Keb dag 5
Egentligen hände det inte så mycket i vandringsväg under dag 5 som är värt att berätta, men här kommer i alla fall den sista dagens sammanfattning.
Efter en skön natts sömn vaknade jag av att lätta regndroppar föll mot tältduken. Men bara för att vi kunde låg vi kvar en liten extra stund i tältet. Bussen skulle inte gå förens vid 12.15 så vi hade gott om tid på oss.
Planen var att packa ihop tältet och sedan gå 500 meter för att äta frukost i "kaffekåtan". Där visste vi att det fanns stora kanelbullar!
Gillar namnet skarpt på denna grill "Lap Dånalds" där det serveras renburgare.
Till frukosten förutom den vansinnigt goda kanelbullen åt jag en otroligt god våffla med hjortronsylt och grädde, lina valde en laxmacka istället. När vi satt och åtnjöt vår frukost, kom en gubbe in varpå följande ordväxling skedde:
Gubbe "vad skönt det är att bli av med alla sopor"
Vi "ja det är det verkligen".
Gubbe "Ja soptunnan var närapå helt full", Ni hade ganska mycket sopor va?
Lina "ja, och vi var här och slängde igår kväll också"
Gubbe "Men ni har inte sovit här i natt va?"
Jag "Nej vi sov i tält några hundra meter bort"
Gubbe "Då skall ni egentligen ta med er allt skräp till Nikkaloukta". Det är bara de som betalar tältavgift som får utnyttja dasset,slänga skräp och fylla på vatten i kranen, det är så det fungerar här."
Jag "Men vi har tagit upp skräp som inte är vårt från Kebnekaise och hela vägen hit, det ser så bedrövligt ut med en massa skräp som ligger på marken"
Gubbe "Ah, på så vis. Men då borde ni ju nästan ha betalt"
Det borde vi nästan ha, för det var väldigt mycket skräp som vi plockade upp från marken. Förstår inte hur en del folk tänker. Varför kan inte var och en ta ansvar för sitt eget skräp!?
Jaja, vandringen gick vidare i ett lugtn tempo, vi ville njuta så länge som möjligt av omgivningarna.
Men vi hade bara 6 km att gå sista etappen till Nikkaloukta, och dessvärre gick den tiden väldigt snabbt.
Lina har fyllt på vatten
Leden någon kilometer från Nikkaloukta.
Bussen gick helfylld från Nikka mot Kiruna, ca 1 timme tog resan. Väl i Kiruna gick vi och kikade runt lite, bland annat på Kiruna kyrka (som blev utsedd till sveriges vackraste byggnad 2001), vi åt en bit mat på en restaurang, sedan sprang jag runt och kikade lite mer innan vi ringde till Carl-Olles taxi för vidare transport till flygplatsen. Säger det igen, skal ni till Kiruna och behöver taxi, kolla efter city-taxi kiruna AB, han är klart bäst, men framförallt billigast i stan.
Sveriges vackraste byggnad 2001
Måste visa en bild på Kirunas idrottsplats också, har aldrig sett en friidrottsarena med endast två banor runt och sedan asfalt. Antagligen är asfalten till för rullskidor och inlines.
Kiruna Idrottsplats
Parkering för spark!
Bilden ovan är rätt kul också, tror inte att det finns så överdrivet många städer i världen som har markerade sparkparkeringar!
Detta var i stort berättelsen om mitt och syrrans Kebnekaiseäventyr!
Nu blickar jag fram emot Marockoäventyret som startar på måndag :)
Tack och bock!
Castorama
Anmälde mig förra veckan till att vara med i Castorama, med mig till tävlingen fick jag också två andra haningeboende boys. Nämligen Magnus och Erik. Självklart låg det en hel del prestige med i spelet. Kanske inte så mycket mellan Erik och oss, men mellan mig och Magnus.
Först ut var kula, där mitt mål var att slå perset från 2007 (8.00 m). Första stöten kändes ok, runt 7.50. Magnus hamnade ca 15 cm bakom. I andra ökar jag något. Magnus peakar först i tredje, dessvärre förbi mitt bästa resultat. Inför sista omgången behövde jag öka ytterligare för att slå Magnus. Men den där riktiga träffen uteblev. Det visade sig att jag stannade på 7.74, Magnus vann över mig med sina 7.88. Detta innebar att jag hamnade efter fjolårets "persserie", då jag hade 7.95. Kan nämna att Erik toghem grenen med sina 10.62.
