Tandådalen
Nu myser jag i stugan i Tandådalen, skönt!
Har varit ute i skidspåret redan, - 22 grader. Något kärvt i spåret annars ok, lite seg från gårdagens snöskolopp i Rättvik och sena partynatt i Falun (vilket det kommer att skrivas om i morgon, har redan startat det inlägget men inte hunnit slutföra det).
Men nu är det dags för sängen, har en dubbelsäng för mig själv :)
Sov gott alla glada! Och till er sura, bli glada istället så sover ni bättre!
/JL
Har varit ute i skidspåret redan, - 22 grader. Något kärvt i spåret annars ok, lite seg från gårdagens snöskolopp i Rättvik och sena partynatt i Falun (vilket det kommer att skrivas om i morgon, har redan startat det inlägget men inte hunnit slutföra det).
Men nu är det dags för sängen, har en dubbelsäng för mig själv :)
Sov gott alla glada! Och till er sura, bli glada istället så sover ni bättre!
/JL
Liveblogg
Sitter på bussen till Falun, å vilken buss sedan. Riktigt lyxig, stor toalett, bord och en värdinna som går runt och säljer fika och godis ur en korg. Blev lite sugen på en påse bilar, men avstod.
Har tittat närmare på tävlingen i morgon, kan bara konstatera att det kommer bli jävligt jobbigt, kommer rent ut sagt göra skitont. Pratade med Tonje i Oslo för en stund sedan, hon frågade "men varför gör ni det då"?...Jaa, någon bra och övertygande svar har jag inte kommit på ännu. För att loppet överhuvudtaget går, för att det är Sveriges första snöskolopp, för att det är en utmaning, för att vi förhoppningsvis kommer vara nöjda med oss själva efteråt. För att det kommer vara en kul och annorlunda upplevelse. Räcker det som förklaring?
Nedan kan ni se höjdprofilen för loppet, 210 meters stigning skall tas på 2 km! Backen är graderad till blå och röd på slalomspråk. Lite snabbt i huvudet är det ca 10 % lutning i snitt.
Har tittat närmare på tävlingen i morgon, kan bara konstatera att det kommer bli jävligt jobbigt, kommer rent ut sagt göra skitont. Pratade med Tonje i Oslo för en stund sedan, hon frågade "men varför gör ni det då"?...Jaa, någon bra och övertygande svar har jag inte kommit på ännu. För att loppet överhuvudtaget går, för att det är Sveriges första snöskolopp, för att det är en utmaning, för att vi förhoppningsvis kommer vara nöjda med oss själva efteråt. För att det kommer vara en kul och annorlunda upplevelse. Räcker det som förklaring?
Nedan kan ni se höjdprofilen för loppet, 210 meters stigning skall tas på 2 km! Backen är graderad till blå och röd på slalomspråk. Lite snabbt i huvudet är det ca 10 % lutning i snitt.
Röda banan springer eliten. dvs jag och Magnus. Ah och några andra till :)
Vill bara betona att varken jag eller Magnus är speciellt bra tränade för tillfället så sänk förväntingarna på oss.
Det finns gott om andra dukttiga orienterare, skidåkare och franska snöskolöpare som är med.
Men vi ska göra vårt bästa, det lovar jag. Kommer gå ut hyfsat lugnt uppför och sen bara försöka springa så snabbt och kontrollerat som möjligt utför. Jättesvårt att lägga upp loppet då vi aldrig sprungit något liknande förut.
Nu får jag ta och avrunda här, är snart i Falun.
Rapporterar givetvis om loppet, antingen i morgon eller på söndag.
Do what you like
Like what you do
Optimism can take you everywhere
/JL
Saker som varit, saker som komma skall
Vill börja med att säga att detta är ett ganska så långt inlägg, så var beredda på det. Ett förslag är att ni scrollar ner en bit och sätter igång Free Falling med John Mayer och sedan kör den på repeat medan ni läser :) Blir imponerade av er om ni orkar läsa hela. Kände att jag behövde få ur mig lite tankar och känslor kring diverse ting. Det kanske upplevs som ett ganska konstigt inlägg, jag har blandat lite hipp som happ. Gått från nutid-dåtid-nutid-framtid, typ. Men andemeningen är att jag känner mig väldigt trött på vissa saker och längtar efter andra saker, personer och miljöer. Förmodligen uppfattas inlägget som lite negativt också. Men det är det egentligen inte. Jag är glad, mår bra och är ganska nöjd med livet som det är. Bara det att det fattas några bitar och några bitar behöver bytas ut för att det ska vara komplett.
För tillfället gillar jag inte känslan jag har i magen, en liknande känsla har infunnit sig de senaste gångerna som jag lämnat Sandhem bakom mig. Oftast har den försvunnit efter några timmar eller någon dag. Men nu har den suttit i längre än vanligt. Jag kan inte minnas att jag känt så förut, skulle möjligen vara i början när jag nyss hade flyttat hemifrån.
