Sandbackeintervaller avklarade
Magnus och Sverker - Dom grymma grabbarna!
Dessvärre var stora delar av sandgropen fylld av hormonstinna motorcrossförare, så vi fick snällt flytta oss och köra i en annan backe mot förra lördagen.
Efter ca 25 minuters uppvärmning så var vi redo att köra. Sverker chocköppnade och kom iväg först av oss tre. Han höll dock bara 2/3 av backen. Men likväl var både jag och Magnus imponerade av den forne storlöparen/skidåkaren. Efter 5 st backlöpningar tog vi seriepaus på ca 3 min. Och sedan körde vi igen, och i andra serien var det väldigt jobbigt. Den stora syremängden i benen gjorde att jag inte kunde komma upp nämnvärt högt i puls. Magnus var stark som vanligt när det gäller backe. Sverker gav sig efter 7 st och tog sedan på sig den viktiga uppgiften att dokumentera mina och Magnus sista backlöpningar.
Sista intervallen!
Äntligen klar!
Magnus och Sverker leker efter passet, Behöver jag säga att dom landade i vattnet? :)
Vem är vem?
Skall in till stan nu!
Tack och bock/ JL
Seedningslopp
Nu är jag också anmäld till Stråkenloppet i Mullsjö, 40 km massstart klassisk stil. Som är seedningsgrundande för Vasaloppet. Ska bli riktigt kul! Kolla in www.strakenloppet.se om ni letar ett bra seedningslopp.
Just stråkenloppet var bland de sista skidloppen jag åkte, 2002.
Sedan dess har löpningen stått i fokus. Men de närmaste månaderna är det fokus på skidorna.
Så hoppas på mycket snö framöver!
Hade ingen bild på mig i längdspåret, men en skidtur på städjan fungerar också, riktigt härligt!
/JL
Beviset :)
Har glömt att lägga in bekräftelsen på att jag är anmäld till vasan.
Välkommen I Fäders Spår !
Vi har mottagit Din anmälan och Du är registrerad 2009-11-05 med följande uppgifter:
Namn: Löfwing, Joakim
Klubb: Sandhems IF
Lopp: Vasaloppet
Klass: Herrar
Startled: 10
Startnummer: 16359
Nummerlappen finns att hämta i Sälen
Men att stå i startled 10 är lika med döden, så skall åka lite seedningslopp för att komma upp i leden. Målet är att hamna i startgrupp 2. Tror att de bör räcka för att kunna åka någorlunda snabbt.
Nu i ikväll får jag besök av Sverke och Ida som sedan stannar hela helgen, ska bli kul. Sverker ska med mig och Magnus och köra intervaller i grusgropen i Jordbro på lördag. Då skall köras hårt!
Tack och bock /JL
Tour de toubkal - dag 3
Dag 3 innebar toppdag, och huvudanledningen till varför vi åkte till Marocko. Nämligen Jbel Toubkal 4167 meter över havet.
Klockan ringde runt halv sju, men som alltid är det svårt att komma ur den varma sköna sovsäcken. Efter ett tag hörde vi röster som var påväg mot vårt tält, sedan stannade de utanför och frågade " Is this the way to Toubkal". Och det var ju helt fel, så vi sa åt dem att gå tillbaka och sedan välja en annan led.
07.00 gick vi upp för att göra oss iordning och kom iväg med packade toppturssäckar runt 08.15. Efter ett tags knatande träffade vi på en man som satt med en kamera och väntade på att löparna i bergsmaran tour de tuobkal skulle komma. Denna mara startade i Imlil och de skulle ta sig upp på toppen och tillbaka igen. Det var den korta varianten på 42 km och 3000 höjdmeter upp och 3000 höjdmeter ner. Den långa varianten var 125 km och 9000 höjdmeter upp resp ner. Detta blev vi såklart ganska sugna på :) Skall allt ta och springa några bergsmaror om några år.