Kula
Erik 10.62 505 poäng
Magnus 7.88 296 poäng
Jocke 7.74 284 poäng
Spjutet är den gren jag tycker är roligast, förra året slängde jag iväg det 800g tunga spjutet 31.69 m.
I år ökade jag för varje omgång, dessvärre kom jag inte lika långt i år som förra året.
Spjut
Erik 32.57 373 poäng 878 p tot
Jocke 31.16 350 poäng 634 p tot
Magnus 25.80 254 poäng 550 p tot
Jag påväg att slänga iväg spjutet, Magnus tittar beundransvärt på.
I halvtid ledde jag över Magnus med hela 84 poäng, men jag låg ändå efter fjolårets serie. Om jag skulle nå mitt mål att komma över 1000 poäng var jag tvungen att skärpa till mig ordentligt i diskus och slägga.
För er som inte kastat en 2 kilos diskus någon gång, kan jag säga att den är vansinnigt stor. Just diskus är den grenen som jag vet att Magnus är lite vassare i än mig. Förra året kastade jag 16.90, så över 17 var givetvis målet. Men ibland når man inte sina mål. Jag har inte utvecklats över huvud taget på ett år. Nådde bara 16.85. Här tog Magnus in stora delar av försprånget med att kasta 18.96. Erik tog här en säker andra grenseger genom att kasta 34.92.
Diskus
Erik 34.92 582 p 1460 p tot
Jocke 16.85 131 p 765 p tot
Magnus 18.96 194p 744 p tot
Här ses giganten Erik i diskus
Inför sista grenen låg jag endast 21 p före Magnus. Och med den vetskapen att Magnus fick på ett bra kast förra året (som dock låg efter tävlingskasten) som var klart bättre än mitt bästa kast så var jag jag lite nervös att Magnus skulle slå mig. Förra året kastade jag som bäst 15.29. Fick då en total poäng av 979 p.
Magnus och mitt första kast var väldigt lika, men med en lite fördel för mig. Denna fördel släppte jag aldrig, utan jag drygade istället ut kast för kast. När Magnus gjort sitt sista kast var det klart att jag skulle slå honom. Men det var inte klart att jag skulle nå över "dröm 1000" behövde jag öka i sista omgången. Med ett starkt stöd från publiken kastade jag iväg den 7.26 kg tunga släggan hela 18.25 m. Pers med en jävla bit! Vilket innebar att jag fick 251 poäng som räckte till att ta mig över 1000 p tot.
Är 1000 p bra frågar kanske ni? Nej svarar jag. det är rent ut sagt riktigt uselt. De bästa i Sverige ligger på en bit över 3000 p. Dessa poäng räknas fram genom mångkampstabellen.
Slägga
Erik 22.53 344 p
Jocke 18.25 251 p
Magnus 15.88 195 p
Slutställning
Erik 1804 p
Jocke 1016 p
Magnus 939 p
Totalt blev Erik 3:a i vår grupp, jag 5:a och Magnus 7:a (eller näst sist om man så vill)
Det kändes oerhört skönt att slå Magnus än en gång. Förra året vann jag också, men då nollade Magnus i Släggan. Årets seger känns mer på riktigt då han fick godkända resultat i alla grenar. Sen är det alltid skönt att sätta dit en snackare, det var mycket snack innan, det skulle förnedras både hit och dit. Men att sedan leverera när det väl gäller är en helt annan sak. Så efteråt idag var han inte lika kaxig. Hehe.
När det gäller Erik så hade jag och Magnus en liten tävling mot honom som gick ut på att vi skulle lägga ihop våra poäng mot hans. Vilket inte var några problem. Den tävlingen vann vi klart med 151 poäng. Det bestämdes att om Erik vann skulle vi ge honom 100 kr var, och om vi vann skulle han ge oss 100 kr att dela på. Detta ville dock inte Erik kännas vid efteråt. Utan han hävdade att han inte gått med i den dealen (trots att det var hans idé).
Eventuellt skall jag köra castorama nästa helg också, vet att jag har mer att ge i både kula och spjut.
Måste också visa en smygbild jag tog idag, trodde faktiskt inte att smurfarna fanns på riktigt. Men efter att ha klivit av tunnelbanan vid Sockenplan fick jag syn på en livs levande smurf!
Så här såg smurfen ut! Visst liknar han en i alla fall?!
Hehe, nej nu skall jag vika tvätt.
Kiss and good bye!
