Bumbibjörnarna!
Sitter i soffan och ser på Troja, i min mening en av de bästa filmerna som gjorts. Kom för en stund sedan hem från att ha sett en annan bra film, nämligen den sista i Milleniumtriologin. Så nu har jag sett alla tre. Mitt sällskap bestod av två tjejer, det ni =)
Dessförinnan har jag bland annat varit och införskaffat senaste modellen av Nike structure gore tex. Har sprungit i tidigare modeller av den, och gillar den grymt bra. Dessutom har jag köpt ett par rullskidor med bindning för 1500 spänn, som hittat, var både kampanj + reavara (20%). Vet inte om de är så bra, men det gör inte så mycket, ju trögare hjul desto jobbigare att åka! Får dem dock inte förrens om några dagor då de skall monteras bindningar på först.
Mina nya löparskor
Dagens träning blev ett långpass, 2 h obanad löpning tillsammans med Magnus. Vi sprang genom mossar och kärr, på berghällar, i barrskog och öppna ängar. Och sprang även ner i bäckar där vi försvann ner till midjan. Man kan säga att det var ganska så kallt, varje gång vi gått ner oss i en blöt mosse/bäck stack det i fötter och ben. Stelheten var helt hemsk när vi kom ut på lite hårdare mark. Det var som om all spänst och elasticitet bara försvann i musklerna. Värre blev det också när vi ramlade raklånga ner på marken. Men men, det var jäkligt roligt, även om de sista 30 minutrarna bara var plågsamma och egentligen kunde ha kvittat.
Antagligen lär det göra lite ont i benen i morgon, det är redan stelt och jävligt.
Tydligen har det varit första advent idag, har jag missat totalt. Förr hade man ju stenkoll på det, när man räknade ner inför julafton. På tal om det, så måste det planeras inför julklappsköp. Sånt är jobbigt tycker jag. Bara en massa trängsel och stress bland folk. Vill hellre sitta på en sten i skogen ellre allra helst på en fjälltoppp. Funderar som alltid på vilken fjälltopp/berg som skall besökas härnäst. Men än så länge är inget bestämt.
Hmm, har babblat länge nog i det här inlägget nu, så ska sluta.
Men just det, bumbibjörnarna? Jaa, men ni har väl inte missat att det går varje söndag morgon?! Ett jäkligt bra barnprogram! Jag skulle också vilja dricka bumbibärssaft och sedan studsa iväg! Nån som har receptet?
Tack och bock sam godnatt /JL
Dessförinnan har jag bland annat varit och införskaffat senaste modellen av Nike structure gore tex. Har sprungit i tidigare modeller av den, och gillar den grymt bra. Dessutom har jag köpt ett par rullskidor med bindning för 1500 spänn, som hittat, var både kampanj + reavara (20%). Vet inte om de är så bra, men det gör inte så mycket, ju trögare hjul desto jobbigare att åka! Får dem dock inte förrens om några dagor då de skall monteras bindningar på först.
Mina nya löparskor
Dagens träning blev ett långpass, 2 h obanad löpning tillsammans med Magnus. Vi sprang genom mossar och kärr, på berghällar, i barrskog och öppna ängar. Och sprang även ner i bäckar där vi försvann ner till midjan. Man kan säga att det var ganska så kallt, varje gång vi gått ner oss i en blöt mosse/bäck stack det i fötter och ben. Stelheten var helt hemsk när vi kom ut på lite hårdare mark. Det var som om all spänst och elasticitet bara försvann i musklerna. Värre blev det också när vi ramlade raklånga ner på marken. Men men, det var jäkligt roligt, även om de sista 30 minutrarna bara var plågsamma och egentligen kunde ha kvittat.
Antagligen lär det göra lite ont i benen i morgon, det är redan stelt och jävligt.
Tydligen har det varit första advent idag, har jag missat totalt. Förr hade man ju stenkoll på det, när man räknade ner inför julafton. På tal om det, så måste det planeras inför julklappsköp. Sånt är jobbigt tycker jag. Bara en massa trängsel och stress bland folk. Vill hellre sitta på en sten i skogen ellre allra helst på en fjälltoppp. Funderar som alltid på vilken fjälltopp/berg som skall besökas härnäst. Men än så länge är inget bestämt.
Hmm, har babblat länge nog i det här inlägget nu, så ska sluta.
Men just det, bumbibjörnarna? Jaa, men ni har väl inte missat att det går varje söndag morgon?! Ett jäkligt bra barnprogram! Jag skulle också vilja dricka bumbibärssaft och sedan studsa iväg! Nån som har receptet?
Tack och bock sam godnatt /JL
Sköningklipp
Vilket sköningklipp jag hittade på tuben, hade ingen aning om gunde, wassberg, mogren och grabbarna kört tävlingar på stora skuggan, ska tänka på de nästa gång jag springer intervaller där!
Man kan se att tekniken i den fria stilen har gått framåt något sedan dess :)
Själv blir jag bara grymt sugen på att åka skidor!
Men då ingen snö ligger i stockholm, så har det blivit löpning i sandgropen i dag igen. Ett pass på ca timmen avverkades, varav 25 min var snabbdist. Med en maxpuls på 189, börjar kunna pressa mig mer och mer nu.
Har även hunnit med ett 45 min långt vattenlöpningspass med mr T. Vet inte när jag körde vatten sist, säkert ett år sedan.
För övrigt tycker jag det är lite småcoolt att Modos nya arena kommer att heta Fjällräven Center!
Ska sova nu, har suttit och följt Söderlings semi i mastersslutspelet. Dessvärre blev det förlust. Men fan vad kul att vi har en svensk tennisspelare med i världstoppen igen!
Tack och bock /JL
Man kan se att tekniken i den fria stilen har gått framåt något sedan dess :)
Själv blir jag bara grymt sugen på att åka skidor!
Men då ingen snö ligger i stockholm, så har det blivit löpning i sandgropen i dag igen. Ett pass på ca timmen avverkades, varav 25 min var snabbdist. Med en maxpuls på 189, börjar kunna pressa mig mer och mer nu.
Har även hunnit med ett 45 min långt vattenlöpningspass med mr T. Vet inte när jag körde vatten sist, säkert ett år sedan.
För övrigt tycker jag det är lite småcoolt att Modos nya arena kommer att heta Fjällräven Center!
Ska sova nu, har suttit och följt Söderlings semi i mastersslutspelet. Dessvärre blev det förlust. Men fan vad kul att vi har en svensk tennisspelare med i världstoppen igen!
Tack och bock /JL
Siljan Snowshoerace!
Lördag 30 januari 2010 anordnas Sveriges första officiella tävling på snöskor för ungdom, motionärer och elit. Damer som herrar. Detta lopp skall naturligtvis jag springa!
Min gode vän Henke hamster gjorde mig informerad om denna tävling för någon månad sedan. Han är anmäld sedan en tid ochförst nu har jag anmält mig också. En del saker var tvungna att klaffa innan jag kunde anmäla mig, men nu är dom klara. Som det ser ut så kommer jag ha många kuliga saker för mig i jan-mars. Det börjar med att jag kör stråkenloppet den 24 januari, sedan bär det av till Henke och Falun den 29:e, snöskoloppet i Rättvik den 30:e, tillbaka till Falun för att sedan den 31:a åka till Sälen och Tandådalen där familjen hyrt en stuga. Där väntar en massa längd- och Telemarksåkning. På torsdagen den 4:e februari åker vi hem till Sandhem och den 7 februari planerar jagför att åka Billingens långlopp (42 km, också det seedningslopp för vasan). Därefter är det bara att slipa på formen fram till den 7 mars då startskottet i Berga by kommer att smälla av.
Magnus Mink kommer givetvis också komma till start i Rättvik, sånt går han helt och hållet igång på. Jag väntade ett tag med att berätta om loppet för honom. För jag visste att han skulle vilja springa det och skulle han springa så skulle jag hamna en placering längre bak i resultatlistan då Magnus är som en bergsget som tar sig uppåt lika lätt som som en badboll flyter på vatten. Egentligen borde jag väntat ända till någon vecka innan loppet så att jag kunde specialtränat inför loppet :) Men nu blev det inte så utan nu tävlar han på samma vilkor som jag. Jag tror dock att det kommerbli väldigt svårt att hamna i topp, då arrangören (mailkontakt) sagt att 3 franska team skall komma upp och springa. Och då snöskosporten är ganska stor där nere så förmodar jag att de håller bra klass. Men vi kommer inte ge upp innan loppet utan kommer kämpa som bara den. Och det kommer bli fruktansvärt jobbigt! Jag minns bara när jag sprang mig trött med snöskor sist, då var det på plan mark. Nu skall vi ta 210 höjdmeter upp, och sen ner igen och det fördelat på 8 km. Vilket innebär att jag formodligen kommer bli väldigt, väldigt trött!