Att en bergsmara pågick samtidigt som vi höll på att bestiga toppen förtog lite av känslan tyvärr. Var väldigt mycket folk på leden. När vi kommit en bit upp började deltagarna gå förbi oss, de hade bra fart! Men ännu mer fart hade tätlöparna utför berget. Det var de sjukaste vi sett, vilken jävla fart. En Berberkille fullkomligt flög ner i gamla gympaskor och löst sittande shorts som han var tvungen att dra upp flera gånger under den korta tiden vi såg honom. Den kille vann sedan loppet. Inte så konstigt kanske då han var uppvuxen i Imlil (hög höjd) och förmodligen kunde lederna ganska väl.
Huvudvärken som plågade dagen innan var i princip borta när vi äntrade toppen på Toubkal. Ca 2h och 50 min efter att vi startat vandringen. Vi hade alltså acklimatiserat oss. Till en början var det ganska mycket folk på toppen, funktionärer stod och tog emot deltagarna och såg till att de skrev upp sig på en tavla som bevis att det varit på toppen.
Vi stannade på toppen drygt en timme, åt lite mat, fotade och tittade ut över berg, dalar och en vidsträckt Saharaöken. På vägen ner träffade vi på en italiensk tävlingsledaren (italienskt arrangemang), och rätt som det var så började han prata svenska med oss. Det visade sig att han arbetar som läkare på KI 2-3 månader/år. Ganska kul att träffa på någon som kunde svenska.
Vi packade ner tältet och resten av våra prylar när vi kom tillbaka och gick sedan till Refuge de Toubkal igen där vi frågade om bästa vägen till Azid n ´Tamasoult. Leden dit slingrade sig uppför till en början brant bergssida, och med fullpackning var det stundals ganska jobbigt. Efter ett tag kom två fransmän springandes, de stannade kort för att byta några ord. De körde intervaller "Upp, upp, upp". Imponerande, kort därefter började också springa med mina 20 kilo på ryggen, det höll inte så länge :)
När vi närmade oss passet som vi skulle över så kunde vi se moln dra in nere i dalarna under oss. Det var fantastiska vyer som uppenbarade sig. När vi sedan gick över passet till solsidan och inte trodde det kunde bli så mycket vackrare så uppenbarade sig rent ut sagt magiska vyer :) Kvällssolen låg på, det var vindstilla, hela dalgångar låg inbäddada i mjuka moln under oss och bergstoppar stack upp ovan dem. Vi knäppte givetvis av en rejäl salva med kort! En befriande känsla sköljde över oss när ryggsäckarna togs av, och vi kunde sätta oss ner på 3557 meters höjd och äta lite blåbärssoppa med en utsikt svår att beskriva.
Här sitter Magnus och mumsar på blåbärsoppa med müsli och mår jävligt bra!
Men hur vackert det än var så var vi tvungna att lämna platsen. Solen var påväg ner och mörkret var inte långt borta. Därför skyndade vi oss ner, till stora delar var underlaget rullgrus som vi kunde glida på ner. Perfekt!
Och precis innan det blev "kritiskt" mörkt så hittade vi en iordninggjord tältplats på en bergshylla. Perfekt igen!
Vi slog upp tältet, lagade lite mat och slog oss sedan ner ute för att se ut över ljuset från små bergsbyar nere i dalarna och över Marrakech ca 7 mil bort. Rogivande!
Sedan godnatt!
Givetvis kommer jag lägga ut fler bilder till detta inlägg.
Tack och bock /JL
Stavgång
Jäklar vad stark jag kommer vara framme i mars då vasan nalkas!
Tour de Toubkal - dag 2
Solen börjar titta upp över bergskammen
Vi packade ihop tältet och började sedan vandra, till en början var det rätt kallt i skuggan. Men kylan försvann allteftersom solen steg högre. Vi gick förbi Refuge de Toubkal och sedan vidare upp till ca 3350 meters höjd där vi etablerade vårt "Base camp". Vi hittade en kanonfin åsnebetad gräsplätt där vi slog upp tältet. Planen var sedan att acklimatisera oss ytterligare då vi inte varit så högt tidigare. Vi skulle bestiga en 4089 meter högg topp, vår första över 4000 meter.