Vilket skedde den 25:e augusti 2003 (Fan vad tiden går!), många nya intryck och spännande saker hände då, det var kul. Men jag var samtidigt ganska rädd och osäker. Det var en ny skola, en ny stad, egen lägenhet och nya vänner som jag skulle bekanta mig med. Jag kände mig väldigt vilsen, saknade min familj, mina vänner och min dåvarande flickvän. Då var det inte alltid så roligt att åka tillbaka till Karlstad efter att ha varit hemma i Sandhem.
Hade ingen bild från tiden i Karlstad, så fick bli en bild från förra årets Stafett SM i just Karlstad. På bilden ses Mattias C (www.mattiasclaesson.se) och jag göra upp på sista sträckan (4x800 m). Lite kul att två grabbar från Mullsjö kommun springer sista sträckan mot varandra i ett Svenskt mästerskap. Loppet slutade med ett SM-silver för oss i Hammarby. Men silvret blev sedan till ett SM-Guld, då en av deras löpare blev diskade i efterhand.
Från början hade jag bara tänkt att stanna i karlstad en termin, det blev tre. Jag trivdes ganska bra där till slut. Jag studerade idrottsvetenskap på universitetet, och jag visste att friidrott och löpning var min grej att hålla på med. Den betydde oerhört mycket för mig då. Det hade ju gått jäkligt bra, fick en flygande start på karriären i och med att jag blev uttagen i juniorlandslaget redan första säsongen som aktiv (2002). Sedan fortsatte det lika bra 2003 med nya rekord och landslaget igen. Världen låg för mina fötter :)
I mars 2005 Flyttade jag till Stockholm, bytte klubb till Hammarbyfriidrott för att träna med Sveriges bästa löpare. Då kändes det stort och häftigt. Nu är jag mest trött på den här stan. Stressigt och ytligt. Istället vill jag norrut, jag vill till berg och skogar, jag vill till skön värme utomlands, jag vill hem till Sandhem och även till Göteborg. Vill någon annanstans helt enkelt.
Men jag tror inte att jag kommer komma härifrån på många år. Dels har jag ett riktigt bra jobb, som jag trivs kanon med. Dels känner jag mig inte riktigt klar här ännu. Ser positivt framåt på tiden här vill jag bara förtydliga.
Tillbaka till de här med olustkänslorna, dom har inte funnits i magen på flera år. Varför kommer dom just nu? Jag har inget bra svar egentligen, men olika teorier springer runt. Bland annat känner jag mig väldigt ensam. Jag är så fruktansvärt trött på det. Varje gång jag är hemma i Sandhem träffar jag människor som varit signifikanta under min uppväxt. Men som försvunnit sakta ur mitt liv. Jag hatar det! Längtar då och då tillbaka till det oskyldiga livet under mina föräldrars vingslag. Bli 17 år igen, allt var så lätt då jämfört med nu.
Har lagt ut denna bilden över Sandhem tidigare vet jag, men här kommer den igen. Jag tog den när jag flög mellan Malaga och Stockholm i mars förra året.
I sandhem och runtomkring där så umgås jag med dem som betyder mest. Sedan sätter jag mig på en buss, och känner mig liten, tom och ensam (däri tror jag mycket av känslorna sitter). Kommer fram till Cityterminalen, tar sedan ett tåg ut till Haninge, går sedan hem till en kall liten lägenhet. Här bodde tidigare flera idrottare i lägenheterna brevid mina. Som mest var det säkert 15 stycken som bodde här samtidigt som jag kände. Nu har alla utom 1 flyttat här ifrån. Största tomrummet har såklart Magnus lämnat efter sig, han är den största anledningen till varför jag trivts så bra som jag har gjort här. Vi umgicks i princip varje dag då. Magnus är så jäkla bra. Eller kanske rent ut sagt bäst. Men nu bor han i Hammarby Sjöstad med sin flickvän, kul givetvis. Riktigt schysst område Hammarby Sjöstad förresten, ett av de få som jag känner att jag skulle kunna flytta till i Stockholm. Blir HS nästa steg för mig tro? Kanske, kanske inte. Jag har bott här i 5 år nu och börjar tycka att det är dags att röra på mig.
Gör en sväng tillbaka till Sandhem i detta inlägget. Förresten inte så länge kvar tills jag är där igen,närmare en vecka bestämt. Då ska jag hälsa på en kille som jag tidigare aldrig träffat, nämligen Oliver. Min äldsta och bästa vän Glenns grabb som föddes för en vecka sedan. Det är helt galet! Sedan jag var ett halvår gammal så har jag och Glenn umgåtts, varit grannar i nästan 18 år. Upplevt och gjort en jäkla massa saker tillsammans. Saker som skulle ta hela natten att rabbla upp, så därför gör jag det inte för jag måste snart sova. Är väldigt glad för din och Linas skull kompis! Givetvis är jag glad för alla andra kompisars barn, flickvänner, sambos och snart fruars skull också. Men med Glenn är det lite mera speciellt. Förövrigt så såg han 2 älgar nu i kväll när han var ute med hunden i Sandhem. Och är det en sak glenn aldrig skulle skämta om så är det älgar ;)
När jag mår lite sådär, blir det ofta mycket musiklyssnande. Bland annat har jag upptäckt Ulf Lundell mer denna veckan. Vilken textskrivare,vilka låtar karln har gjort! Men även andra artister har upptäckts. nyupptäckts och lyssnats på. Bland annat John mayer, Nordman, Hammerfall, The pogues och Bryan Adams.