Så här såg det ut när jag sprang ett intervallpass vintern 2006/2007. Observera hur farten sjunker och tekniken försämras eftersom tiden går.
Men, va fan. Jag slog ju världsrekord ändå! 1.47.3, och det har ingen slagit sedan dess.
Nedan text är hämtat från arrangörens hemsida: http://www.123minsida.se/Snowshoe/28755688
Arrangemanget startar och går i mål mitt i Rättviks centrum och sträcker sig efter starten upp emot Rättviks slalombacke. Motionsklassen viker av nedanför slalombacken medans eliten skall besegra toppen. Deltagarna viker sedan av österut mot skogen nedanför Hedsåsberget (masten) varefter man sedan springer, går, joggar ner tillbaka mot Rättvik och kommer fram ca: vid Rv 301 i närheten av Rättviksparken.
Bana
Min gode vän Henke hamster gjorde mig informerad om denna tävling för någon månad sedan. Han är anmäld sedan en tid ochförst nu har jag anmält mig också. En del saker var tvungna att klaffa innan jag kunde anmäla mig, men nu är dom klara. Som det ser ut så kommer jag ha många kuliga saker för mig i jan-mars. Det börjar med att jag kör stråkenloppet den 24 januari, sedan bär det av till Henke och Falun den 29:e, snöskoloppet i Rättvik den 30:e, tillbaka till Falun för att sedan den 31:a åka till Sälen och Tandådalen där familjen hyrt en stuga. Där väntar en massa längd- och Telemarksåkning. På torsdagen den 4:e februari åker vi hem till Sandhem och den 7 februari planerar jagför att åka Billingens långlopp (42 km, också det seedningslopp för vasan). Därefter är det bara att slipa på formen fram till den 7 mars då startskottet i Berga by kommer att smälla av.
Magnus Mink kommer givetvis också komma till start i Rättvik, sånt går han helt och hållet igång på. Jag väntade ett tag med att berätta om loppet för honom. För jag visste att han skulle vilja springa det och skulle han springa så skulle jag hamna en placering längre bak i resultatlistan då Magnus är som en bergsget som tar sig uppåt lika lätt som som en badboll flyter på vatten. Egentligen borde jag väntat ända till någon vecka innan loppet så att jag kunde specialtränat inför loppet :) Men nu blev det inte så utan nu tävlar han på samma vilkor som jag. Jag tror dock att det kommerbli väldigt svårt att hamna i topp, då arrangören (mailkontakt) sagt att 3 franska team skall komma upp och springa. Och då snöskosporten är ganska stor där nere så förmodar jag att de håller bra klass. Men vi kommer inte ge upp innan loppet utan kommer kämpa som bara den. Och det kommer bli fruktansvärt jobbigt! Jag minns bara när jag sprang mig trött med snöskor sist, då var det på plan mark. Nu skall vi ta 210 höjdmeter upp, och sen ner igen och det fördelat på 8 km. Vilket innebär att jag formodligen kommer bli väldigt, väldigt trött!
Så här såg det ut när jag sprang ett intervallpass vintern 2006/2007. Observera hur farten sjunker och tekniken försämras eftersom tiden går.
Men, va fan. Jag slog ju världsrekord ändå! 1.47.3, och det har ingen slagit sedan dess.
Nedan text är hämtat från arrangörens hemsida: http://www.123minsida.se/Snowshoe/28755688
Arrangemanget startar och går i mål mitt i Rättviks centrum och sträcker sig efter starten upp emot Rättviks slalombacke. Motionsklassen viker av nedanför slalombacken medans eliten skall besegra toppen. Deltagarna viker sedan av österut mot skogen nedanför Hedsåsberget (masten) varefter man sedan springer, går, joggar ner tillbaka mot Rättvik och kommer fram ca: vid Rv 301 i närheten av Rättviksparken.
Bana
Motion 6 km Höjdskillnad 110 m Tävling 8 km Höjdskillnad 210 m
I deltagaravgift i tävlingen ingår lån av snöskor (max 300 st) samt support och underhållning efter banan. Priser till de 3 främsta i tävlingsklasserna, samt stimulanspriser lottas ut till tävlande i alla klasser.
Så här kan en start i ett snöskolopp se ut, mäktigt! Bilden är tagen på http://www.123minsida.se/Snowshoe/28755689?i=31869205
Nedan följer lite bilder från ett fantastiskt jobbigt snöskointervallpass:
Jag flyger fram, Snön flyger upp efter mig!
Pustar ut! Folk som åkte skidor brevid tittade på mig som om jag var från yttre rymden. 
Funderar på om jag ska springa i dessa kläder även under loppet, ser ut lite som en grodman. Cool va? =)
Fler snöskobilder finns på min Facebooksida...
Tycker att ni som läser det här borde ta och anmäla er till loppet. Sveriges första officiella snöskolopp! Eller åtminstone åka dit och heja på mig!
Tack och bock /JL
Tour de Toubkal - dag 4
Det var nu ett tag sedan jag nedtecknade dag 3, sedan dess har många önskat sig dag 4 i julklapp. Men jag är lite snällare än jultomten och bjuder er på dag 4 redan nu! Bra va?!
Efter att vi stått på Marockos högsta punkt 4167 meter över havet och upplevt en solnedgång utan dess like så hamnade vi på en vackert belägen plats med utsikt över Marrakech.
Dagen efter det blev dagen N, N för njutning.
Vi hade inte bråttom någonstans utan kunde helt ta dagen precis som vi ville. Vi kom upp kl 7 trots att vi inte behövde. Vi åt lite frukost och började sedan leka och fota, bakom vårt tält fanns ett vattenfall och en del klippor att klättra runt på. Det var lek på hög nivå så att säga. Till en början var det lite småkyligt men efter ett tag så kunde solstrålarna leta sig ner till oss. Flera åsnor med förare och turister vandrade förbi vårt tält, och vi hälsade glatt på alla.
Klockan 10 kom vi tillslut iväg. Det vackra vädret bjöd än en gång upp till dans, och vi tackade givetvis ja och tog oss ner för en väldigt spektakulär led bland enar och tujor och senare ner i en ravin som kantades av höga vattenfall. Vi beslöt oss för att ta en dusch i ett av vattenfallen och även fixa till lunchen där. Men innan det blev dusch och mat blev det än mera lek. Vi klättrade upp brevid ett vattenfall bara för att ovan det vattenfallet hitta ännu ett vattenfall i en stor skreva med en jättestenbumling som "tak" över skrevan.
Men efter ett tag så kröp hungern på och vi var tvungna att ta oss ned, och det var lättare sagt än gjort. Det är nästan alltid lättare att ta sig upp än ner. Vi kom dock ner efter en stund, och tog då en välbehövlig dusch, en iskall sådan! I "duschen" skar sig magnus i foten på en vass sten, men han var fortsatt glad ändå. För därefter gick vi och satte oss i solen, lutandes mot den varma bergväggen och inmundigade (den du mobban!) lite lunch.
Efter en trevlig lunch under trevliga förhållanden fortsatte vi på leden mot Imlil. För er kännedom så var detta inte samma led som vi gått första dagen mot Tuobkal utan denna gick på andra sidan av en bergsrygg. Det var mycket vackrare att gå den vägen, mer vegetation, mer vatten, mer dramatiskt natur och lite mer bebyggelse.
Vi tog oss över ett pass på 2479 meters höjd ackompanjerade av en massa bräkande får och sedan ner därifrån. Efter ett tag mötte vi ett berbisk par med en liten dotter. De hade varit och handlat i Imlil och var påväg hem, (de bodde några kilometer från Imlil, och framförallt höjdmeter då Imlil ligger på 1700 meters höjd och passet på 2479, sedan bodde de någonstans på andra sidan passet). De gick alltså 2-3 timmar i bergen för att kunna handla lite mat och sedan hem igen. Det ni, tänk på det nästa gång ni handlar mat!