Refuge de Toubkal
Jämn och fin tältplats precis vid leden där åsnor och hästar passerade förbi
Innan vi lämnade base camp kom en grupp brittiska vandrare, runt 40 - årsåldern. Det hade precis återkommit från den toppen vi hade tänkt att bestiga. De sa åt oss att vara försiktiga, och menade att det var en extrem bestigning.
Vi började så sakteliga att vandra uppåt, solen sken, vi njöt! Det som förtog njutningen en aning var blåsten. Men annars var det helt fantastiskt. Vi stannade på vägen och lekte en del, klättrade på klippor och och knäppte av massvis med kort. Totalt under turen tog vi över 2000 bilder tillsammans. På toppen åt vi lite blåbärssoppa och njöt av utsikten innan vi gick tillbaka mot basecamp.
Magnus på topptur
Jag är påväg uppåt
Bjuder på vackert väder och fin utsikt
Vi kunde inte låta bli :) Här har Magnus klättrat upp
Magnus fortsatt påväg mot toppen
Efter ett tag smög sig huvudvärken på, ett tidigt symptom på höjdsjuka som beror på en blodansamling i hjärnan för att kompensera syrebristen. Senare på kvällen när vi kom ner till tältet igen så mådde vi båda ganska illa, vi frös och hade huvudvärk, minsta lilla rörelse vi gjorde kändes i huvudet som om någon liten jävel satt där inne och slog med en hammare. Det dunkade nått så vansinnigt. Men kan tänka mig att så som vi mådde bara är ett grässtrå på en hel fotbollsplan emot hur man kan känna sig på höga höjder.
På toppen, 4089 möh
Höghöjdsbesvär kan uppstå redan på höjder runt 2500 möh. Och nu var vi 1500 meter högre upp ändå, där syrehalten ligger på ca 65-70 % gentemot vid havsnivå (Så det var inte så konstigt att vi fick lite symptom, i synnerhet då vi aldrig varit uppe över 4000 m tidigare). Syrehalten är relativt konstant på 21 %, men däremot minskar densiteten med höjden över havet som åtföljs av lägre lufttryck, vilket innebär att syremängden i inandningsluften successivt sjunker, därav syrebristen. Det finns inga specifika faktorer som kön, ålder eller fysisk kondition som korrelerar med mottagligheten för höjdsjuka. Vissa får höjdsjuka, andra får det inte, och vissa är mer mottagliga för det än andra.
Tillbaka till vandringen. Att det skulle vara en extrem passage upp mot toppen som engelsmännen hade sagt, höll vi inte riktigt med om. Visst det var lite scrambling men inte extremt på något vis. Men de ville väl bara väl. På vägen ner gick vi långa stunder med blicken riktade ner i marken, letandes efter sten. Magnus tog upp flera stycken och kastade dem mot större stenar i hopp om att de skulle spricka upp och visa sig vara amnetist eller kalcit. Men han blev lika besviken varje gång! För varje dag som gick,blev mina fickor mer och mer fyllda av diverse bergarter. Vet inte riktigt vad det är,men jag gillar stenar.
Väl i tältet, mådde vi dåligt som sagt. Men det hindrade inte oss ifrån att laga till en pasta siciliana med oliver och rosa rattar! Suveränt gott med godiset i :)
Pasta Siciliana tillreds
Natten blev sedan lika stjärnklar som föregående natt. När jag var ute för ett toalettbesök passade jag på att bara stå och titta rakt upp på alla stjärnor, så klara! Stod och njöt i kylan, en sådan klar stjärnhimmel ser man inte i en stad. Den måste upplevas ute i naturen där inga andra ljuskällor stör.