Castorama
Castorama är för dem som inte vet det, en tävling i alla friidrottens kast grenar. Först ut är kula, därefter spjut,diskus och slägga. Mina "starka" grenar är de två förstnämnda. Det är där som jag skall plocka mest poäng.
Liksom förra året har jag och Magnus en utmaning, i år har även Erik smugit sig med. Håll tummarna för mig!
Återkommer med en rapport senare
Keb dag 4, en bildkavalkad!
Dag 4 visade sig skulle bli den klart bästa, både vädermässigt, utsiktmässigt och vandringsmässigt.
När vi vaknade på morgonen duggade det bara lätt på tältduken, och det dröjde inte länge innan det slutade regna helt. Tror vi kom iväg runt halv nio tiden. Vilket egentligen inte spelade så stor roll då vi kunde ta det ganska lugnt. Planen var att gå upp till Tarfalajaure (jaure = sjö), njuta av den magnifika omgivningen och eventuellt bestiga en av topparna som omger dalen och sedan gå tillbaka till tältet. Vid tältet skulle vi sedan laga mat och sedan packa ihop allt och gå så länge vi hade lust tillbaka mot Nikkaloukta.
Molntäcket började spricka upp...
Denna dag 4 skulle vi få njuta, så som sig bör i fjällen. Vi tog en flapjack till frukost och började sedan vandra uppåt dalen. Solen började så sakta att värma oss i ryggen och det dröjde inte länge innan vi fick ta av oss fleecejackorna. 
Lina passerar den enda kluriga passagen på vägen upp till Tarfalastugorna
Leden upp till Tarfalavaggis (vaggi = dal) stugor är väldigt enkel. Ifrån där vi satte upp tältet (ca 1 km från Kebnekaises fjällstation)är det bara 6 km att gå (12 km fram och tillbaka) till STF:s stugor längst in i dalen. På de 6 kilometrarna är det visserligen ca 400 höjdmeter som skall avverkas men det är inga speciellt branta partier. Enda lite svårare passagen är den som Lina ses i ovan, där går leden precis brevid jokken (fors/bäck) som brusar på med bra fart. Där är man tvungen att ta armarna till hjälp för att inte ramla ner i vattnet.
Här har vi kommit några kilometer upp i dalen...
I den nedre delen på leden är utsikten något begränsad. Men när man kommit upp en bit så möts man av magnifika vyer. Den storslagenheten som skönjas när man kommit upp en bit är svår att beskriva, den är svår att ta in. Alla sinnen ställs på sin spets och man kan inget annat än att hänföras av de klara sjöarna, de sprickfyllda glaciärerna, de höga bergstopparna, jokkarna som rinner ut från jökelportarna, molnen som drar in, tystnaden och den rena luften.
Efter ett tag börjar bergen och glaciärerna att skönjas...
Tarfala dalen omges av 4 st 2000-meterstoppar vilken ger en högalpin känsla. Topparna är Kebnekaises syd- (2104möh) och nordtopp (2097möh), samt Kaskasapakte (2043möh) och Kasasatjåkkas topp (2076möh). Dessvärre såg vi under vår tur endast Kaskasatjåkka från håll på vår tur. De andra topparna låg dessvärre helt inbäddade i moln.
Storglaciärens front omgärdad av moräner, i förgrunden syns Lillsjön
Storglaciären är en dalglaciär, den är hela 250 meter tjock på sitt djupaste ställe och den är vida känd i glaciologikretsar. Det är nämligen härifrån som man bla har världens längsta massbalansmätningar. Det var Walter schytt som började mätningarna i och med de glaciologiska året 1945/1946. Massbalansen beräknas genom att se på skillnaden mellan ackumulation (masstillskott) och ablation (Massförlust). På så vis får man fram nettobalansen som kan säga oss om glaciären har vuxit eller blivit mindre. Intressant va? :) Sedan 1910 har fronten dragit sig tillbaka ca 500 m. Vilket i volym motsvarar ca 200 globenarenor!!!