Just nu snurrar denna låten på repeat hos mig, visst en cover. Men för jävla bra.
Tidigare år har jag bara varit hemma runt 2-4 ggr per år. Jag har trivts med det, inte haft tid att åka hem oftare. Utan det har varit full fart, och väldigt inrutat med elitidrottande och allt vad det innebär med träningar och tävlingar i fokus. Det har också varit fullt upp med skola och sommarjobb. Mycket flängande och kringflackande och ensamt många stunder. Tidigare gillade jag stressen och tempot, att ha massa saker att göra, massa människor att träffa, massa träningar att genomföra. Hinna med så mycket som möjlig på så pass kort tid som möjligt har varit melodin.
Nu känns det mer som om jag bara vill ta det lugnt, och nästan göra så lite som möjligt istället. Mys med ljus, film och glass i soffan har blivit en favoritsysselsättning. Har jag blivit lite lat tro? Jag vet inte, kanske. Jag tränar inga 10-14 pass i veckan längre, det är en sak som är säker i allafall. Tycker det är oerhört skönt att jag inte "måste" träna hela tiden. Detta "måste" är inget roligt. Och när det inte är roligt, varför ska man då hålla på med det. Jag eftersträvar nästan alltid att ha så roligt som möjligt i det jag gör (fast vemgör inte det). Ibland lyckas det, ibland lyckas det inte. I helgen som gick hade jag riktigt kul, men att veckan som följt varit en av de tristaste på länge är en annan femma.
I morgon åker jag och Magnus upp till Falun för att bo hos Henke (som också han bott här i haninge, men som är en Falköpingskille från början) och hans flickvän. Ska bli kul att träffa dom igen, och sen på lördag är det Siljan snowshoe race som gäller. På kvällen ska vi sedan ut och käka, kommer då eventuellt att träffa Adam, en kille jag tävlat mot på löparbanorna för några år sedan men som nu är elitskidåkare ( www.adamsteen.se ). Förhoppningsvis blir det sedan fest och utgång i Falun, dansa loss lite. Jag gillar ju att dansa, men det blir för sällan tyvärr. Blir det av så är det oftast i min ensamhet i lägenheten. Har starka funderingar på om jag ska ta och gå någon formav danskurs framöver... På söndag sedan ska jag försöka få tag i Emil som lite sällskap när jag väntar på bussen till Sälenoch Tandådalen. Emil har jag pluggat med för några år sedan, han är från Falun från början. Så passar ju bra att träffa någon med rågrut i ryggen. Söndag - Torsdagblir det sedan mys i stugan och skidåkning både i backen och i spåret med familjen. Ska bli så oerhört skönt. Torsdag-Söndag är jag sedan hemma i Sandhem, så boka upp mig nu! Är det lite innebandy på fredagkvällen som gäller tro? Söndagen blir inte så mycket hemmatid förresten. Åker ju till skövde då för att köra ännu ett seedningslopp till Vasan. Då hoppas jag även att Sverker står på startlinjen, Sverker du är också bäst, men det vet du ju redan om :)
Avslutar detta långa inlägg (är ni fortfarande med mig ner hit? I så fall förtjänar ni ju nästan en stor smackig puss) med en bild på mig i ett par ursexiga 3 D glasögon (någon som vet vart 3D glasögonen med ett grönt och ett rött öga tagit vägen?! Sådana fick man ju alltid förut om man gick på 3D bio, tydligen har 3D glasögonstekniken gått fram den också). I går var jag på Avatar tillsammans med trevligt sällskap. Och till alla som jag hört säga att den är bra, ja ni hade rätt. Så får säga att det var värt de 170 kronorna jag betalade för min biljett.
Tror inte riktigt att jag passar i glasögon, så får hoppas på en bra syn väldigt många år framöver. Den sköna mössfrisyren tar jag inget extra för.
Just det, blev nog ännu mera vuxen idag när jag öppnade posten. Där låg ett brev från CSN. Jag har väntat på detta brev. Någon som kan gissa vad det är för brev?..................Ja ni gissade rätt. Nu ska jag börja betala tillbaka på de lånade pengarna jag levt på sedan 2003. 2413 kr ska jag betala i februari. Tack CSN för tiden som varit, tiden som komma skall med dig blir nog inte lika rolig för mig dock.
Men som med de flesta problem kommer de lösa sig tids nog...
Do what you like
Like what you do
Go for it!
/JL
För tillfället gillar jag inte känslan jag har i magen, en liknande känsla har infunnit sig de senaste gångerna som jag lämnat Sandhem bakom mig. Oftast har den försvunnit efter några timmar eller någon dag. Men nu har den suttit i längre än vanligt. Jag kan inte minnas att jag känt så förut, skulle möjligen vara i början när jag nyss hade flyttat hemifrån.
