var tvungen att plugga körkortsteori då provet skulle göras på tisdagen. Egentligen skulle jag skrivit (eller kanske man ska skriva "klickat" provet för det är ju det man gör vid datorn) provet den 2 juli och sedan kört upp den 15 juli. Men jag lyckades med en bedrift som väldigt få lyckas med under ett år. Nämligen att bomma halkbanan. Det var inte det minsta roligt, jag har aldrig i mitt liv skämts så mycket som jag gjorde då. Fick en rejäl utskällning och sedan blev jag ivägkörd, inte nog med det, det fullständigt vräkte ned regn som gjorde mig blöt och kall. Där stod jag 1500 kr fattigare utan riskutbildningsbetyg (som krävs för att skriva och köra upp), skamsen, blöt, över en timmes resa hem. Då kändes inte livet lika roligt som det gör nu när jag klarat körkortet. Det är en lättnad att nu ha klarat det, har fått frågan "när ska du ta körkort då Jocke" minst tusen gånger, vilken jag varit ganska trött på. Nu har jag gjort det. Från början berättade jag inte för min familj att jag höll på med körkortet, jag ville komma hem och överraska dem. Planen höll i ett par månader tills jag var tvungen att berätta det för pappa, sedan fick även mamma och Lina veta. Den enda som inte fick veta något var Jonna, som även hon höll på att ta körkort. Hon har sedan 12-13 års ålder sagt att hon kommer ta körkort före mig. Tanken var att inte låta henne göra det, men med halkbaneincidenten blev min uppkörning fördröjd, jag fick ingen ny tid förrens den 27 aug mot Jonnas den 17 aug. Jag kunde om jag ville köra upp på annan ort än i stockholm och därmed fått en tidigare tid. Men med allt jobb i samband med midnattsloppen skulle jag inte riktigt kunna fokusera på körkortet och valde således att vänta tills den 27:e. Jonna klarade sitt prov (3 dagar efter hennes 18 årsdag), självklart blev jag glad :) och jag klarade det den 27:e, hur många dagar det är efter min 18 årsdag vet jag inte men det är bra många!
På onsdag åkerjag och min andra syster Lina till Kiruna för att sedan ta oss till Kebnekaise, det blir mitt tredje besök där och Linas första. Ska lotsa henne upp till toppen, lär bli intressant. Det kommer bli jobbigt, förmodligen lite gnälligt också :) Men vi lär nog hålla sams, vi har inte bråkat speciellt mycket som barn och lär inte göra det nu heller. Ska bli oerhört skönt att komma dit. Stressa ner, glömma tiden, njuta, höra tystnaden, se fridfulllheten. I cant wait! Ska försöka att nedteckna en reseberättelse. Åker på onsdag, tillbaka på söndag. Hoppas på soligt väder!
Kebnekaisevandringen blir som en liten uppvärmning inför min och Magnus årliga höstresa, i år blir det till Marocko och Atlasbergens högsta berg Jebel Toubkal (4 167 meter). 5 oktober är avresedatumet!
Skall uppdatera detta inlägget med några bilder så småningom.
Do what you like, like what you do!
/J
Finelly!
I am back!
Ni kanske undrat vart jag tagit vägen?
Det har jag i alla fall undrat, dessvärre har jag inget bra svar på det.
Just nu vet jag att jag ligger på ett hotelrum och blickar ut över den vackra staden Göteborg. Anledningen till varför jag är här stavas Midnattsloppet. Tredje (och sista) anhalten är nämligen i Göteborg. Första stoppet gjordes i början på juni i Köpenhamn, där var ca 3300 anmälda. Stockholm förra veckan slog i taket med över 21 000 anmälda och i gårdagens lopp här i Göteborg var det 10681 anmälda, också det rekord!
Det råder löparboom i Sverige just nu :)
I alla dessa städer har det delats ut t-shirts till löparna; blå i Köpenhamn, gröna i Stockholm och orangea (med reflextryck!) i Göteborg. Ganska många tröjor med andra ord.
Spanien
06.25 går planet från Arlanda, jag går upp kl 03.00. Med andra ord dags att sova nu!
Natti natti / JL
Min favorituppvärmningsövning på bild
Har hittat en ny favorituppvärmningsövning, varenda liten muskel i benen aktiveras!
Vad tror ni om den här övningen? 
Knäböj med 5 kilos vikt...
Rotationer med 10 kilos vikt...
Fungerar utmärkt även utan vikt också...