Tarfalas vetenskapliga station med isfallsgläciären i bakgrunden
Forskningsverksamheten vd Tarfala omfattar en rad olika inriktningar som tex:
- Glaciärer och klimat
- Glacialhydrologi
- Iskärnor
- Isdynamik (dess rörelse och koppling till massbalansen och hydrologin
- Glacial Geologi (dvs kopplingen mellan landskapet och glaciärerna)
- Glaciärers temperaturfördelning
Isfallsglaciären på närmare håll
STF:s Stuga längst in i Tarfaladalen
Lina framför Tarfalajaure (52 m djup) och kebnepakteglaciären
Målet för oss var som sagt Tarfalajaure, där vi hade tänkt att stanna upp och njuta lite. Men längst inne i dalen var det riktigt blåsigt (kommer ni ihåg att jag tidigare skrivit om det svenska rekordet i uppmätt vindhastighet? Hur som helst är det i tarfalavaggi som det är uppmätt, hela 81 m/s blåste det 1992, så det kanske inte var så konstigt att det blåste). I och med att det blåste blev det också lite kallt så vi stannade inte där så länge utan började att gå tillbaka mot tältet istället.
Lina blickar ut över ett fantastiskt landskap inne i Tarfalavaggi
Kebnepakteglaciären är en av få glaciärer i Sverige som "kalvar", dvs isberg lossnar och flyter iväg från glaciären.
Storglaciären med en grupp människor på
På vägen tillbaka kunde jag dock inte hålla mig ifrån att springa upp till Storglaciären och fota den på nära håll. Lina hade dock ingen större lust att följa med utan fortsatte att vandra nedåt. Och tur var nog det, för terrängen var inte den allra lättaste att forcera. Det var brant, det var blockterräng och dessutom regnade det vilket gjorde att blocken blev riktigt hala. 
Storglaciären i sepia
Sprickor på Storglaciären
En Jökelport i fronten på Storglaciären
Efter en bra stunds fotande och filmande uppe vid glaciären var det dags att ta sig nedåt igen. Det var över en timme sedan jag och Lina skiljdes åt. Så jag var tvungen att ha ett ganska bra tempo ner för att hinna ifatt henne. Tempot blev dock till en början väldigt lågt då terräng omöjliggjorde en snabb forcering, dessutom dök det hela tiden upp nya spännande saker att ta kort på, som tex sportbilen nedan:
En märklig formation som isen skapat, anledningen till varför den är målad tror jag är för undervisningssyfte.
Tarfalajåkken forsar på med full kraft precis nedanför hydrogolrännan
Men efter ett tag började jag nedgången utan att stanna för att fotografera, då gick det ganska snabbt. Sprang nämligen ner. Lina hade efter ett tag börjat bli orolig och frågat flera som varit påväg ner om de sett mig. Någon hade svarat "att honom såg jag när han gick uppåt mot glaciären, han lär inte vara här än på några timmar". Några timmar tog det dock inte, utan det dröjde bara några minuter efter det att hon frågat dem så kom jag nedspringandes. De blev något förvånade när det fick syn på mig, vilket jag kan förstå. Jag hade genat och skråat ned på andra sidan jokken än den sidan som leden var på, vilket kan förklara en del varför det gick snabbare, men att jag sprungit ned den vägen tror jag inte riktigt att de förstod.
Folk brukar bli lite förvånad när man springer ner för berg, bland annat fick jag och Magnus en reaktion på det förra hösten när vi sprang (på grund av att vi var tvungna att hinna ner innan mörkret) ned från Pic de Aneto i Pyrenéerna. Vi kom då ifatt två Amerikaner som vi mötte på vägen upp till toppen, skulle tro att vi var ca 2 timmar efter dem som mest. När vi kom ifatt dem utbrast de "Damn, you are the two fastest guys i have ever seen on a mountain". Ibland behöver man öka farten lite, då känns det skönt att veta att man kan. 
Matlagning vid tältet
Väl tillbaka vid tältetlagade vi mat och plockade sedan ihop allt för vidare vandring tillbaka mot Nikkaloukta.
Vi gick lugnt och stilla och njöt av de sköna vädret, solen sken. Njutning. Vi bestämde oss för att stanna precis innan "Lap Dånalds" vilket skulle innebära att vi endast skulle ha ca 6 km kvar att gå sista dagen.
Vy tillbaka mot Nikkaloukta
Lina med Kebnekaisemassivet i bakgrunden.
Ladtjojaures strandkant i förgrunden och Kebmassivet i bakgrunden
Nu skall jag sluta detta inlägg, hoppas ni gillat bilderna. Det tog ett jäkla tag att välja alla. Ska ladda upp fler på facebook så småningom.
Dag 5 hände inte speciellt mycket, men en liten sammanfattning med bilder kommer inom kort.
Tack och bock /JL
Keb dag 3
Dagarna har bara rusat iväg sedan vi kom hem från Kebnekasie. Så innan jag glömmer av för mycket så kommer här dag 3.