Vilket skedde den 25:e augusti 2003 (Fan vad tiden går!), många nya intryck och spännande saker hände då, det var kul. Men jag var samtidigt ganska rädd och osäker. Det var en ny skola, en ny stad, egen lägenhet och nya vänner som jag skulle bekanta mig med. Jag kände mig väldigt vilsen, saknade min familj, mina vänner och min dåvarande flickvän. Då var det inte alltid så roligt att åka tillbaka till Karlstad efter att ha varit hemma i Sandhem.
Hade ingen bild från tiden i Karlstad, så fick bli en bild från förra årets Stafett SM i just Karlstad. På bilden ses Mattias C (www.mattiasclaesson.se) och jag göra upp på sista sträckan (4x800 m). Lite kul att två grabbar från Mullsjö kommun springer sista sträckan mot varandra i ett Svenskt mästerskap. Loppet slutade med ett SM-silver för oss i Hammarby. Men silvret blev sedan till ett SM-Guld, då en av deras löpare blev diskade i efterhand.
Från början hade jag bara tänkt att stanna i karlstad en termin, det blev tre. Jag trivdes ganska bra där till slut. Jag studerade idrottsvetenskap på universitetet, och jag visste att friidrott och löpning var min grej att hålla på med. Den betydde oerhört mycket för mig då. Det hade ju gått jäkligt bra, fick en flygande start på karriären i och med att jag blev uttagen i juniorlandslaget redan första säsongen som aktiv (2002). Sedan fortsatte det lika bra 2003 med nya rekord och landslaget igen. Världen låg för mina fötter :)
I mars 2005 Flyttade jag till Stockholm, bytte klubb till Hammarbyfriidrott för att träna med Sveriges bästa löpare. Då kändes det stort och häftigt. Nu är jag mest trött på den här stan. Stressigt och ytligt. Istället vill jag norrut, jag vill till berg och skogar, jag vill till skön värme utomlands, jag vill hem till Sandhem och även till Göteborg. Vill någon annanstans helt enkelt.
Men jag tror inte att jag kommer komma härifrån på många år. Dels har jag ett riktigt bra jobb, som jag trivs kanon med. Dels känner jag mig inte riktigt klar här ännu. Ser positivt framåt på tiden här vill jag bara förtydliga.
Tillbaka till de här med olustkänslorna, dom har inte funnits i magen på flera år. Varför kommer dom just nu? Jag har inget bra svar egentligen, men olika teorier springer runt. Bland annat känner jag mig väldigt ensam. Jag är så fruktansvärt trött på det. Varje gång jag är hemma i Sandhem träffar jag människor som varit signifikanta under min uppväxt. Men som försvunnit sakta ur mitt liv. Jag hatar det! Längtar då och då tillbaka till det oskyldiga livet under mina föräldrars vingslag. Bli 17 år igen, allt var så lätt då jämfört med nu.
Har lagt ut denna bilden över Sandhem tidigare vet jag, men här kommer den igen. Jag tog den när jag flög mellan Malaga och Stockholm i mars förra året.
I sandhem och runtomkring där så umgås jag med dem som betyder mest. Sedan sätter jag mig på en buss, och känner mig liten, tom och ensam (däri tror jag mycket av känslorna sitter). Kommer fram till Cityterminalen, tar sedan ett tåg ut till Haninge, går sedan hem till en kall liten lägenhet. Här bodde tidigare flera idrottare i lägenheterna brevid mina. Som mest var det säkert 15 stycken som bodde här samtidigt som jag kände. Nu har alla utom 1 flyttat här ifrån. Största tomrummet har såklart Magnus lämnat efter sig, han är den största anledningen till varför jag trivts så bra som jag har gjort här. Vi umgicks i princip varje dag då. Magnus är så jäkla bra. Eller kanske rent ut sagt bäst. Men nu bor han i Hammarby Sjöstad med sin flickvän, kul givetvis. Riktigt schysst område Hammarby Sjöstad förresten, ett av de få som jag känner att jag skulle kunna flytta till i Stockholm. Blir HS nästa steg för mig tro? Kanske, kanske inte. Jag har bott här i 5 år nu och börjar tycka att det är dags att röra på mig.
Gör en sväng tillbaka till Sandhem i detta inlägget. Förresten inte så länge kvar tills jag är där igen,närmare en vecka bestämt. Då ska jag hälsa på en kille som jag tidigare aldrig träffat, nämligen Oliver. Min äldsta och bästa vän Glenns grabb som föddes för en vecka sedan. Det är helt galet! Sedan jag var ett halvår gammal så har jag och Glenn umgåtts, varit grannar i nästan 18 år. Upplevt och gjort en jäkla massa saker tillsammans. Saker som skulle ta hela natten att rabbla upp, så därför gör jag det inte för jag måste snart sova. Är väldigt glad för din och Linas skull kompis! Givetvis är jag glad för alla andra kompisars barn, flickvänner, sambos och snart fruars skull också. Men med Glenn är det lite mera speciellt. Förövrigt så såg han 2 älgar nu i kväll när han var ute med hunden i Sandhem. Och är det en sak glenn aldrig skulle skämta om så är det älgar ;)
När jag mår lite sådär, blir det ofta mycket musiklyssnande. Bland annat har jag upptäckt Ulf Lundell mer denna veckan. Vilken textskrivare,vilka låtar karln har gjort! Men även andra artister har upptäckts. nyupptäckts och lyssnats på. Bland annat John mayer, Nordman, Hammerfall, The pogues och Bryan Adams.