Denna övning tycker jag är helt grym, statisk styrka med ett litet dynamisk inslag i och med att hela du och bollen börjar vibrera genom muklernas kontraktioner.
Och självklart går jag upp på bollen utan att hålla mig i något =) Har dock inte fixat det ännu med 10 kilosvikten i handen.
Om någon känner att det där vill jag prova, var då lite försiktiga. Jag vill inte ha några brutna handleder på mitt samvete!
Nu kallar sängen på mig: "Åhh Jocke, jag vill ha dig. Nu! Bäst jag lyder ett sådant kommando.
Krimskrams / JL
Olle 7:a och Mattias Brons!
2003 åkte jag på min hittills roligaste resa, "Europaresan". Vi var ett gäng juniorlandslagslöpare som åkte runt i Tyskland, Holland och Polen och tälvlade. Två av deltagaran var O och M. Jag kände dem båda lite sedan innan, men det var under den här resan som vi blev väldigt bra vänner. Därför känns det nu speciellt att ha sett dessa gossar springa i samma mästerskap. Kan dom så kan jag är min tanke. Jag ska fanimej också springa ett stort mästerkskap någon gång!
Jag och Olle försvarar de svenska färgerna i Nordiska mästerskapen 03
Tack och bock / JL
Träningspass med VM medaljör
Var igår förmiddag ute och sprang runt omkring i Rudan här i Haninge. Sprang då förbi Konstsnöslingan som nu sjunger på sista versen. Bestämde mig då att jag skulle köra ett sista pass på skidorna idag.
Väl nere i skidspåret började jag staka mig runt banan som jag gjort de tidigare gångerna jag kört där. Det dröjde dock inte särskilt länge innan jag lade ner stakningen då föret inte riktigt tillät det, dessutom var jag riktigt trött i armar och axlar sedan fredagens kvällsklättring i Älvsjö.
Efter några varv fick jag syn på en kille som teknikmässigt stack ut lite ifrån den övriga skaran åkare (bortsett från Adam Steen som jag träffade på för några veckor sedan) som jag sett nere på Rudan. Jag tyckte jag kände igen honom men var inte helt säker, lade mig hursomhelst i rygg. Tempot och rytmen var behagligt och efter ett tag började vi snacka. Jag hade haft rätt i vem det var jag åkte med. Det var Martin Larsson; Bland annat startman i Sveriges bronslag från VM i Sapporo 07, 2005- års Vasaloppstvåa (15:e i årets lopp) och expert i SVT:s Vinterstudio nu i vinter.
Alltid lika kul att träffa och samspråka med andra elitidottare, oftast har man en hel del gemensamt. Det visade sig tex att Martin hade sprungit Midnattsloppet. Jag erbjöd honom att springa det igen till sommaren. Får se om han nappar på det =)
Igår fick jag förresten ett rätt schysst jobberbjudande som jag tyvärr inte kunde tacka ja till då jag befinner mig i Spanien då. Jobbet var en två veckors "semester" på Algarvekusten. Eller kanske inte riktigt semester, tanken var att man skulle vara löptränare för ett gäng motionärer. Detta skulle jag tyckt vart väldigt roligt, peppa och inspirera andra till löpning är nämligen något jag gärna gör. Men men, nu blev det inte så.
Nu laddar jag inför Mattias Final i EM, ni missar väl inte den? 16.15 smäller det!
//Jocke
Olle och Mattias vidare i EM!!!
Ur Svensk "löpsynvinkel" har det gått bra. Både Olle Walleräng och Mattias Claesson imponerade stort genom att vinna sina heat på 3000 - resp 800 m. Jag glädjs oerhört med dessa gossar som haft några tunga år. I synnerhet Olle som haft många skador. Kul att O och M verkar ha hitta tillbaka till riktigt bra form igen! Det är dit jag själv strävar!
Bild från friidrott.se. Olle tillsammans med den brittiske storfavoriten Mo Farah.
Missa för guds skull inte sändningarna i morgon!
Olles final 17.15 och Mattias Semi 16.30.
Ikväll har jag varit och klättrat igen, gick bättre än sist =)
Just det, har fixat nya löparskor inför lägret också, tre par närmare bestämt.
Om någon är intresserad så är Nike skon en zoom elite och kostar 1400 kr i butik.
Asics skon är den lite lättare Ds Trainer och kostar också 1400 kr i butik.
New Balance skon är den lite stabilare 769 modellen och går på 1300 kr i butik.