Efter en lång dag 2 så var det skönt att kunna ligga kvar i tältet en lång stund på morgonen. Tror vi kom ut framåt 10-tiden. Till min stora förvåning var vädret dock fint. Solstrålarna letade sig ner mellan bergstopparna och värmde riktigt skönt. Vi passade på att hänga upp alla blöta kläder i träden runt omkring. Till frukostgröten plockade Lina lite blåbär, gott gott.
En ganska schysst plats att tälta på. Till vänster Toulpagorni, i mitten Vieramvari och till höger Kebnekaise vars topp dock är dold bakom molnen
Efter en timme eller två började dock hotfullt mörka moln att pryda himlen. Det dröjde heller inte lång stund innan regnet vräkte ned, och det visade sig att det heller inte skulle sluta regna på hela den dagen. Delvis på grund av vädret gjorde vi om våra planer en aning. Istället för att gå dryga 7 km upp till tarfaladalen och slå upp tältet där så gick vi enbart en km bort och slog upp tältet där. Sedan låg vi bara i tältet och softade hela dagen, ganska mysigt när regnet smattrar mot tältduken. Dock regnade det så mycket att jag befarade att tältet inte skulle klara att hålla ute allt regn. Så tog och snittade upp två sopsäckar och lade över tältet. Sedan bestämde vi oss också för att gå till fjällstationen och lyxa till det lite genom att äta 3-rätters. Väldigt gott och väldigt mycket folk, vi var tvunga att sätta upp oss på en väntelista för att överhuvdtaget få en plats att sitta på.
Tältet med sopsäckar, fungerade ypperligt.
Vy inne i tältet, bra att hänga upp blöta vantar...
Efter måltiden på fjällstationen stannade vi kvar en stund och lyssnade på ett föredrag som hölls, därefter vandrade vi tillbaka till tältet i mörkret. 
På fjällstationen kan man dricka Kungsleden öl...
På leden mellan fjällstationen och tältet blev jag lite skraj, för rätt som det var så stod det en man snett framför mig, som dök upp från ingenstans. Han hade ingen pannlampa, såg helt färdig ut, var kanske runt 60 år och dessutom stod han utanför spängerna påväg att sjunka ner i den blöta mossen brevid. Vi sa att det inte var långt kvar och frågade om han var ok, vilket han var så vi fortsatte mot vårt tält.
Väl i tältet kröp vi ner i sovsäcken och somnade ganska så snabbt. Denna natten sov jag lite bättre (än när jag sov med blöta kläder i sovsäcken) trots att regnet öste ner hela natten.
Dag 4 kommer så småningom...
Tack och bock
Lite bilder från förra lördagens kajaktur
I lördags hängde jag, Magnus, Erik, Olle och Isabell med Sofia till Reymersholme och kanotklubben där. Tanken var att vi sex skulle paddla en sexmannakajak tillsammans. Vädergudarna verkade ha vaknat på rätt sida denna morgon för det rådde strålande solsken i huvudstaden. 
Förväntansfulla inför paddlingen...
Efter att Sofia tilldelat oss paddlar bar det iväg, Sofia agerade roder och satt längst bak för att se till att vi kom säkert fram. Men efter ett tag så bytte jag av henne. Jag har aldrig styrt en sexmanna förut,så var lite nervös. Men det gick utan problem, när kajaken kom lite ur kurs berodde det på att jag hade fram kameran för att fota i stället.
Roterar i leden...
Paddlade bland annat förbi Karlbergs slott...
I karlbergskanalen, påväg mot stadshuset...
Magnus tog såklart bilder också!
Har stannat till framför stadshuset
Efter paddlingen blev det lunch på Magnus jobbs takterrass med utsikt
över bla stadshuset som vi bara en stund innan paddlade förbi.
Efter lunchen på takterrassen vid slussen gick jag och Erik en sväng bort och förbi Mosebacke och njöt av vädret och av en glass. Sedan blev det att titta på Stockholm halvmarathon som avgjordes. Som avslutning på dagen blev det bio, sommaren med Göran. En ok film men inte så mycket mer enligt mitt tycke.
Att paddla genom Stockholm på det viset som vi gjorde kan jag starkt rekomendera, Stockholm är väldigt vackert. Och ännu vackrare blir det från vattnet.
Nu skall jag strax åka tillbaka till Stockholm, efter att ha tillbringat helgen i Sandhem. En rapport med bilder om helgen kommer i veckan.