Just nu snurrar denna låten på repeat hos mig, visst en cover. Men för jävla bra.
Tidigare år har jag bara varit hemma runt 2-4 ggr per år. Jag har trivts med det, inte haft tid att åka hem oftare. Utan det har varit full fart, och väldigt inrutat med elitidrottande och allt vad det innebär med träningar och tävlingar i fokus. Det har också varit fullt upp med skola och sommarjobb. Mycket flängande och kringflackande och ensamt många stunder. Tidigare gillade jag stressen och tempot, att ha massa saker att göra, massa människor att träffa, massa träningar att genomföra. Hinna med så mycket som möjlig på så pass kort tid som möjligt har varit melodin.
Nu känns det mer som om jag bara vill ta det lugnt, och nästan göra så lite som möjligt istället. Mys med ljus, film och glass i soffan har blivit en favoritsysselsättning. Har jag blivit lite lat tro? Jag vet inte, kanske. Jag tränar inga 10-14 pass i veckan längre, det är en sak som är säker i allafall. Tycker det är oerhört skönt att jag inte "måste" träna hela tiden. Detta "måste" är inget roligt. Och när det inte är roligt, varför ska man då hålla på med det. Jag eftersträvar nästan alltid att ha så roligt som möjligt i det jag gör (fast vemgör inte det). Ibland lyckas det, ibland lyckas det inte. I helgen som gick hade jag riktigt kul, men att veckan som följt varit en av de tristaste på länge är en annan femma.
I morgon åker jag och Magnus upp till Falun för att bo hos Henke (som också han bott här i haninge, men som är en Falköpingskille från början) och hans flickvän. Ska bli kul att träffa dom igen, och sen på lördag är det Siljan snowshoe race som gäller. På kvällen ska vi sedan ut och käka, kommer då eventuellt att träffa Adam, en kille jag tävlat mot på löparbanorna för några år sedan men som nu är elitskidåkare ( www.adamsteen.se ). Förhoppningsvis blir det sedan fest och utgång i Falun, dansa loss lite. Jag gillar ju att dansa, men det blir för sällan tyvärr. Blir det av så är det oftast i min ensamhet i lägenheten. Har starka funderingar på om jag ska ta och gå någon formav danskurs framöver... På söndag sedan ska jag försöka få tag i Emil som lite sällskap när jag väntar på bussen till Sälenoch Tandådalen. Emil har jag pluggat med för några år sedan, han är från Falun från början. Så passar ju bra att träffa någon med rågrut i ryggen. Söndag - Torsdagblir det sedan mys i stugan och skidåkning både i backen och i spåret med familjen. Ska bli så oerhört skönt. Torsdag-Söndag är jag sedan hemma i Sandhem, så boka upp mig nu! Är det lite innebandy på fredagkvällen som gäller tro? Söndagen blir inte så mycket hemmatid förresten. Åker ju till skövde då för att köra ännu ett seedningslopp till Vasan. Då hoppas jag även att Sverker står på startlinjen, Sverker du är också bäst, men det vet du ju redan om :)
Avslutar detta långa inlägg (är ni fortfarande med mig ner hit? I så fall förtjänar ni ju nästan en stor smackig puss) med en bild på mig i ett par ursexiga 3 D glasögon (någon som vet vart 3D glasögonen med ett grönt och ett rött öga tagit vägen?! Sådana fick man ju alltid förut om man gick på 3D bio, tydligen har 3D glasögonstekniken gått fram den också). I går var jag på Avatar tillsammans med trevligt sällskap. Och till alla som jag hört säga att den är bra, ja ni hade rätt. Så får säga att det var värt de 170 kronorna jag betalade för min biljett.
Tror inte riktigt att jag passar i glasögon, så får hoppas på en bra syn väldigt många år framöver. Den sköna mössfrisyren tar jag inget extra för.
Just det, blev nog ännu mera vuxen idag när jag öppnade posten. Där låg ett brev från CSN. Jag har väntat på detta brev. Någon som kan gissa vad det är för brev?..................Ja ni gissade rätt. Nu ska jag börja betala tillbaka på de lånade pengarna jag levt på sedan 2003. 2413 kr ska jag betala i februari. Tack CSN för tiden som varit, tiden som komma skall med dig blir nog inte lika rolig för mig dock.
Men som med de flesta problem kommer de lösa sig tids nog...
Do what you like
Like what you do
Go for it!
/JL
Ännu mera snö!