Lite stjärnor får avsluta detta inlägget
Tack och bock/JL
Tour de Toubkal - dag 1
Efter natten under bron i Madrid, bar det iväg till Marrakech. Värmen slog emot oss när vi landsteg i våra vandrarkängor som är testade i 30 gradig kyla. Efter några steg ute i värmen kom vi in en en ankomst hall där våra pass skulle kontrolleras. Vi ställde oss i den kön som såg kortast ut, men efter ett tag så såg dom andra kortare ut varpå vi bytte. Och sedan bytte vi igen och några gånger till. Det som såg så lovande ut från början när vi stod bra placerade,slutade med att vi kom näst sist ut av alla. Endast två franska tjejer i coola mjukisbyxor kom efter oss.
Väl ute var målet att hitta en billig taxichaufför som skulle ta oss till Imlil där vi skulle börja vår vandring. I marocko är det inte svårt att få en taxi. Det kryllar av dom, det vet jag sedan mitt besök i Rabat och Casablanca 2007. En taxisnubbe erbjöd oss att resa till Imlil för 400 dirham, vi ville givetvis åka billigare. Men han var hård. och vi beslöt att va fan,ca 200 kr var upp till Imlil inte var så farligt. Dessutom ville vi komma dit så tidigt som möjligt, då vi bland annat skulle leta efter gas att köpa.
Precisnär vi skulle lägga in vårt baggage i taxibilen kom en annan taxichaufför fram och började skälla på kille som pratat med oss. Och det dröjde inte länge förrän ett 15-tal gubbar var inblandade. Smockan hängde i luften, de gapade och gestikulerade mot varandra. En kille sa att " he is no good driver", "no official taxidriver". Det visade sig att alla taxi chaufförer i Marrakech måste ha ett märke bak på bilen som visar att man är en licensierad förare. Så vi fick helt enkelt inte åka med snubben som skulle ha 400 dirham för dom andra snubbarna. Dom var väldigt arga för att han raggat upp turister inne i ankomsthallen.
Det diskuterades flitigt mellan alla gubbar om vem som skulle köra oss
Efter lite dealande fram och tillbaka med en engelskspråkig taxikille så slutade det med att vi betalade 500 Dirham. Vi packade in våra ryggsäckar och for sedan iväg. Killen som körde oss kunde dock ingen engelska.
När vi kommit ut från staden började vi se de höga Atlasbergen torna upp sig framför oss, en härlig känsla att uppenbarade sig. Vi kom närmare och närmare bergen för var minut som gick. Men...plötsligt så stannade chauffören och klev ur bilen. Vad nu? undrade vi. Han öppnade motorhuven, tydligen har bilen börjat koka i värmen.
Vår förste chaufför pratar med sin polare som sedan körde oss till Imlil
Alldeles där vi stannat håller ett par arbetare på och vattnar rabatter, vår chaufför får vatten av dem för att kyla ner den överhettade motorn. Men det var förgäves, bilen skulle inte kunna ta oss upp i bergen. Vi fick pallra oss ur bilen, än en gång funderade vi "vad nu"? Efter ett tag dök dock en kompis till taxichauffören upp för att köra oss resterande bit. De delade med varandra så att de fick 250 Dirham var. Och vi försäkrade oss om att vår nye chaufför inte skulle begära mer pengar av oss när vi väl var framme i Imlil.
Den nye chauffören stannade också han efter ett tag, men för att röka. Vi passade då på att gå ut och köpa lite vatten. Det dröjde inte länge förren flera gamla gubbar var framme hos oss för att sälja bergskristaller, vi var till en början inte speciellt sugna på att köpa några innan vi skulle iväg upp i bergen. Därför sa vi nej och föreslog att vi skulle köpa när vi kom tillbaka (något vi givetvis inte skulle gjort). Men en av gubbe sa då; noo i need money know! Med en betoning på know. Allteftersom priset på bergskristallerna sjönk så blev vi mer intresserade. Magnus köpte sedan en, och jag blev såklart avundsjuk och köpte då två. Det slutade med att vi båda åkte därifrån med två st var. Dessa kristaller visade sig sedan vara konstgjorda, vi blev lurade. Jag anade detta vid köpettillfället, men kunde inte då motstå kristallernas dragningskraft. Precis innan vi skulle åka igen såg vi hur en av gubbarna gav pengar till vår chaufför. Okeeey tänkte vi, det är så det går till. Han stannar, turisterna köper, han får en del av pengarna från gubbarna.