Tjingeling!
Åker snart hem till Sandhem!
Om några timmar sitter jag i en bil tillsammans med två andra 84-födda grabbar från Sandhem, nämligen Per och Fredrik. Vi hyr en bil över helgen för att åka ner och fira två andra kompisar på deras 25 - respektive 30-årsdag. Festen anordnas på Sägnernas hus (http://www.sagnernashus.se/sagnernashus.html). Det skall bli oerhört kul att komma hem till byn igen och träffa en massa folk som man inte sett på år och dar!
Sandhem!
Lägger in en bild ovan över Sandhem, tagen i mars detta år när jag flög mellan Malaga och Stockholm. Hade då turen att passera över Byn. På bilden kan man bland annat urskilja Sandhemssjön, Grimstorpssjön, järnvägen, Ekåsen, Stråkenvägen som ringlar igenom byn, Ruders Hagar, kyrkan, IP, släpesjön och en hel del annat som egentligen inte borde få höra till Sandhem som tex sjövik ;)
Har sett Sandhem några gånger på detta sättet, men bara lyckats få till hyfsat bra bilder vid detta tillfälle. 
Sandhem i mitt hjärta...
Bilder utlovas från festen (om jag nu kommer ihåg kameran).
So long!
/JL
Granbarr någon?
Rullade upp mitt liggunderlag för första gången sedan jag och Magnus övernattade i skogen utanför Funäsdalen (se följande länk: http://runandroxtothetop.blogg.se/2009/january/nagra-punkter-om-vinterturen-over-nyar.html). Några granbarr hade jag tydligen fått med mig hem. Kul tänkte jag och drog ut dom för att koka i min egna "specialsoppa". Soppan vars recept är hemligt smakade inte så dumt trots över halvåret sura granbarr.
Ok, jag gjorde ingen soppa. Men erkänn att ni gick på det!?
/JL
"Ähh, det var bara en gubbe"
Jag kom gåendes utanför ett omklädningsrum på Enskede idrottsplats då en dörr öppnades av en tjej i yngre tonåren. Hon tittar ut och ser mig, ger ifrån sig ett litet skrik och skrattar sedan med sina kompisar inne i omklädningsrummet. Hon stänger dörren, jag fortsätter att gå och hör sedan dörren öppnas igen. Det är då den kommer, kommentaren som fick mig att småskratta en aning; Ähh, det var bara en gubbe!
En Gubbe!? Det var inte riktigt vad jag hade räknat med att få höra.
Ser mig inte själv som någon gubbe riktigt än :) Men hur andra uppfattar mig är upp till dem.
Observera att gubben på bilden inte har något med historien att göra.
Tack och bock/ JL
Keb dag 2
Efter en hyfsat skön natts sömn ringde klockan halv åtta, det är alltid lite småjobbigt att kliva ur den varma sovsäcken så jag låg kvar och drog mig lite. Vi kom först iväg vid kvart i nio. Något för sent egentligen. Då vi etablerat ett litet läger vid tältet behövde vi endast ta varsin liten topptursryggsäck med lite mat, vatten, stegjärnen och lite extra kläder. Självklart var även första hjälpen kittet med ifall det skulle hända något.
Efter en kortare promenad genom fjällbjörksskogen kom vi upp på kalfjället för att sedan fortsätta upp i blockterrängen. Kebs fjällstation ligger på 690 meters höjd och toppen på ca 2100 vilket innebär ganska många höjdmeter att gå. Dessutom skall man (om man går västra leden som vi gjorde) gå över Vieramvari och sedan ned på andra sidan, vilket innebär extra stigmeter.
Lina med ladtjovagge i bakgrunden, vädret var fortfarande bra...
Vädret var till en början bra med lite solglimtar. Det varade dock bara någon timme innan mörka moln började fylla himlen. Det dröjde inte länge innan regnet kom och sikten blev sämre. Vi drog på oss skaljackorna och regnbyxorna och stretade vidare i regnet och blåsten. Vi hade bestämt att laga till en lunch i en av toppstugorna, fram tills dess blev det istället en nöt och fruktmix.
De visade sig dock bli en ganska sen lunch av olika anledningar. Dels var Lina något trött, det blåste och regnade vilket gjorde att blockstenarna blev väldigthala och vandringen gick långsammare.
Så här ser ofta terrängen ut på väg till toppen via västra leden, blockstenar överallt.