OK, jag är ett stort fan av vinter, snö, is och kyla. Det är ett enda stort lekparadis utanför fönstret! Om man ändå fick vara 12 år igen :)
Men, just nu tycker jag inte att de behövs mer snö...Varför kan inte vintrarna sprida ut snön? Ena året kommer knappt någon snö alls, och andra året (som denna) kommer massvis. Sprid ut det mera jämnt är mitt tips till vintern.
Idag känner jag mig lite bekväm så struntar i att sticka ut och springa. Kör ett pass på löpbandet istället inne på gymmet. Det blir inget hårt, ska bara få upp flåset en aning. Passar nog på att köra lite allmänstyrka då också. Jag har inte sprungit på löpband på väldigt länge, gillar inte det alls.
Tror att detta var senaste gången jag sprang på löpband, hösten 2008. Körde då tröskel- och Vo2 maxtest.
Sen i kväll blir det middag ute på stan och sedan Avatar 3D versionen i "lyxstolarna" på SF Sergel, bredare stolar, och extra gott benutrymme. 170:- för en biljett. Får se om det är värt det. Popcorn? Ja, kanske! Var ett tag sedan.
Gårdagens bioupplevelse var Sherlock Holmes, en helt ok och lite småkul film. Men ingen top of the line direkt. Har blivit en riktig biovecka detta, funderar på att se snabba cash i morgon också när jag ändå är igång. Men har ingen att gå med ännu, någon frivillig? :)
Sen är jag sugen att se teatrar och musikaler också, vilket ofta är mycket roligare än att se en biofilm. Eller vad tycker ni?
Tack och Bock / JL
Men, just nu tycker jag inte att de behövs mer snö...Varför kan inte vintrarna sprida ut snön? Ena året kommer knappt någon snö alls, och andra året (som denna) kommer massvis. Sprid ut det mera jämnt är mitt tips till vintern.
Idag känner jag mig lite bekväm så struntar i att sticka ut och springa. Kör ett pass på löpbandet istället inne på gymmet. Det blir inget hårt, ska bara få upp flåset en aning. Passar nog på att köra lite allmänstyrka då också. Jag har inte sprungit på löpband på väldigt länge, gillar inte det alls.
Tror att detta var senaste gången jag sprang på löpband, hösten 2008. Körde då tröskel- och Vo2 maxtest.
Sen i kväll blir det middag ute på stan och sedan Avatar 3D versionen i "lyxstolarna" på SF Sergel, bredare stolar, och extra gott benutrymme. 170:- för en biljett. Får se om det är värt det. Popcorn? Ja, kanske! Var ett tag sedan.
Gårdagens bioupplevelse var Sherlock Holmes, en helt ok och lite småkul film. Men ingen top of the line direkt. Har blivit en riktig biovecka detta, funderar på att se snabba cash i morgon också när jag ändå är igång. Men har ingen att gå med ännu, någon frivillig? :)
Sen är jag sugen att se teatrar och musikaler också, vilket ofta är mycket roligare än att se en biofilm. Eller vad tycker ni?
Tack och Bock / JL
Seedning Vasaloppet
Verkar som om jag hamnar i startled 4 efter mitt lopp i söndags. Det är jag inte speciellt nöjd med. Skulle jag åkt 3 min snabbare skulle jag vart i led 3 där min målsättning legat sedan jag anmälde mig till vasan.
Får ta nya tag i nästa seedningslopp den 7:e februari då jag ska köra Billingens Långlopp i Skövde. Ska nog äta lite mer under loppet då, så att energinivån behålls någorlunda och jag orkar trycka på ända in i mål.
Nu är det bara 5 dagar kvar till snöskoracet, ska cykla ett pass om en stund för att få igång benen lite och sedan köra egenhändig massage i kväll efter bion. Eventuellt blir det löpning utomhus i morgon, beror lite på hur mycket snö som kommer (som det sägs på väderrapporterna), annars blir det lite fartlek på löpband. Därefter vet jag inte riktigt hur jag lägger upp tiden och träningen fram till loppet. Går nog på känsla, brukar bli bäst så.
Bild från arrangörens hemsida, lika mycket folk som här kommer det inte att vara.
Men det kommer likväl bli en häftig upplevelse tror jag.
Ikväll blir det bio med Lina, Sherlock Holmes väntar :)
Och i morgon kväll blir det förmodligen bio med Erika, skoj skoj! Avatar 3D versionen eller snabba cash väljer vi mellan. Har hört att båda ska vara väldigt bra, återstår att se vilken det blir.