Bilturen som sedan skulle komma var inget för den som lätt blir åksjuk. Chauffören såg helt plötsligt arg ut och körde som om det var hans sista dag på jorden och därför ville hinna med så mycket som möjligt! Vi var rädda, på riktigt! Vägen slingrade sig uppåt längsmed bergvägen på ena sidan och ett stup på den andra. Asfalten medgav att endast en bil kunde få plats bredmässigt och vid sidan av asfalten var det bara grus. Men det hindrade inte vår käre chaufför att gasa på, han skulle om alla till varje pris på de mest omöjliga ställen. Skall sägas också att bilen inte hade några bälten...
Men vi kom fram till Imli helskinade, där blev vi inte förvånade när chuaffören ville ha ännu mer pengar. Men där var vårt tydliga svar NEJ. I Imlil var människorna vänliga, givetvis med en baktanke att sälja på oss något. Men de var inte jobbiga på något sätt, de undrade om vi behövde kartor, guider eller åsnor som kunde bära vår packning. Detta behövde vi inte, och inga fler bergskristaller för den delen heller. Det enda vi ville få tag i var gas, något som vi frågade oss fram efter och sedan fick tag i.
I Imlil, turister rider på åsnor
Perfekt, då var det bara att gå! Med en bit över 20 kg var på axlarna började vi knata på, till en början i skuggan under en massa valnötsträd. Vi fylldes med energi när vi sakta kom längre och längre ifrån civilisationen. Och vädret gjorde det inte sämre för den delen. Soligt och varmt, helt underbart. Längs leden träffade vi på flera åsnekaravaner med dess förare. Och alla stannade glatt för att prata, hur mår ni? Vart är ni på väg? Hur länge ska ni vara här? Vi blev också förvånade att de flesta vi mötte pratade engelska, de visade sig att de lärt sig från alla turister de mött genom åren. Men det var bara män som vi mötte, kvinnorna har ingen framskjutande roll.
Åsnekaravan som slingrade sig ned på leden
Magnus blir rånad på 1 dirham av en liten berberflicka, efter rånet grät Magnus av chocken att få stryk av en liten tjej som inte ens nådde honom till midjan
Skön vandring i solen under ett valnötsträd
Leden vi gick var väl utmärkt med vit sprayfärg, så det var svårt att gå fel. Efter ett par timmar mötte vi två grabbar, med lite taskig tandhygien. De presenterade sig som Ibrahim och MR Patagonia, två coola snubbar. Patagonia är ett friluftsmärke som tagit sitt namn från patagonien i Argentina och Chile. Ibrahim bad oss att komma ihåg honom så att vi skulle handla i hans shop när vi kom tillbaka. Längs vägen gick mycket får och getter, precis som i skotska högländerna och pyrenéerna hade fåren långa svansar ner till marken. Ser nästan ut som hundar.
Får med långa svansar i bakgrunden
Efter 5.5 timmer inklusive två längre stop. Slog vi läger. Vi lyckades hitta en någorlunda jämn yta innan det blev kolsvart. Efter att ha tagit bort vassa stenar och annat från ytan slog vi upp tältet på ca 3000 meters höjd. Tillagade sedan en gourmetmåltid frystorkat, Biff Goulash. Efter ett tag steg månen upp och en stjärnklar himmel ovan oss uppenbarade sig.
Månen på väg upp bakom bergen
Vår tältplats med berg och en stjärnklar natthimmel bakom
Tack och bock /JL
Vasaloppet
1540 kr för att plåga sig igenom 9 långa mil! Är det värt det? Förmodligen :)
Men nu måste jag börja träna igen, har tre kompisar (som jag vet) som också är anmälda till loppet (inte öppet spår). Dessa herrar har alla vasaloppsmeriter. Bra sådana! Och dom vill jag givetvis slå!