Magnus frågade om han fick ta ett bild av kvinnan och barnet (innan resan hade vi läst att om man skulle fota en kvinna skall man också ge pengar till henne). Mannen påpekade att de ville ha pengar, så Magnus gav dem 10 Dirmham.
Vidare vandrade vi ner mot Ilmil längs växande valnötsträd, vi hittade också valnötter. Men dock var det ingen säsong för dem så vi kunde inte äta några.
Tältet slog vi upp med utsikt över Imlil, ca 2100 meter över havet. Det vill säga på samma höjd som Kebnekaise.
Platsen vi valde att tillbringa vår sista natt ute i bergen var någorlunda jämn men med en massa stenar och rötter. Så vi fick ta fram isyxan och hacka bort dem. Runt vårt tält växte också rosmarin som spred en behaglig doft.
När tältet var uppe gick vi och satte oss ute på en klippa och såg ner över Imlil. Det var så lugnt och fridfullt, vi kunde se barn springa omkring nere på gatorna, höra hundar skälla, se fåglar flyga under oss och höns springa på taken.
Solen sänkte sig och strålarna försvann så sakteliga från staden (egentligen består Imlil av sex små byar, men de har ett gemensamt namn i Imlil) och dess omgäldande berg. I takt med att solen försvann desto mer påtagligt blev mörkret.
Men stjärnhimlen tillsammans med Imlils alla lampor innebar att det ändå blev ganska ljust. Vi lagade till en middag och avnjöt den ute på en varsin sten. Sedan började showen! Med Böneutropare i huvudrollerna. De gick helt och hållet loss i de sex byarna, och det verkade som om de försökte bräcka varandra med sina böner. Men antagligen har dom nog ett system och en tanke med allt :) Det hela kändes bara så overkligt, så skönt att bara vara där, lyssna på bönerna och känna doften av rosmarin. Jag längtar tillbaka!
Kvällen avslutades sedan med musik från min Mp3, whisky och ahlgrens bilar.
Ett bra slut på en bra dag.
Och nu känner jag att min dag borde ta slut och natten ta vid. I helgen hoppas jag att kunna komplettera med bilder för både dag 3 och 4.
Tack och bock /JL
Efter att vi stått på Marockos högsta punkt 4167 meter över havet och upplevt en solnedgång utan dess like så hamnade vi på en vackert belägen plats med utsikt över Marrakech.
Dagen efter det blev dagen N, N för njutning.
Vi hade inte bråttom någonstans utan kunde helt ta dagen precis som vi ville. Vi kom upp kl 7 trots att vi inte behövde. Vi åt lite frukost och började sedan leka och fota, bakom vårt tält fanns ett vattenfall och en del klippor att klättra runt på. Det var lek på hög nivå så att säga. Till en början var det lite småkyligt men efter ett tag så kunde solstrålarna leta sig ner till oss. Flera åsnor med förare och turister vandrade förbi vårt tält, och vi hälsade glatt på alla.
Klockan 10 kom vi tillslut iväg. Det vackra vädret bjöd än en gång upp till dans, och vi tackade givetvis ja och tog oss ner för en väldigt spektakulär led bland enar och tujor och senare ner i en ravin som kantades av höga vattenfall. Vi beslöt oss för att ta en dusch i ett av vattenfallen och även fixa till lunchen där. Men innan det blev dusch och mat blev det än mera lek. Vi klättrade upp brevid ett vattenfall bara för att ovan det vattenfallet hitta ännu ett vattenfall i en stor skreva med en jättestenbumling som "tak" över skrevan.
Men efter ett tag så kröp hungern på och vi var tvungna att ta oss ned, och det var lättare sagt än gjort. Det är nästan alltid lättare att ta sig upp än ner. Vi kom dock ner efter en stund, och tog då en välbehövlig dusch, en iskall sådan! I "duschen" skar sig magnus i foten på en vass sten, men han var fortsatt glad ändå. För därefter gick vi och satte oss i solen, lutandes mot den varma bergväggen och inmundigade (den du mobban!) lite lunch.
Efter en trevlig lunch under trevliga förhållanden fortsatte vi på leden mot Imlil. För er kännedom så var detta inte samma led som vi gått första dagen mot Tuobkal utan denna gick på andra sidan av en bergsrygg. Det var mycket vackrare att gå den vägen, mer vegetation, mer vatten, mer dramatiskt natur och lite mer bebyggelse.
Vi tog oss över ett pass på 2479 meters höjd ackompanjerade av en massa bräkande får och sedan ner därifrån. Efter ett tag mötte vi ett berbisk par med en liten dotter. De hade varit och handlat i Imlil och var påväg hem, (de bodde några kilometer från Imlil, och framförallt höjdmeter då Imlil ligger på 1700 meters höjd och passet på 2479, sedan bodde de någonstans på andra sidan passet). De gick alltså 2-3 timmar i bergen för att kunna handla lite mat och sedan hem igen. Det ni, tänk på det nästa gång ni handlar mat!
Magnus frågade om han fick ta ett bild av kvinnan och barnet (innan resan hade vi läst att om man skulle fota en kvinna skall man också ge pengar till henne). Mannen påpekade att de ville ha pengar, så Magnus gav dem 10 Dirmham.
Vidare vandrade vi ner mot Ilmil längs växande valnötsträd, vi hittade också valnötter. Men dock var det ingen säsong för dem så vi kunde inte äta några.
Tältet slog vi upp med utsikt över Imlil, ca 2100 meter över havet. Det vill säga på samma höjd som Kebnekaise.
Platsen vi valde att tillbringa vår sista natt ute i bergen var någorlunda jämn men med en massa stenar och rötter. Så vi fick ta fram isyxan och hacka bort dem. Runt vårt tält växte också rosmarin som spred en behaglig doft.
När tältet var uppe gick vi och satte oss ute på en klippa och såg ner över Imlil. Det var så lugnt och fridfullt, vi kunde se barn springa omkring nere på gatorna, höra hundar skälla, se fåglar flyga under oss och höns springa på taken.
Solen sänkte sig och strålarna försvann så sakteliga från staden (egentligen består Imlil av sex små byar, men de har ett gemensamt namn i Imlil) och dess omgäldande berg. I takt med att solen försvann desto mer påtagligt blev mörkret.
Men stjärnhimlen tillsammans med Imlils alla lampor innebar att det ändå blev ganska ljust. Vi lagade till en middag och avnjöt den ute på en varsin sten. Sedan började showen! Med Böneutropare i huvudrollerna. De gick helt och hållet loss i de sex byarna, och det verkade som om de försökte bräcka varandra med sina böner. Men antagligen har dom nog ett system och en tanke med allt :) Det hela kändes bara så overkligt, så skönt att bara vara där, lyssna på bönerna och känna doften av rosmarin. Jag längtar tillbaka!
Kvällen avslutades sedan med musik från min Mp3, whisky och ahlgrens bilar.
Ett bra slut på en bra dag.
Och nu känner jag att min dag borde ta slut och natten ta vid. I helgen hoppas jag att kunna komplettera med bilder för både dag 3 och 4.
Tack och bock /JL
Ett rejält onsdagsmys!
Jag och Magnus har de senaste onsdagarna gått stavgångsintervaller uppför hammarby skidbacke. Och idag var det dags igen, vi skulle slita oss upp för den 87.6 meter höga och konstgjorda (med bland annat fyllnadsmassor från globenbygget) skidbacken, det blåste ganska mycket på toppen, dimman gjorde att man inte ens kunde smurfa bebyggelsen närmast och regnet flög lite lätt i luften. Med andra ord ett rejält onsdagsmys!
Efter 8 gånger upp och ned var vi klara, rejält trötta! Men oj så starka vi kommer bli!
Efter varje pass i backen så passar vi på att köpa något gott efteråt, idag blev det vanlijsnäckor. Förra gången blev det pepparkakspunschrullar (dammsugare fast med pepparkaksdeg runt). Dom var helt ok faktiskt. Och om jag inte nämner att vi första gången åt kanelbullar så blir dom säkert ledsna, så skriver att vi första gången åt kanelbullar. Goda dom också =)
Nu ska jag fortsätta mitt onsdagsmys i soffan.
Tack och bock/ JL
K 2 + hopp och pepparkakhus
Ganska nyss hemkommen från en givande och intressant föreläsning med Fredrik Sträng i huvudrollen. Den handlade om dödsdramat på K 2 ett av världens mest fruktade och svårbestigna berg. Han återberättade på ett faschinerande och fängslande sätt om vad som faktistk hände i aug 2008 då 11 människor miste livet.