Tack för er tid
Puss / JL
6 dagar kvar till Siljan Snowshoe race
Till och börja med, Leif är inget fint namn på en hund. Jag blev nämligen jagad av en Leif idag när jag cyklade. Eller jagad och jagad, den ville säkert bara leka. Men det ville inte jag, och jag uppfattade det inte som lek, utan snarare som en attack. Att jag inte gillar hundar är nog ganska uppenbart :)
Såg att det tillkommit mellantider på resultatlistan för gårdagens stråkenlopp. Tydligen varvade jag som 52:a (76:a i mål, så tappade rätt mycket på andra varvet när energin och fästet försvannl) på 1.12.40. För den intresserade finns resultaten att beskåda på http://www.strakenloppet.se/strares10.pdf
Kroppen känns ganska ok idag ändå, trodde jag skulle ha lite mer träningsvärk, givetvis känns det lite i ryggen, armar, axlar och ben, men inte så farligt. Så förhoppningsvis ska jag vara fräsch i kroppen på lördag då Siljan Snowshoe race går av stapeln. I skrivande stund är det 120 st anmälda till detta historiska lopp. I startlistan finns bland andra flera landslagsorienterare, skidåkare och franska snöskolöpare. Sen på hemsidan står det också att två intressanta löpare från Hammarby friidrott kommer att starta, och dessa två är ju jag och Magnus! Får se hur de kommer gå, jag är mest van vid att springa runt runt på en flack friidrottsbana, nu ska vi springa upp för en slalombacke och sen ner igen, tot 8 km. Segertiden beräknas till ca 45 min har jag läst på arrangörens hemsida. Det blir till att slita en massa!
Såhär är jag van att tävla, bilden är från nordiska mästerskapen i Odense 2003.
I landslagsdressen ses jag med nr 28 och Olle med nr 77.
Dags att sova.
Tack och bock/JL
Såg att det tillkommit mellantider på resultatlistan för gårdagens stråkenlopp. Tydligen varvade jag som 52:a (76:a i mål, så tappade rätt mycket på andra varvet när energin och fästet försvannl) på 1.12.40. För den intresserade finns resultaten att beskåda på http://www.strakenloppet.se/strares10.pdf
Kroppen känns ganska ok idag ändå, trodde jag skulle ha lite mer träningsvärk, givetvis känns det lite i ryggen, armar, axlar och ben, men inte så farligt. Så förhoppningsvis ska jag vara fräsch i kroppen på lördag då Siljan Snowshoe race går av stapeln. I skrivande stund är det 120 st anmälda till detta historiska lopp. I startlistan finns bland andra flera landslagsorienterare, skidåkare och franska snöskolöpare. Sen på hemsidan står det också att två intressanta löpare från Hammarby friidrott kommer att starta, och dessa två är ju jag och Magnus! Får se hur de kommer gå, jag är mest van vid att springa runt runt på en flack friidrottsbana, nu ska vi springa upp för en slalombacke och sen ner igen, tot 8 km. Segertiden beräknas till ca 45 min har jag läst på arrangörens hemsida. Det blir till att slita en massa!
Såhär är jag van att tävla, bilden är från nordiska mästerskapen i Odense 2003.
I landslagsdressen ses jag med nr 28 och Olle med nr 77.
Dags att sova.
Tack och bock/JL
Stråkenloppet var det ja...
Och så har jag åkt min första längdtävling på 8 år, stråkenloppet.
42 kilometer långt, en på vissa ställen lättåkt- och en på vissa delar kuperade och tuff bana.
Mamma, jag och Syster Lina åkte ner till Ryfors golfbana (förövrigt Sveriges äldsta golfbana) där starten skulle gå. Fick köa för att hämta ut nummerlappen, mycket folk. Ryktet säger att detta är Sveriges näst största lopp efter Vasaloppet med sina 1100 deltagare. Men jag vet inte riktigt om det stämmer.
När nummerlappen var hämtad var det bara vallningen kvar, visste inte riktigt vad jag skulle lägga på men chansade på några lager blått. Något som visade sig vara helt ok. Eller åtminstone tills vallan var bortsliten sådär efter halva loppet.
Sista timmen innan loppet var jag väldigt vilsen, visste inte riktigt vad jag skulle göra. Testa skidorna? Värma upp? Det blev inte så mycket av någotdera. Sprang en km sen var jag nöjd. Det var ändå 42 km som skulle åkas och förmodligen skulle jag hinna bli uppvärmd. Det är inte som när jag springer 800m där jag nästan exakt vet vad jag ska göra varje minut sista timmen innan start.
OK, jag ganska inte åkte snabbast, men jag var helt klart snyggast och hade coolast solglasögon. Och det är nästan viktigare än att åka snabbt i spåret, eller?
Hur som helst så gick starten, bra för mig, hittade en bra rytm nästan direkt efter själva starthetsen. Starten gick doch sämre för andra, bla en som ramlade och orsakade en massvurpa, några fick sina trugor avtrampade och andra stavarna brutna (bla min kompis Pär). Jag hittade snabbt ett gäng att åka med och dessa höll jag ihop med i nästan 30 km. Turades om att dra, det var ganska roligt. Men tillbaka några kilometer, efter 8 km kom första vätskestationen där pappa helt plötsligt stod och delade ut sportdryck till mig. Blev lite överraskad. Då var det bra tryck i åkningen, detsamma vid andra vätsestationen efter ca 14 km. Fram till varvningen efter 21 km (passerade på 1.15) var det slitit värre, och då var det lika långtkvar. Bara att bita ihop. Fästet försvann dock mer eller mindre efter 22-23 km, men då jag ända hade någorlunda med energi i kroppen så funkade de att hålla trycket uppe. Det höll inte så länge, efter ca 28 km så var energin låg, och lägre sjönk den. Jag var placerad som nummer 78 då ropade pappa till mig, i mål var jag 108, tappade 30 placeringar in till mål och ca 10 min till dem som jag åkt med hela vägen. Gick mig totalt energitom och fick slita för varje meter. Det enda jag kunde tänka på var mat, energi!