Tobbe född 1985 - åkte på 4.55 i år!
Sverre född 1985 - åkte på 5.11 2004
Oskar född 1984 - åkt halvvasan, ska kolla upp tiden.
Själv har jag åkt bil från sälen till Mora ett år för att heja på pappa när han åkte. Har även cyklat och gått stavgång mellan oxberg och Evertsberg. Skidor har jag bara åkt lite sporadiskt de senaste 9 åren. Tror att jag gjorde min sista tävlingsäsong på skidor år 2000. Men tekniken finns där, nu behöver bara styrkan tillkomma. Något jag kände fattades under min korta vistelse hemma i Sandhem då jag åkte några pass på rullskidorna.
Men för att få komma långt fram i startleden måste jag seeda upp mig, så ska åka något eller några seedningslopp för det. Vore lite jobbigt att få starta längst bak.
Oj, det här ska bli roligt! Min pappa har åkt säkert 10 gånger och massa andra jag känner har gjort det också. Nu ska även jag få ta del av magin och gemenskapen i spåret.
Ska dra igång med en liten tippningstävling här på bloggen när det närmar sig har jag tänkt. Antagligen, tippa tiden", hur placerar jag mig i förhållande till mina tre kompisar som jag utmanar osv.
Men men det får bli senare då jag kommit igång mer med träningen och kan säga lite om hur formen är.
Nu ska jag iväg och lyssna på Baffin Babes! Ett gäng på 4 tjejer som skidat 80 dagar över Baffin Island, Kanadas största ö och världens 5:e största! Det ni vilka tjejer :) Kolla in www.baffinbabes.com
Tack och Bock!
/JL
Kan du köpa cigg?!
Jaja, förhoppningsvis så blir det total förbud mot att sälja nikotin och tobak någon gång i framtiden. Det är en fråga jag skulle driva om jag vore en politiker. Men nu är jag inte det.
När jag var hemma nu i helgen så åkte jag och min gode vän Sverker rullskidor. Då pratades det om att vi kanske skulle åka vasaloppet. Men inget beslut togs. Idag ringde Sverker och tyckte att vi borde satsa på det.
Jag som precis slutat träna hårt, ska jag nu börja träna hårt igen?! För om jag ska åka måste jag satsa, det finns inget mellanting där inte.
Behöver jag säga att möjligheterna för att starta nu kollas upp för fullt =)
Tjingeling
Sandhem!
Igår körde jag ett rullskidspass för första gången på väldigt länge, och det känns idag om man säger så. Armarna och ryggen värker :) Men det är skönt med träningsvärk.
Och idag har jag sprungit 1 mil, kändes inget vidare. Vet inte när jag var så dåligt kondistionstränad sist! Känns som om lungorna krampar ihop helt och hållet så fort jag ökar farten.
I morgon ska jag spela innebandy för första gången på säkert 5 år. Ska bli väldigt kul!
Ni som väntar på en summering av Marocko resan och dess bilder får vänta ett tag till, har 2000 bilder att välja mellan så skjuter hela tiden på det. Kommer ta väldigt lång tid att få ut allt på nätet. Men det kommer så småningom.
Till sist ska jag tipsa en hemsida en kompis och hennes kompis gjort i skolan, där finns ett reportage om mig och Magnus, kolla in det!
http://student.ktd.sh.se/~jmmht08-11/menysidor/manadenstema.html
Nu kom Glenn hit så nu ska vi ut och gå!
Tjingeling!
?
Frågetecknet passar bra in som rubrik i mitt liv då jag för tillfället är något ovetande om hur min närmaste framtid ser ut, det känns lite konstigt att inte veta då jag de senaste åren vetat exakt. Men det känns samtidigt lite spännande, då nya möjligheter öppnas, nya jobb kommer ifråga osv. Idag har jag bland annat jobbat extra på naturkompaiet i sickla, det var riktigt kul. Och i morgon skall jag provjobba på en annan friluftsbutik inne i stan. Får se vad det blir utav det.