Efter föreläsningen bjöds vi på sverigepremiären av A cry from the top of the world. Fredrik Strängs dokumentärfilm om dramat. Helt klart sevärd. Den kommer att visas den 4 januari på SVT, Don´t miss!
Fredrik Sträng
I helgen hade jag ju besök av Sverker och Ida, vi var bland annat på Stadion där Världscupen i Big Air avgjordes. Bjuder på några bilder därifrån:
Stort hopp!
1080, eller nått :)
En rejäl vurpa
Det vackra paret Sverker och Ida framför Sveriges största pepparkakshus bestående av 640 kg pepparkaksdeg
Pepparkakshuset finns just nu att beskåda på Stockholms central
Tjooohooo!
Idag har jag tittat rakt in i en väg i 45 min, sittandes och dragandes på en roddmaskin. Det var fruktansvärt tråkigt!
Tror morgondagens stavgångsintervaller i Hammarbybacken blir roligare! Runt 14:00 kör jag och Magnus för fullt.
Tack och Bock!
/JL
Efter föreläsningen bjöds vi på sverigepremiären av A cry from the top of the world. Fredrik Strängs dokumentärfilm om dramat. Helt klart sevärd. Den kommer att visas den 4 januari på SVT, Don´t miss!
Fredrik Sträng
I helgen hade jag ju besök av Sverker och Ida, vi var bland annat på Stadion där Världscupen i Big Air avgjordes. Bjuder på några bilder därifrån:
Stort hopp!
1080, eller nått :)
En rejäl vurpa
Det vackra paret Sverker och Ida framför Sveriges största pepparkakshus bestående av 640 kg pepparkaksdeg
Pepparkakshuset finns just nu att beskåda på Stockholms central
Tjooohooo!
Idag har jag tittat rakt in i en väg i 45 min, sittandes och dragandes på en roddmaskin. Det var fruktansvärt tråkigt!
Tror morgondagens stavgångsintervaller i Hammarbybacken blir roligare! Runt 14:00 kör jag och Magnus för fullt.
Tack och Bock!
/JL
Sandbackeintervaller avklarade
Nyss kommit tillbaka från ett hårt stavintervallpass med två helt grymma grabbar!
Magnus och Sverker - Dom grymma grabbarna!
Dessvärre var stora delar av sandgropen fylld av hormonstinna motorcrossförare, så vi fick snällt flytta oss och köra i en annan backe mot förra lördagen.
Efter ca 25 minuters uppvärmning så var vi redo att köra. Sverker chocköppnade och kom iväg först av oss tre. Han höll dock bara 2/3 av backen. Men likväl var både jag och Magnus imponerade av den forne storlöparen/skidåkaren. Efter 5 st backlöpningar tog vi seriepaus på ca 3 min. Och sedan körde vi igen, och i andra serien var det väldigt jobbigt. Den stora syremängden i benen gjorde att jag inte kunde komma upp nämnvärt högt i puls. Magnus var stark som vanligt när det gäller backe. Sverker gav sig efter 7 st och tog sedan på sig den viktiga uppgiften att dokumentera mina och Magnus sista backlöpningar.
Sista intervallen!
Äntligen klar!
Magnus och Sverker leker efter passet, Behöver jag säga att dom landade i vattnet? :)
Vem är vem?
Skall in till stan nu!
Tack och bock/ JL
Magnus och Sverker - Dom grymma grabbarna!
Dessvärre var stora delar av sandgropen fylld av hormonstinna motorcrossförare, så vi fick snällt flytta oss och köra i en annan backe mot förra lördagen.
Efter ca 25 minuters uppvärmning så var vi redo att köra. Sverker chocköppnade och kom iväg först av oss tre. Han höll dock bara 2/3 av backen. Men likväl var både jag och Magnus imponerade av den forne storlöparen/skidåkaren. Efter 5 st backlöpningar tog vi seriepaus på ca 3 min. Och sedan körde vi igen, och i andra serien var det väldigt jobbigt. Den stora syremängden i benen gjorde att jag inte kunde komma upp nämnvärt högt i puls. Magnus var stark som vanligt när det gäller backe. Sverker gav sig efter 7 st och tog sedan på sig den viktiga uppgiften att dokumentera mina och Magnus sista backlöpningar.
Sista intervallen!
Äntligen klar!
Magnus och Sverker leker efter passet, Behöver jag säga att dom landade i vattnet? :)
Vem är vem?
Skall in till stan nu!
Tack och bock/ JL
Seedningslopp
Apropå seedning!
Nu är jag också anmäld till Stråkenloppet i Mullsjö, 40 km massstart klassisk stil. Som är seedningsgrundande för Vasaloppet. Ska bli riktigt kul! Kolla in www.strakenloppet.se om ni letar ett bra seedningslopp.
Just stråkenloppet var bland de sista skidloppen jag åkte, 2002.
Sedan dess har löpningen stått i fokus. Men de närmaste månaderna är det fokus på skidorna.
Så hoppas på mycket snö framöver!
Hade ingen bild på mig i längdspåret, men en skidtur på städjan fungerar också, riktigt härligt!
/JL
Nu är jag också anmäld till Stråkenloppet i Mullsjö, 40 km massstart klassisk stil. Som är seedningsgrundande för Vasaloppet. Ska bli riktigt kul! Kolla in www.strakenloppet.se om ni letar ett bra seedningslopp.
Just stråkenloppet var bland de sista skidloppen jag åkte, 2002.
Sedan dess har löpningen stått i fokus. Men de närmaste månaderna är det fokus på skidorna.
Så hoppas på mycket snö framöver!
Hade ingen bild på mig i längdspåret, men en skidtur på städjan fungerar också, riktigt härligt!
/JL
Beviset :)
Har glömt att lägga in bekräftelsen på att jag är anmäld till vasan.
Välkommen I Fäders Spår !
Vi har mottagit Din anmälan och Du är registrerad 2009-11-05 med följande uppgifter:
Namn: Löfwing, Joakim
Klubb: Sandhems IF
Lopp: Vasaloppet
Klass: Herrar
Startled: 10
Startnummer: 16359
Nummerlappen finns att hämta i Sälen
Men att stå i startled 10 är lika med döden, så skall åka lite seedningslopp för att komma upp i leden. Målet är att hamna i startgrupp 2. Tror att de bör räcka för att kunna åka någorlunda snabbt.
Nu i ikväll får jag besök av Sverke och Ida som sedan stannar hela helgen, ska bli kul. Sverker ska med mig och Magnus och köra intervaller i grusgropen i Jordbro på lördag. Då skall köras hårt!
Tack och bock /JL
Tour de toubkal - dag 3
Dag 3 innebar toppdag, och huvudanledningen till varför vi åkte till Marocko. Nämligen Jbel Toubkal 4167 meter över havet.
Klockan ringde runt halv sju, men som alltid är det svårt att komma ur den varma sköna sovsäcken. Efter ett tag hörde vi röster som var påväg mot vårt tält, sedan stannade de utanför och frågade " Is this the way to Toubkal". Och det var ju helt fel, så vi sa åt dem att gå tillbaka och sedan välja en annan led.
07.00 gick vi upp för att göra oss iordning och kom iväg med packade toppturssäckar runt 08.15. Efter ett tags knatande träffade vi på en man som satt med en kamera och väntade på att löparna i bergsmaran tour de tuobkal skulle komma. Denna mara startade i Imlil och de skulle ta sig upp på toppen och tillbaka igen. Det var den korta varianten på 42 km och 3000 höjdmeter upp och 3000 höjdmeter ner. Den långa varianten var 125 km och 9000 höjdmeter upp resp ner. Detta blev vi såklart ganska sugna på :) Skall allt ta och springa några bergsmaror om några år.
Att en bergsmara pågick samtidigt som vi höll på att bestiga toppen förtog lite av känslan tyvärr. Var väldigt mycket folk på leden. När vi kommit en bit upp började deltagarna gå förbi oss, de hade bra fart! Men ännu mer fart hade tätlöparna utför berget. Det var de sjukaste vi sett, vilken jävla fart. En Berberkille fullkomligt flög ner i gamla gympaskor och löst sittande shorts som han var tvungen att dra upp flera gånger under den korta tiden vi såg honom. Den kille vann sedan loppet. Inte så konstigt kanske då han var uppvuxen i Imlil (hög höjd) och förmodligen kunde lederna ganska väl.