I morgon blir det ett invigningspass i ett av paren, har inte bestämt vilket ännu.
Nu är det sovdags.
Trevlig helg!
/ JL
Hej allesammans!
Vad har jag gjort sedan sist jag uppdaterade då?
* Plöjt igenom Stieg Larssons Milleniumtriologi + Filmen.
* Träffat en gammal löparkompis (som numera är elitskidåkare) nere på rudan. Åkte några varv tillsammans med honom och Anders Timell (ni vet han i Mix megapol med Adam och Gry). Kul att träffa dig Adam!
* Kommit på att jag är ganska svag i mina armar, åker helt enkelt för lite längdskidor.
* Åkt en del Skridskor på rudansjöarna
* Fått ont i min hälsena igen. Jag hatar att ha ont i mina hälsenor!
* Varit och klättrat igen, superkul! Men återigen så känner jag att mina armar inte är vad dom borde vara. På fredag blir det förövrigt klättring igen efter jobbet!
* Varit på Magnus 25-års fest, en väldigt trevlig tillställning med god mat, trevliga människor och kuliga lekar.
* Följt Vasaloppet med spänning (Svensk seger!!!) och därefter sprungit ett pass i ett så vackert väder att lyckokänslor bara sprutade i kroppen!
*Införskaffat några böcker, bland annat Himalaya förändrade mitt liv av Henrik Johansson. Henrik faller och blir liggande medvetslös på 5000 meters höjd. Han dödsförklaras, men återvänder mirakulöst till livet igen. Boken är ganska filosofisk och dramatisk och handlar om den livsavgörande upplevelsen Henrik var med om. Han fick en andra chans att förvalta livet. Läs den är mitt tips!
Sen har jag köpt boken "Att vara Per Gessle", har ine hunnit kolla igenom den så mycket ännu, men det står en hel del om roxette vilket jag som stort Roxettefan gillar. Med boken följde en cd-skiva med 9 tidigare outgivna låtar =) . En tredje bok jag köpt heter oförglömliga platser som är en reseskildring till några av vår världs absolut vackraste platser (natur såväl som kultur). Bland annat så finns Alhambra (den gamla moriska staden) med i Granada.
* Apropå Granada, så åker jag och magnus + 7 st till dit den 13-24 mars. Ska bli skönt att komma iväg lite. För första gången någonsin skall jag åka på ett träningsläger utan att behöva plugga något! Dessvärre missar jag vildmarskmässan, och det grämer mig!
Visste ni förresten att Per Gessle har köpt 107 gitarrer sedan 1975? Nu vet ni =)
Jaja.
Tack och bock/ JL
Happy Valentines Day :)
Något annat som jag kände var helt rätt att göra var att anmäla mig till donationsregistret. Detta är något som jag länge tänkt att göra utan att det blivit av. Idag blev det av! Det passar väl bra på alla hjärtans dag, eller hur?
Att anmäla sig till donationsregistret innebär att jag donerar mina organ och vävnader efter min död, vad ska jag med dom till när jag är död? Bättre att någon som är i behov av en transplantation får dem.
Tycker att du ska anmäla dig dit också https://app.socialstyrelsen.se/donation/anmaldon.aspx
Förövrigt så har en del kul saker hänt i veckan. Bland annat har jag tillsammans med 31 andra elitidrottare emottagit ett stipendium på 10 000 kr vardera av Sport Campus Sweden! Efteråt bjöds det på 3-rätters :)
Gå gärna in på sport campus Swedens nya hemsida http://www.sportcampussweden.se/
Jag har också provat att meditera på Skandinaviens yoga och meditationscenter. Detta var också en aktivitet med SCS, totalt var vi ca 20 st idrottare. Olika andningstekniker och avslappningsmetoder praktiserades, vilket jag tror är väldigt bra om man bara lär sig det ordentligt. På tisdag ska jag dit igen.
Träningsmässigt går det ganska bra, mängden är inte så stor. Däremot är kvalitén bättre på alla pass jag kör. I onsdags körde jag årets andra löpintervallpass, 5x3 min med 1 min v på band. Snittfarten/km låg på runt 2.53-2.54 min, vilket är helt ok. Jag höll igen något och blev inte särskilt trött "flåsmässigt", mestadels var det vaderna som muskulärt tog slut.
Nu ska jag ut och köra skridskointervaller i solskenet!
Ha en skön alla hjärtans dag!
Tack och bock / JL