Skall nämna också att min satsning på löpningen ligger helt på is, finner ingen motivation någonstans. Därför skriver jag inget i bloggen om hur min träning går.
Nämner också att jag lånat en Pippi långstrumpbok, på tyska. Jättekul :) Ska försöka få fart på mina tyskakunskaper igen.
Tack och bock
Helgen som gick
Helgen som gick var en bra helg, bortsett från att jag har haft feber, halsont och hosta. Anledningen till varför den varit bra är på grund av att hela familjen varit uppe och hälsat på, Pappa bodde hos mig då han går en kurs på bosön och övriga familjen bodde på ett hotell i närheten. Lördagen var vi alla bland annat ute och åt, vilket händer väldigt sällan numera. Och i söndags var alla utom pappa på High school Musical på Göta lejon. Den blev man glad av, visst handligen kanske är lite töntig. Men det var väldigt bra sång- och dansprestationer, för att inte tala om alla söta tjejerna på scenen. Den var helt klart sevärd. Roligt att också gå på annat än bara bio. Funderar nu på om jag skall köpa biljetter till Buddy holly musical. Den verkar riktigt bra, någon som vill hänga på?
Ska nämna att jag också köpte min systers nintento 64, ska bli kul att spela lite. Har jag inte gjort på åratal. Egentligen vill jag ha ett nintento 8 bitars, med spelen turtels 2 och supermario bros 3, men väntar ett tag med att skaffa dem. Ska först försöka få tag på mario cart, det är sjukt kul till 64, det är sjukt kul!
I lördags gick också tjurruset av stapeln, det här året avgjordes det i Västerhaninge. Så jag tog cykeln ner dit för att heja på Magnus. Och tack vare mina hejarop efter 9 km så kom han på andra plats. Eller, ok det kanske inte var tack vare mig, utan han gjorde ett alldeles utmärkt jobb alldeles själv.
Loppet började med en brant sandbacke:
Magnus i ett av hindren utmed banan
Fler bilder finns på http://www.marathon.se/bilder/bilder10.cfm där kan du se en massa andra hinder, vattenfyllda diken m.m.
Dessutom fyllde min goda vän Lina år i helgen, stort grattis! Kändes trist att missa din middagsbjudning!
Nu måste jag sova, skall på arbetsintervjuimorgon!
Tack och bock!
Vart sov jag den natten?
Innan jag och Magnus åkte iväg på vår lilla trip till Marocko och Atlasbergen så skrev jag ett blogginlägg om "vart jag skulle sova inatt". Svaret kommer nedan:
Under en bro med massa klotter i centrala Madrid.
Vi tog tunnelbanan ett par stationer in mot stan i från flygplatsen, möttes av värmen och promenerade några hundra meter innan vi hittade platsen under bron. Ingen direkt vacker eller rofylld plats, men dock charmig på sitt sätt.Dock sov vi inte speciellt bra, bilar åkte över oss och stora godståg 50 meter ifrån oss.
Men det var en speciell upplevelse. Och speciella och ovanliga upplevelser samlar jag på. Efter uppstigning tog vi oss tillbaka till flygplatsen för vidare flygtransport till Marrakech.
Fortsättning och en massa bilder kommer i sinom tid.
/JL
Vart ska jag sova inatt?
Jag och Magnus drar nämligen iväg på nya äventyr om 3 timmar. Vi kommer att landa i Madrid runt kl 19 ikväll, då skall vi leta upp någon plats att sova på. Förmodligen blir det under bar himmel i en park ganska så nära flygplatsen. Vi behöver vara nära flygplatsen nämligen då vi i morgon bitti flyger vidare mot Marocko och Marrakech. Därifrån skall vi sedan ta taxi in mot höga atlasbergen och knata runt bland berberbyar och 4000 meters toppar. Det stora målet är att bestiga Jebel Toubkal 4167 möh. Ska bli spännande, har man klart väder kommer vi se långt in i Saharaöknen.