Huvudvärken som plågade dagen innan var i princip borta när vi äntrade toppen på Toubkal. Ca 2h och 50 min efter att vi startat vandringen. Vi hade alltså acklimatiserat oss. Till en början var det ganska mycket folk på toppen, funktionärer stod och tog emot deltagarna och såg till att de skrev upp sig på en tavla som bevis att det varit på toppen.
Vi stannade på toppen drygt en timme, åt lite mat, fotade och tittade ut över berg, dalar och en vidsträckt Saharaöken. På vägen ner träffade vi på en italiensk tävlingsledaren (italienskt arrangemang), och rätt som det var så började han prata svenska med oss. Det visade sig att han arbetar som läkare på KI 2-3 månader/år. Ganska kul att träffa på någon som kunde svenska.
Vi packade ner tältet och resten av våra prylar när vi kom tillbaka och gick sedan till Refuge de Toubkal igen där vi frågade om bästa vägen till Azid n ´Tamasoult. Leden dit slingrade sig uppför till en början brant bergssida, och med fullpackning var det stundals ganska jobbigt. Efter ett tag kom två fransmän springandes, de stannade kort för att byta några ord. De körde intervaller "Upp, upp, upp". Imponerande, kort därefter började också springa med mina 20 kilo på ryggen, det höll inte så länge :)
När vi närmade oss passet som vi skulle över så kunde vi se moln dra in nere i dalarna under oss. Det var fantastiska vyer som uppenbarade sig. När vi sedan gick över passet till solsidan och inte trodde det kunde bli så mycket vackrare så uppenbarade sig rent ut sagt magiska vyer :) Kvällssolen låg på, det var vindstilla, hela dalgångar låg inbäddada i mjuka moln under oss och bergstoppar stack upp ovan dem. Vi knäppte givetvis av en rejäl salva med kort! En befriande känsla sköljde över oss när ryggsäckarna togs av, och vi kunde sätta oss ner på 3557 meters höjd och äta lite blåbärssoppa med en utsikt svår att beskriva.
Här sitter Magnus och mumsar på blåbärsoppa med müsli och mår jävligt bra!
Men hur vackert det än var så var vi tvungna att lämna platsen. Solen var påväg ner och mörkret var inte långt borta. Därför skyndade vi oss ner, till stora delar var underlaget rullgrus som vi kunde glida på ner. Perfekt!
Och precis innan det blev "kritiskt" mörkt så hittade vi en iordninggjord tältplats på en bergshylla. Perfekt igen!
Vi slog upp tältet, lagade lite mat och slog oss sedan ner ute för att se ut över ljuset från små bergsbyar nere i dalarna och över Marrakech ca 7 mil bort. Rogivande!
Sedan godnatt!
Givetvis kommer jag lägga ut fler bilder till detta inlägg.
Tack och bock /JL
Stavgång
Strax stavgångsintervaller i Hammarbybacken!
Jäklar vad stark jag kommer vara framme i mars då vasan nalkas!
Jäklar vad stark jag kommer vara framme i mars då vasan nalkas!
Tour de Toubkal - dag 2
Tältplatsen vi hade valt kvällen innan visade sig vara väldigt bra, den var jämn och fina och vi sov båda väldigt bra. Jag vaknade endast ett fåtal gånger av att det blåste väldigt mycket.
Solen börjar titta upp över bergskammen
Vi packade ihop tältet och började sedan vandra, till en början var det rätt kallt i skuggan. Men kylan försvann allteftersom solen steg högre. Vi gick förbi Refuge de Toubkal och sedan vidare upp till ca 3350 meters höjd där vi etablerade vårt "Base camp". Vi hittade en kanonfin åsnebetad gräsplätt där vi slog upp tältet. Planen var sedan att acklimatisera oss ytterligare då vi inte varit så högt tidigare. Vi skulle bestiga en 4089 meter högg topp, vår första över 4000 meter.
Refuge de Toubkal
Jämn och fin tältplats precis vid leden där åsnor och hästar passerade förbi
Innan vi lämnade base camp kom en grupp brittiska vandrare, runt 40 - årsåldern. Det hade precis återkommit från den toppen vi hade tänkt att bestiga. De sa åt oss att vara försiktiga, och menade att det var en extrem bestigning.
Vi började så sakteliga att vandra uppåt, solen sken, vi njöt! Det som förtog njutningen en aning var blåsten. Men annars var det helt fantastiskt. Vi stannade på vägen och lekte en del, klättrade på klippor och och knäppte av massvis med kort. Totalt under turen tog vi över 2000 bilder tillsammans. På toppen åt vi lite blåbärssoppa och njöt av utsikten innan vi gick tillbaka mot basecamp.
Magnus på topptur
Jag är påväg uppåt
Bjuder på vackert väder och fin utsikt
Vi kunde inte låta bli :) Här har Magnus klättrat upp
Magnus fortsatt påväg mot toppen
Efter ett tag smög sig huvudvärken på, ett tidigt symptom på höjdsjuka som beror på en blodansamling i hjärnan för att kompensera syrebristen. Senare på kvällen när vi kom ner till tältet igen så mådde vi båda ganska illa, vi frös och hade huvudvärk, minsta lilla rörelse vi gjorde kändes i huvudet som om någon liten jävel satt där inne och slog med en hammare. Det dunkade nått så vansinnigt. Men kan tänka mig att så som vi mådde bara är ett grässtrå på en hel fotbollsplan emot hur man kan känna sig på höga höjder.
På toppen, 4089 möh
Höghöjdsbesvär kan uppstå redan på höjder runt 2500 möh. Och nu var vi 1500 meter högre upp ändå, där syrehalten ligger på ca 65-70 % gentemot vid havsnivå (Så det var inte så konstigt att vi fick lite symptom, i synnerhet då vi aldrig varit uppe över 4000 m tidigare). Syrehalten är relativt konstant på 21 %, men däremot minskar densiteten med höjden över havet som åtföljs av lägre lufttryck, vilket innebär att syremängden i inandningsluften successivt sjunker, därav syrebristen. Det finns inga specifika faktorer som kön, ålder eller fysisk kondition som korrelerar med mottagligheten för höjdsjuka. Vissa får höjdsjuka, andra får det inte, och vissa är mer mottagliga för det än andra.
Tillbaka till vandringen. Att det skulle vara en extrem passage upp mot toppen som engelsmännen hade sagt, höll vi inte riktigt med om. Visst det var lite scrambling men inte extremt på något vis. Men de ville väl bara väl. På vägen ner gick vi långa stunder med blicken riktade ner i marken, letandes efter sten. Magnus tog upp flera stycken och kastade dem mot större stenar i hopp om att de skulle spricka upp och visa sig vara amnetist eller kalcit. Men han blev lika besviken varje gång! För varje dag som gick,blev mina fickor mer och mer fyllda av diverse bergarter. Vet inte riktigt vad det är,men jag gillar stenar.
Väl i tältet, mådde vi dåligt som sagt. Men det hindrade inte oss ifrån att laga till en pasta siciliana med oliver och rosa rattar! Suveränt gott med godiset i :)
Pasta Siciliana tillreds
Natten blev sedan lika stjärnklar som föregående natt. När jag var ute för ett toalettbesök passade jag på att bara stå och titta rakt upp på alla stjärnor, så klara! Stod och njöt i kylan, en sådan klar stjärnhimmel ser man inte i en stad. Den måste upplevas ute i naturen där inga andra ljuskällor stör.
Lite stjärnor får avsluta detta inlägget
Tack och bock/JL
Solen börjar titta upp över bergskammen
Vi packade ihop tältet och började sedan vandra, till en början var det rätt kallt i skuggan. Men kylan försvann allteftersom solen steg högre. Vi gick förbi Refuge de Toubkal och sedan vidare upp till ca 3350 meters höjd där vi etablerade vårt "Base camp". Vi hittade en kanonfin åsnebetad gräsplätt där vi slog upp tältet. Planen var sedan att acklimatisera oss ytterligare då vi inte varit så högt tidigare. Vi skulle bestiga en 4089 meter högg topp, vår första över 4000 meter.
Refuge de Toubkal
Jämn och fin tältplats precis vid leden där åsnor och hästar passerade förbi
Innan vi lämnade base camp kom en grupp brittiska vandrare, runt 40 - årsåldern. Det hade precis återkommit från den toppen vi hade tänkt att bestiga. De sa åt oss att vara försiktiga, och menade att det var en extrem bestigning.