På bilden ses Lina stretandes i regnet.
Sista timmen upp mot toppstugan hade vi sällskap av en kille från Australien, han var helt salig över de svenska fjällen. Han hade en del problem med skavsår, så jag gav honom ett compeedplåster, något som han aldrig sett förut. "Its like an extra skin" sa han förtjust, och det är ju precis vad det är.
Efter ett tags gnetande kom vi till slut fram till den gamla toppstugan (finns en ny också), dessa två stugor är Sveriges högst belägna byggnader. Det var ganska skönt att komma in i stugan och slippa den hårda blåsten och snön (regnet hade blivit till snö istället). Dock skall sägas att stugan saknar all form av komfort och värme. Dessutom är det tyvärr väldigt skräpigt i stugan. Kan inte förstå hur folk tänker ibland, de tror att de kan beté sig som hemma genom att bara slänga skräpet på marken eller som i det här fallet inne i stugan. SKÄRPNING på det, ta med skräpet!
När vi fått klart maten dundrade ett stort gäng med finska klättrare in i stugan för att vila och äta lite. Efter ett tag gav de sig dock iväg. Vi som börjat att frysa lite var också redo att ta oss an toppen, med endast stegjärnen i händerna gav vi oss iväg de sista höjdmetrarna.
Keb:s gamla toppstuga, ca 1880 möh.
Blåsten hade vi det här laget ökat väsentligt, vi mötte de 5 grabbarnasom vi delat taxi med till Nikkaloukta några min från toppen som sa att det blåste 25 m/s på toppen, om det stämde vet jag inte. Men jag tror inte att det var så mycket, skulle tro någonstans runt 15-20 m/s. Den hårda vinden kombinerat med snön som piskade i ansiktet gjorde att det var helt omöjligt att se åt vänster, det gjorde för ont att se åt de hållet helt enkelt. Väl framme vid toppglaciären hade jag börjat tänka tanken att vända tillbaka och strunta i toppen. Men bara 5 min från toppen hade vi mött en man och två damer i medelåldern som såg allt annat än vältränade ut, de hade varit uppe på toppen. Kunde de gå upp, borde även vi kunna gå upp. De sa att har ni bara stegjärn så kan ni komma upp relativt lätt, dessutom rådde de oss att hela tiden hålla oss i mitten på kammen upp mot toppen för där var det ganska upptrampat i isen. Den informationen plus att jag själv varit på toppen innan och vet hur den är formad, samt att jag varit ute i betydligt hårdare väder (vilket innebar att jag ändå kände mig förhållandevis "säker" med blåsten") gjorde att beslutet blev att fortsätta de sista metrarna upp mot toppen. Till en början gåendes, men ju mer det brantade till desto mer fick vi huka oss och sedan krypa på alla fyra upp. Efter några minuter satt vi grensle över den isiga sydtoppen med en utsikt som var gråvit, åt alla håll. Vi såg ingenting. Men trots det så var vi ändå högre upp i Sverige än någon annan just då. En ganska speciell känsla att vara "högst" någonstans.
Jag har nu varit på en del berg som kan betecknas som högst av något slag. Bland annat Yding Skovhöj 173 möh (Danmarks högsta punkt), Ben Nevis 1344 (Skottland och Storbrittaniens högsta punkt), Pic coma de Pedrosa 2942 möh (Andorras högsta berg), Pic De Aneto 3404 möh (Pyreneernas högsta och Spanines tredje högsta berg). Skall om ca 3 veckor åka Atlasbergen för att bestiga Marockos (och nordafrikas) högsta berg Mount Toubkal 4167 möh. Målet är givetvis att någon dag komma högst,dvs Mount Everest.
Jag och Lina på toppen, observera mitt "öra" som min huva av format sig som.
Nog om det. Efter några minuter av fotograferande och filmande på toppen började vi nedstigningen. Nedgången från toppen var luftig och tog ganska lång tid då vi fick krypa baklänges ner. Tillbakagången mot tältet var sedan ingen rolig promenad då regnet och dimma tilltog mer och mer. En liten felnavigering på grund av den dåliga sikten gjorde också att det tog längre tid än beräknat. Sista timmen fick vi dessutom gå i mörkret med pannlamporna på. Väl i tältet sa Lina att det kändes som om hon aldrig mer ville fjällvandra. Upplevelsen var den värsta Lina någonsin varit med om, men också den häftigaste. Och vad kommer man ihåg efter ett tag, inte hur jobbigt det var i alla fall. Totalt tog det oss 13 h och ca 30 min att ta oss från tältet, upp på toppen och sedan tillbaka till tältet igen.