Det här med att sova i en park har vi gjort lite till våran grej, bland annat har vi sovit så i Glasgow och Andorra La vella. Så det går säkert bra i Madrid också :)
Nu måste jag skynda iväg mot tåget! Uppdatering kommer med en massa bilder så småningom!
Tills dess bjuder jag på bilden nedan över Jebel Toubkal:
På återseende!
//Jocke
Keb dag 5
Egentligen hände det inte så mycket i vandringsväg under dag 5 som är värt att berätta, men här kommer i alla fall den sista dagens sammanfattning.
Efter en skön natts sömn vaknade jag av att lätta regndroppar föll mot tältduken. Men bara för att vi kunde låg vi kvar en liten extra stund i tältet. Bussen skulle inte gå förens vid 12.15 så vi hade gott om tid på oss.
Planen var att packa ihop tältet och sedan gå 500 meter för att äta frukost i "kaffekåtan". Där visste vi att det fanns stora kanelbullar!
Gillar namnet skarpt på denna grill "Lap Dånalds" där det serveras renburgare.
Till frukosten förutom den vansinnigt goda kanelbullen åt jag en otroligt god våffla med hjortronsylt och grädde, lina valde en laxmacka istället. När vi satt och åtnjöt vår frukost, kom en gubbe in varpå följande ordväxling skedde:
Gubbe "vad skönt det är att bli av med alla sopor"
Vi "ja det är det verkligen".
Gubbe "Ja soptunnan var närapå helt full", Ni hade ganska mycket sopor va?
Lina "ja, och vi var här och slängde igår kväll också"
Gubbe "Men ni har inte sovit här i natt va?"
Jag "Nej vi sov i tält några hundra meter bort"
Gubbe "Då skall ni egentligen ta med er allt skräp till Nikkaloukta". Det är bara de som betalar tältavgift som får utnyttja dasset,slänga skräp och fylla på vatten i kranen, det är så det fungerar här."
Jag "Men vi har tagit upp skräp som inte är vårt från Kebnekaise och hela vägen hit, det ser så bedrövligt ut med en massa skräp som ligger på marken"
Gubbe "Ah, på så vis. Men då borde ni ju nästan ha betalt"
Det borde vi nästan ha, för det var väldigt mycket skräp som vi plockade upp från marken. Förstår inte hur en del folk tänker. Varför kan inte var och en ta ansvar för sitt eget skräp!?
Jaja, vandringen gick vidare i ett lugtn tempo, vi ville njuta så länge som möjligt av omgivningarna.
Men vi hade bara 6 km att gå sista etappen till Nikkaloukta, och dessvärre gick den tiden väldigt snabbt.
Lina har fyllt på vatten
Leden någon kilometer från Nikkaloukta.
Bussen gick helfylld från Nikka mot Kiruna, ca 1 timme tog resan. Väl i Kiruna gick vi och kikade runt lite, bland annat på Kiruna kyrka (som blev utsedd till sveriges vackraste byggnad 2001), vi åt en bit mat på en restaurang, sedan sprang jag runt och kikade lite mer innan vi ringde till Carl-Olles taxi för vidare transport till flygplatsen. Säger det igen, skal ni till Kiruna och behöver taxi, kolla efter city-taxi kiruna AB, han är klart bäst, men framförallt billigast i stan.
Sveriges vackraste byggnad 2001
Måste visa en bild på Kirunas idrottsplats också, har aldrig sett en friidrottsarena med endast två banor runt och sedan asfalt. Antagligen är asfalten till för rullskidor och inlines.
Kiruna Idrottsplats
Parkering för spark!
Bilden ovan är rätt kul också, tror inte att det finns så överdrivet många städer i världen som har markerade sparkparkeringar!
Detta var i stort berättelsen om mitt och syrrans Kebnekaiseäventyr!
Nu blickar jag fram emot Marockoäventyret som startar på måndag :)
Tack och bock!