Vi började så sakteliga att vandra uppåt, solen sken, vi njöt! Det som förtog njutningen en aning var blåsten. Men annars var det helt fantastiskt. Vi stannade på vägen och lekte en del, klättrade på klippor och och knäppte av massvis med kort. Totalt under turen tog vi över 2000 bilder tillsammans. På toppen åt vi lite blåbärssoppa och njöt av utsikten innan vi gick tillbaka mot basecamp.
Magnus på topptur
Jag är påväg uppåt
Bjuder på vackert väder och fin utsikt
Vi kunde inte låta bli :) Här har Magnus klättrat upp
Magnus fortsatt påväg mot toppen
Efter ett tag smög sig huvudvärken på, ett tidigt symptom på höjdsjuka som beror på en blodansamling i hjärnan för att kompensera syrebristen. Senare på kvällen när vi kom ner till tältet igen så mådde vi båda ganska illa, vi frös och hade huvudvärk, minsta lilla rörelse vi gjorde kändes i huvudet som om någon liten jävel satt där inne och slog med en hammare. Det dunkade nått så vansinnigt. Men kan tänka mig att så som vi mådde bara är ett grässtrå på en hel fotbollsplan emot hur man kan känna sig på höga höjder.
På toppen, 4089 möh
Höghöjdsbesvär kan uppstå redan på höjder runt 2500 möh. Och nu var vi 1500 meter högre upp ändå, där syrehalten ligger på ca 65-70 % gentemot vid havsnivå (Så det var inte så konstigt att vi fick lite symptom, i synnerhet då vi aldrig varit uppe över 4000 m tidigare). Syrehalten är relativt konstant på 21 %, men däremot minskar densiteten med höjden över havet som åtföljs av lägre lufttryck, vilket innebär att syremängden i inandningsluften successivt sjunker, därav syrebristen. Det finns inga specifika faktorer som kön, ålder eller fysisk kondition som korrelerar med mottagligheten för höjdsjuka. Vissa får höjdsjuka, andra får det inte, och vissa är mer mottagliga för det än andra.
Tillbaka till vandringen. Att det skulle vara en extrem passage upp mot toppen som engelsmännen hade sagt, höll vi inte riktigt med om. Visst det var lite scrambling men inte extremt på något vis. Men de ville väl bara väl. På vägen ner gick vi långa stunder med blicken riktade ner i marken, letandes efter sten. Magnus tog upp flera stycken och kastade dem mot större stenar i hopp om att de skulle spricka upp och visa sig vara amnetist eller kalcit. Men han blev lika besviken varje gång! För varje dag som gick,blev mina fickor mer och mer fyllda av diverse bergarter. Vet inte riktigt vad det är,men jag gillar stenar.
Väl i tältet, mådde vi dåligt som sagt. Men det hindrade inte oss ifrån att laga till en pasta siciliana med oliver och rosa rattar! Suveränt gott med godiset i :)
Pasta Siciliana tillreds
Natten blev sedan lika stjärnklar som föregående natt. När jag var ute för ett toalettbesök passade jag på att bara stå och titta rakt upp på alla stjärnor, så klara! Stod och njöt i kylan, en sådan klar stjärnhimmel ser man inte i en stad. Den måste upplevas ute i naturen där inga andra ljuskällor stör.
Lite stjärnor får avsluta detta inlägget
Tack och bock/JL
Tour de Toubkal - dag 1
Nu har det gått ganska lång tid sedan jag och Magnus kom hem från vår resa till Marocko. Som tur var skrev vi ned lite minnesanteckningar. Anteckningar jag nu sitter och läser för att sedan skriva ner i detta inlägg :)
Efter natten under bron i Madrid, bar det iväg till Marrakech. Värmen slog emot oss när vi landsteg i våra vandrarkängor som är testade i 30 gradig kyla. Efter några steg ute i värmen kom vi in en en ankomst hall där våra pass skulle kontrolleras. Vi ställde oss i den kön som såg kortast ut, men efter ett tag så såg dom andra kortare ut varpå vi bytte. Och sedan bytte vi igen och några gånger till. Det som såg så lovande ut från början när vi stod bra placerade,slutade med att vi kom näst sist ut av alla. Endast två franska tjejer i coola mjukisbyxor kom efter oss.
Väl ute var målet att hitta en billig taxichaufför som skulle ta oss till Imlil där vi skulle börja vår vandring. I marocko är det inte svårt att få en taxi. Det kryllar av dom, det vet jag sedan mitt besök i Rabat och Casablanca 2007. En taxisnubbe erbjöd oss att resa till Imlil för 400 dirham, vi ville givetvis åka billigare. Men han var hård. och vi beslöt att va fan,ca 200 kr var upp till Imlil inte var så farligt. Dessutom ville vi komma dit så tidigt som möjligt, då vi bland annat skulle leta efter gas att köpa.
Precisnär vi skulle lägga in vårt baggage i taxibilen kom en annan taxichaufför fram och började skälla på kille som pratat med oss. Och det dröjde inte länge förrän ett 15-tal gubbar var inblandade. Smockan hängde i luften, de gapade och gestikulerade mot varandra. En kille sa att " he is no good driver", "no official taxidriver". Det visade sig att alla taxi chaufförer i Marrakech måste ha ett märke bak på bilen som visar att man är en licensierad förare. Så vi fick helt enkelt inte åka med snubben som skulle ha 400 dirham för dom andra snubbarna. Dom var väldigt arga för att han raggat upp turister inne i ankomsthallen.
Det diskuterades flitigt mellan alla gubbar om vem som skulle köra oss
Efter lite dealande fram och tillbaka med en engelskspråkig taxikille så slutade det med att vi betalade 500 Dirham. Vi packade in våra ryggsäckar och for sedan iväg. Killen som körde oss kunde dock ingen engelska.
När vi kommit ut från staden började vi se de höga Atlasbergen torna upp sig framför oss, en härlig känsla att uppenbarade sig. Vi kom närmare och närmare bergen för var minut som gick. Men...plötsligt så stannade chauffören och klev ur bilen. Vad nu? undrade vi. Han öppnade motorhuven, tydligen har bilen börjat koka i värmen.
Vår förste chaufför pratar med sin polare som sedan körde oss till Imlil
Alldeles där vi stannat håller ett par arbetare på och vattnar rabatter, vår chaufför får vatten av dem för att kyla ner den överhettade motorn. Men det var förgäves, bilen skulle inte kunna ta oss upp i bergen. Vi fick pallra oss ur bilen, än en gång funderade vi "vad nu"? Efter ett tag dök dock en kompis till taxichauffören upp för att köra oss resterande bit. De delade med varandra så att de fick 250 Dirham var. Och vi försäkrade oss om att vår nye chaufför inte skulle begära mer pengar av oss när vi väl var framme i Imlil.
Den nye chauffören stannade också han efter ett tag, men för att röka. Vi passade då på att gå ut och köpa lite vatten. Det dröjde inte länge förren flera gamla gubbar var framme hos oss för att sälja bergskristaller, vi var till en början inte speciellt sugna på att köpa några innan vi skulle iväg upp i bergen. Därför sa vi nej och föreslog att vi skulle köpa när vi kom tillbaka (något vi givetvis inte skulle gjort). Men en av gubbe sa då; noo i need money know! Med en betoning på know. Allteftersom priset på bergskristallerna sjönk så blev vi mer intresserade. Magnus köpte sedan en, och jag blev såklart avundsjuk och köpte då två. Det slutade med att vi båda åkte därifrån med två st var. Dessa kristaller visade sig sedan vara konstgjorda, vi blev lurade. Jag anade detta vid köpettillfället, men kunde inte då motstå kristallernas dragningskraft. Precis innan vi skulle åka igen såg vi hur en av gubbarna gav pengar till vår chaufför. Okeeey tänkte vi, det är så det går till. Han stannar, turisterna köper, han får en del av pengarna från gubbarna.
Bilturen som sedan skulle komma var inget för den som lätt blir åksjuk. Chauffören såg helt plötsligt arg ut och körde som om det var hans sista dag på jorden och därför ville hinna med så mycket som möjligt! Vi var rädda, på riktigt! Vägen slingrade sig uppåt längsmed bergvägen på ena sidan och ett stup på den andra. Asfalten medgav att endast en bil kunde få plats bredmässigt och vid sidan av asfalten var det bara grus. Men det hindrade inte vår käre chaufför att gasa på, han skulle om alla till varje pris på de mest omöjliga ställen. Skall sägas också att bilen inte hade några bälten...