Och jag måste passa på att berömma min syster, är riktigt imponerad. Det var ingen lätt första fjälltur. Allt blev totalt genomvått, det blåste, var halt och dessutom fick vi gå i mörker.
Under 5 min på nedvägen visade sig solen...
Natten som följde blev ganska kall för min del, jag beslöt mig nämligen för att testa att torka de blöta kläderna i sovsäcken. Jag sov alltså med mina blöta fjällrävenbyxor och underställ m.m i sovsäcken. De blev lite torrare, men långt ifrån helt torra.
Det var i korta drag vår bestigning av Kebnekaise. Känns bra att nu ha stått på toppen 3 gånger (05,06 och 09), och fler lär det bli. Någon som vill hänga på? :) Kommer så småningom att lägga ut lite fler bilder på facebook.
Övriga dagar skriver jag om när lusten faller på...
Tack och bock / JL
090909
Kul datum idag...
Efter nästan en hel månad utan någon egentlig träning att tala om så var det skönt att igår dra igång med träningen igen, (har gått upp över 5 kg i vikt!). Nära två timmar av tuff benstyrka avverkades. Idag står ett skönt cykelpass hem från jobbet på programmet.
På lördag ska jag för första gången prova på att paddla en 6-manna kajak, det ska bli intressant att se hur vi kommer att tajma varandras drag! Återkommer förhoppningsvis med lite bilder därifrån. Vet inte om jag vågar ta med mig kameran nämligen.
Satt en stund på Youtube för ett tag sedan och hittade lite filmer från midnattsloppet. Fastnade för en, kolla gärna den så förstår du lite vad det är jag jobbar med/mot/för.
http://www.youtube.com/watch?v=7P5qjQUsm6w
Ser mäktigt ut när funktionärerna leder fram en startgrupp till starten, ser ut som en armè som tågar fram för att dra ut i krig!
Någon som förresten vet hur man lägger in en youtubelänk så att man kan titta på den i själva bloggen?
Tack och bock
Keb dag 1
Anländer till Kirunas flygplats runt lunchtid, det öser ner regn. Karl-Olle väntar på oss med taxin som vi förbeställt (rekomenderar Karl Olles Citytaxi om ni skall till kiruna och sedan vidare eller vill åka någonstans runt om i lappland, han är klart billigast och dessutom väldigt trevlig och serviceinriktiad). Vi fick sällskap i taxin av 5 grabbar vilket innebar en betydligt billigare taxiresa än vi räknat med, fick betala 150 kr/person för att åka de 7 milen till Nikkaloukta. Väl i Nikka så har regnet mer eller mindre slutat och efter lite omstrukturering av packningen börjar vi knata emot Kebnekaise. Det skall sägas att vi också vägde in våra ryggsäckar innan vi gav oss iväg, Linas vägde in på 13.2 kg medan min vägde in på 20 kg jämt, av de 20 var ca 3 kg vatten. Efterca 5.5 km började det regna igen, vi hade dock sådan tur att vi hunnit fram till kaffekåtan vid ladjijaure där vi kunde ta skydd mot regnet. Det ville dock inte sluta regna så vi gav oss iväg med skaljackorna på. Solen tittade till slut fram (blev en riktigt fin dag) genom molnen och efter ca 5 timmar nådde vi fram till Kebnekaises fjällstation, vi stannade dock inte där utan fortsatte ett par hundra meter till för att slå upp tältet. Efter en delikat middag med frystorkat tillagad på mitt primuskök så dök vi ner i sovsäckarna för att sedan somna till ljudet av brusande jokkar.
Nedan ses lite bilder från första dagen:
Uppdaterar med dag 2 så småningom.
Tack och bock / JL
Kebnekaise!
På torsdag är tanken att vi skall göra "topptursattacken" mot kebnekaises sydtopp som än så länge är högst i Sverige. Förmodligen kommer Lina tycka det är lite jobbigt då :) Men det kommer gå bra! Hoppas på fint väder bara. Nedan ses en bild på Keb, sydtoppen är den lite merspetsigare glaciärtoppen.
Detta kommer bli min tredje gång på toppen (tidigare 05 och 06) och Linas första.
Åter på söndag, kommer sedan lägga ut lite bilder och förhoppningsvis en reseberättelse.
Tack och bock!