Men vi kom fram till Imli helskinade, där blev vi inte förvånade när chuaffören ville ha ännu mer pengar. Men där var vårt tydliga svar NEJ. I Imlil var människorna vänliga, givetvis med en baktanke att sälja på oss något. Men de var inte jobbiga på något sätt, de undrade om vi behövde kartor, guider eller åsnor som kunde bära vår packning. Detta behövde vi inte, och inga fler bergskristaller för den delen heller. Det enda vi ville få tag i var gas, något som vi frågade oss fram efter och sedan fick tag i.
I Imlil, turister rider på åsnor
Perfekt, då var det bara att gå! Med en bit över 20 kg var på axlarna började vi knata på, till en början i skuggan under en massa valnötsträd. Vi fylldes med energi när vi sakta kom längre och längre ifrån civilisationen. Och vädret gjorde det inte sämre för den delen. Soligt och varmt, helt underbart. Längs leden träffade vi på flera åsnekaravaner med dess förare. Och alla stannade glatt för att prata, hur mår ni? Vart är ni på väg? Hur länge ska ni vara här? Vi blev också förvånade att de flesta vi mötte pratade engelska, de visade sig att de lärt sig från alla turister de mött genom åren. Men det var bara män som vi mötte, kvinnorna har ingen framskjutande roll.
Åsnekaravan som slingrade sig ned på leden
Magnus blir rånad på 1 dirham av en liten berberflicka, efter rånet grät Magnus av chocken att få stryk av en liten tjej som inte ens nådde honom till midjan
Skön vandring i solen under ett valnötsträd
Leden vi gick var väl utmärkt med vit sprayfärg, så det var svårt att gå fel. Efter ett par timmar mötte vi två grabbar, med lite taskig tandhygien. De presenterade sig som Ibrahim och MR Patagonia, två coola snubbar. Patagonia är ett friluftsmärke som tagit sitt namn från patagonien i Argentina och Chile. Ibrahim bad oss att komma ihåg honom så att vi skulle handla i hans shop när vi kom tillbaka. Längs vägen gick mycket får och getter, precis som i skotska högländerna och pyrenéerna hade fåren långa svansar ner till marken. Ser nästan ut som hundar.
Får med långa svansar i bakgrunden
Efter 5.5 timmer inklusive två längre stop. Slog vi läger. Vi lyckades hitta en någorlunda jämn yta innan det blev kolsvart. Efter att ha tagit bort vassa stenar och annat från ytan slog vi upp tältet på ca 3000 meters höjd. Tillagade sedan en gourmetmåltid frystorkat, Biff Goulash. Efter ett tag steg månen upp och en stjärnklar himmel ovan oss uppenbarade sig.
Månen på väg upp bakom bergen
Vår tältplats med berg och en stjärnklar natthimmel bakom
Tack och bock /JL
Efter natten under bron i Madrid, bar det iväg till Marrakech. Värmen slog emot oss när vi landsteg i våra vandrarkängor som är testade i 30 gradig kyla. Efter några steg ute i värmen kom vi in en en ankomst hall där våra pass skulle kontrolleras. Vi ställde oss i den kön som såg kortast ut, men efter ett tag så såg dom andra kortare ut varpå vi bytte. Och sedan bytte vi igen och några gånger till. Det som såg så lovande ut från början när vi stod bra placerade,slutade med att vi kom näst sist ut av alla. Endast två franska tjejer i coola mjukisbyxor kom efter oss.
Väl ute var målet att hitta en billig taxichaufför som skulle ta oss till Imlil där vi skulle börja vår vandring. I marocko är det inte svårt att få en taxi. Det kryllar av dom, det vet jag sedan mitt besök i Rabat och Casablanca 2007. En taxisnubbe erbjöd oss att resa till Imlil för 400 dirham, vi ville givetvis åka billigare. Men han var hård. och vi beslöt att va fan,ca 200 kr var upp till Imlil inte var så farligt. Dessutom ville vi komma dit så tidigt som möjligt, då vi bland annat skulle leta efter gas att köpa.
Precisnär vi skulle lägga in vårt baggage i taxibilen kom en annan taxichaufför fram och började skälla på kille som pratat med oss. Och det dröjde inte länge förrän ett 15-tal gubbar var inblandade. Smockan hängde i luften, de gapade och gestikulerade mot varandra. En kille sa att " he is no good driver", "no official taxidriver". Det visade sig att alla taxi chaufförer i Marrakech måste ha ett märke bak på bilen som visar att man är en licensierad förare. Så vi fick helt enkelt inte åka med snubben som skulle ha 400 dirham för dom andra snubbarna. Dom var väldigt arga för att han raggat upp turister inne i ankomsthallen.
Det diskuterades flitigt mellan alla gubbar om vem som skulle köra oss
Efter lite dealande fram och tillbaka med en engelskspråkig taxikille så slutade det med att vi betalade 500 Dirham. Vi packade in våra ryggsäckar och for sedan iväg. Killen som körde oss kunde dock ingen engelska.
När vi kommit ut från staden började vi se de höga Atlasbergen torna upp sig framför oss, en härlig känsla att uppenbarade sig. Vi kom närmare och närmare bergen för var minut som gick. Men...plötsligt så stannade chauffören och klev ur bilen. Vad nu? undrade vi. Han öppnade motorhuven, tydligen har bilen börjat koka i värmen.
Vår förste chaufför pratar med sin polare som sedan körde oss till Imlil
Alldeles där vi stannat håller ett par arbetare på och vattnar rabatter, vår chaufför får vatten av dem för att kyla ner den överhettade motorn. Men det var förgäves, bilen skulle inte kunna ta oss upp i bergen. Vi fick pallra oss ur bilen, än en gång funderade vi "vad nu"? Efter ett tag dök dock en kompis till taxichauffören upp för att köra oss resterande bit. De delade med varandra så att de fick 250 Dirham var. Och vi försäkrade oss om att vår nye chaufför inte skulle begära mer pengar av oss när vi väl var framme i Imlil.
Den nye chauffören stannade också han efter ett tag, men för att röka. Vi passade då på att gå ut och köpa lite vatten. Det dröjde inte länge förren flera gamla gubbar var framme hos oss för att sälja bergskristaller, vi var till en början inte speciellt sugna på att köpa några innan vi skulle iväg upp i bergen. Därför sa vi nej och föreslog att vi skulle köpa när vi kom tillbaka (något vi givetvis inte skulle gjort). Men en av gubbe sa då; noo i need money know! Med en betoning på know. Allteftersom priset på bergskristallerna sjönk så blev vi mer intresserade. Magnus köpte sedan en, och jag blev såklart avundsjuk och köpte då två. Det slutade med att vi båda åkte därifrån med två st var. Dessa kristaller visade sig sedan vara konstgjorda, vi blev lurade. Jag anade detta vid köpettillfället, men kunde inte då motstå kristallernas dragningskraft. Precis innan vi skulle åka igen såg vi hur en av gubbarna gav pengar till vår chaufför. Okeeey tänkte vi, det är så det går till. Han stannar, turisterna köper, han får en del av pengarna från gubbarna.
Bilturen som sedan skulle komma var inget för den som lätt blir åksjuk. Chauffören såg helt plötsligt arg ut och körde som om det var hans sista dag på jorden och därför ville hinna med så mycket som möjligt! Vi var rädda, på riktigt! Vägen slingrade sig uppåt längsmed bergvägen på ena sidan och ett stup på den andra. Asfalten medgav att endast en bil kunde få plats bredmässigt och vid sidan av asfalten var det bara grus. Men det hindrade inte vår käre chaufför att gasa på, han skulle om alla till varje pris på de mest omöjliga ställen. Skall sägas också att bilen inte hade några bälten...
Men vi kom fram till Imli helskinade, där blev vi inte förvånade när chuaffören ville ha ännu mer pengar. Men där var vårt tydliga svar NEJ. I Imlil var människorna vänliga, givetvis med en baktanke att sälja på oss något. Men de var inte jobbiga på något sätt, de undrade om vi behövde kartor, guider eller åsnor som kunde bära vår packning. Detta behövde vi inte, och inga fler bergskristaller för den delen heller. Det enda vi ville få tag i var gas, något som vi frågade oss fram efter och sedan fick tag i.
I Imlil, turister rider på åsnor
Perfekt, då var det bara att gå! Med en bit över 20 kg var på axlarna började vi knata på, till en början i skuggan under en massa valnötsträd. Vi fylldes med energi när vi sakta kom längre och längre ifrån civilisationen. Och vädret gjorde det inte sämre för den delen. Soligt och varmt, helt underbart. Längs leden träffade vi på flera åsnekaravaner med dess förare. Och alla stannade glatt för att prata, hur mår ni? Vart är ni på väg? Hur länge ska ni vara här? Vi blev också förvånade att de flesta vi mötte pratade engelska, de visade sig att de lärt sig från alla turister de mött genom åren. Men det var bara män som vi mötte, kvinnorna har ingen framskjutande roll.
Åsnekaravan som slingrade sig ned på leden
Magnus blir rånad på 1 dirham av en liten berberflicka, efter rånet grät Magnus av chocken att få stryk av en liten tjej som inte ens nådde honom till midjan
Skön vandring i solen under ett valnötsträd
Leden vi gick var väl utmärkt med vit sprayfärg, så det var svårt att gå fel. Efter ett par timmar mötte vi två grabbar, med lite taskig tandhygien. De presenterade sig som Ibrahim och MR Patagonia, två coola snubbar. Patagonia är ett friluftsmärke som tagit sitt namn från patagonien i Argentina och Chile. Ibrahim bad oss att komma ihåg honom så att vi skulle handla i hans shop när vi kom tillbaka. Längs vägen gick mycket får och getter, precis som i skotska högländerna och pyrenéerna hade fåren långa svansar ner till marken. Ser nästan ut som hundar.
Får med långa svansar i bakgrunden
Efter 5.5 timmer inklusive två längre stop. Slog vi läger. Vi lyckades hitta en någorlunda jämn yta innan det blev kolsvart. Efter att ha tagit bort vassa stenar och annat från ytan slog vi upp tältet på ca 3000 meters höjd. Tillagade sedan en gourmetmåltid frystorkat, Biff Goulash. Efter ett tag steg månen upp och en stjärnklar himmel ovan oss uppenbarade sig.
Månen på väg upp bakom bergen
Vår tältplats med berg och en stjärnklar natthimmel bakom
Tack och bock /JL
Vasaloppet
Som jag skrev igår så funderade jag på åka vasaloppet, och nu är jag anmäld!
1540 kr för att plåga sig igenom 9 långa mil! Är det värt det? Förmodligen :)
Men nu måste jag börja träna igen, har tre kompisar (som jag vet) som också är anmälda till loppet (inte öppet spår). Dessa herrar har alla vasaloppsmeriter. Bra sådana! Och dom vill jag givetvis slå!
Tobbe född 1985 - åkte på 4.55 i år!
Sverre född 1985 - åkte på 5.11 2004
Oskar född 1984 - åkt halvvasan, ska kolla upp tiden.
Själv har jag åkt bil från sälen till Mora ett år för att heja på pappa när han åkte. Har även cyklat och gått stavgång mellan oxberg och Evertsberg. Skidor har jag bara åkt lite sporadiskt de senaste 9 åren. Tror att jag gjorde min sista tävlingsäsong på skidor år 2000. Men tekniken finns där, nu behöver bara styrkan tillkomma. Något jag kände fattades under min korta vistelse hemma i Sandhem då jag åkte några pass på rullskidorna.
Men för att få komma långt fram i startleden måste jag seeda upp mig, så ska åka något eller några seedningslopp för det. Vore lite jobbigt att få starta längst bak.
Oj, det här ska bli roligt! Min pappa har åkt säkert 10 gånger och massa andra jag känner har gjort det också. Nu ska även jag få ta del av magin och gemenskapen i spåret.
Ska dra igång med en liten tippningstävling här på bloggen när det närmar sig har jag tänkt. Antagligen, tippa tiden", hur placerar jag mig i förhållande till mina tre kompisar som jag utmanar osv.
Men men det får bli senare då jag kommit igång mer med träningen och kan säga lite om hur formen är.
Nu ska jag iväg och lyssna på Baffin Babes! Ett gäng på 4 tjejer som skidat 80 dagar över Baffin Island, Kanadas största ö och världens 5:e största! Det ni vilka tjejer :) Kolla in www.baffinbabes.com
Tack och Bock!
/JL
1540 kr för att plåga sig igenom 9 långa mil! Är det värt det? Förmodligen :)
Men nu måste jag börja träna igen, har tre kompisar (som jag vet) som också är anmälda till loppet (inte öppet spår). Dessa herrar har alla vasaloppsmeriter. Bra sådana! Och dom vill jag givetvis slå!
Tobbe född 1985 - åkte på 4.55 i år!
Sverre född 1985 - åkte på 5.11 2004
Oskar född 1984 - åkt halvvasan, ska kolla upp tiden.
Själv har jag åkt bil från sälen till Mora ett år för att heja på pappa när han åkte. Har även cyklat och gått stavgång mellan oxberg och Evertsberg. Skidor har jag bara åkt lite sporadiskt de senaste 9 åren. Tror att jag gjorde min sista tävlingsäsong på skidor år 2000. Men tekniken finns där, nu behöver bara styrkan tillkomma. Något jag kände fattades under min korta vistelse hemma i Sandhem då jag åkte några pass på rullskidorna.
Men för att få komma långt fram i startleden måste jag seeda upp mig, så ska åka något eller några seedningslopp för det. Vore lite jobbigt att få starta längst bak.
Oj, det här ska bli roligt! Min pappa har åkt säkert 10 gånger och massa andra jag känner har gjort det också. Nu ska även jag få ta del av magin och gemenskapen i spåret.
Ska dra igång med en liten tippningstävling här på bloggen när det närmar sig har jag tänkt. Antagligen, tippa tiden", hur placerar jag mig i förhållande till mina tre kompisar som jag utmanar osv.
Men men det får bli senare då jag kommit igång mer med träningen och kan säga lite om hur formen är.
Nu ska jag iväg och lyssna på Baffin Babes! Ett gäng på 4 tjejer som skidat 80 dagar över Baffin Island, Kanadas största ö och världens 5:e största! Det ni vilka tjejer :) Kolla in www.baffinbabes.com
Tack och Bock!
/JL
Kan du köpa cigg?!
Idag gick jag som så många gånger förr mellan södra station till medborgarplatsens tunnelbana, målet är att ta sig till jobbet. Allt som oftast är det ingen som vill mig något. Men idag stannade ett par grabbar mig och frågade : "Ursäkta kan du köpa cigg" ? Klart jag kan svarade jag, jag är över 18 år. För ett ögonblick såg jag deras lycka i ögonen, att "jaaa, vi kommer få cigg". Men i nästa ögonblick såg jag lyckan försvinna, då jag sa att jag inte ville köpa cigg till dom. Det roliga var att när dom stoppade mig gick jag och tänkte på alla jävla fimpar som folk slänger på marken, det stör mig!
Jaja, förhoppningsvis så blir det total förbud mot att sälja nikotin och tobak någon gång i framtiden. Det är en fråga jag skulle driva om jag vore en politiker. Men nu är jag inte det.
När jag var hemma nu i helgen så åkte jag och min gode vän Sverker rullskidor. Då pratades det om att vi kanske skulle åka vasaloppet. Men inget beslut togs. Idag ringde Sverker och tyckte att vi borde satsa på det.
Jag som precis slutat träna hårt, ska jag nu börja träna hårt igen?! För om jag ska åka måste jag satsa, det finns inget mellanting där inte.
Behöver jag säga att möjligheterna för att starta nu kollas upp för fullt =)
Tjingeling
Jaja, förhoppningsvis så blir det total förbud mot att sälja nikotin och tobak någon gång i framtiden. Det är en fråga jag skulle driva om jag vore en politiker. Men nu är jag inte det.
När jag var hemma nu i helgen så åkte jag och min gode vän Sverker rullskidor. Då pratades det om att vi kanske skulle åka vasaloppet. Men inget beslut togs. Idag ringde Sverker och tyckte att vi borde satsa på det.
Jag som precis slutat träna hårt, ska jag nu börja träna hårt igen?! För om jag ska åka måste jag satsa, det finns inget mellanting där inte.
Behöver jag säga att möjligheterna för att starta nu kollas upp för fullt =)
Tjingeling