Men i mål kom jag, på 2.44.18, 39,55 min efter segraren. Inga negativa splits här inte, utan tappade ca en kvart på andra varvet mot det första Efteråt mådde jag skitdåligt,fick knappt i mig någon mat. Ungefär som att vara riktigt bakis. Jag frös och skakade, benen bar knappt. Menmen, nu är det över. Sitter på bussen tillbaka till Stockholm och är ganska fräsch ändå. Så ska fortsätta att ladda mot vasan (som jag inte hade någon som helst lust att köra efter målgången idag), och hur det ska gå att åka mer än dubbelt så långt då kännssom engåta just nu. Men den gåtan ska nog gå att lösa så småningom :)
Måste nämna att jag också blev omåkt de sista kilometrarna av damsegrarinnan som gled ifrån mig med ca 2 min. Men, det gör inte så mycket. Kul för henne. Jag var ju trots allt snyggast. Men en jag slog var kanotisten Sofia paldanius, och det ganska klart. Kul för mig.
Förövrigt var detriktigt roligt att vara tillbaka i tävlingsspåren, träffade också på en del kompisar och bekanta. Bla en man jag inte trodde jag skulle få se på en skidtävling, nämligen Mattias C, som annars bara glider runt på friidrottsbanorna :) Brorsan hans skulle också köra tävlingen, det var anledningen.
Nu tar jag sikte mot snöskoloppet nästa helg! Kommer bli nått så vansinnigt jobbigt. Och under de loppet kommer jag ställa mig precis samma fråga som jag gjorde idag. Är jag dum i huvudet? varför gör jag det här? Förmodligen är jag nog lite knäpp, men jag är långt i från ensam om det.
Tack och bock
42 kilometer långt, en på vissa ställen lättåkt- och en på vissa delar kuperade och tuff bana.
Mamma, jag och Syster Lina åkte ner till Ryfors golfbana (förövrigt Sveriges äldsta golfbana) där starten skulle gå. Fick köa för att hämta ut nummerlappen, mycket folk. Ryktet säger att detta är Sveriges näst största lopp efter Vasaloppet med sina 1100 deltagare. Men jag vet inte riktigt om det stämmer.
När nummerlappen var hämtad var det bara vallningen kvar, visste inte riktigt vad jag skulle lägga på men chansade på några lager blått. Något som visade sig vara helt ok. Eller åtminstone tills vallan var bortsliten sådär efter halva loppet.
Sista timmen innan loppet var jag väldigt vilsen, visste inte riktigt vad jag skulle göra. Testa skidorna? Värma upp? Det blev inte så mycket av någotdera. Sprang en km sen var jag nöjd. Det var ändå 42 km som skulle åkas och förmodligen skulle jag hinna bli uppvärmd. Det är inte som när jag springer 800m där jag nästan exakt vet vad jag ska göra varje minut sista timmen innan start.
OK, jag ganska inte åkte snabbast, men jag var helt klart snyggast och hade coolast solglasögon. Och det är nästan viktigare än att åka snabbt i spåret, eller?
Hur som helst så gick starten, bra för mig, hittade en bra rytm nästan direkt efter själva starthetsen. Starten gick doch sämre för andra, bla en som ramlade och orsakade en massvurpa, några fick sina trugor avtrampade och andra stavarna brutna (bla min kompis Pär). Jag hittade snabbt ett gäng att åka med och dessa höll jag ihop med i nästan 30 km. Turades om att dra, det var ganska roligt. Men tillbaka några kilometer, efter 8 km kom första vätskestationen där pappa helt plötsligt stod och delade ut sportdryck till mig. Blev lite överraskad. Då var det bra tryck i åkningen, detsamma vid andra vätsestationen efter ca 14 km. Fram till varvningen efter 21 km (passerade på 1.15) var det slitit värre, och då var det lika långtkvar. Bara att bita ihop. Fästet försvann dock mer eller mindre efter 22-23 km, men då jag ända hade någorlunda med energi i kroppen så funkade de att hålla trycket uppe. Det höll inte så länge, efter ca 28 km så var energin låg, och lägre sjönk den. Jag var placerad som nummer 78 då ropade pappa till mig, i mål var jag 108, tappade 30 placeringar in till mål och ca 10 min till dem som jag åkt med hela vägen. Gick mig totalt energitom och fick slita för varje meter. Det enda jag kunde tänka på var mat, energi!
Men i mål kom jag, på 2.44.18, 39,55 min efter segraren. Inga negativa splits här inte, utan tappade ca en kvart på andra varvet mot det första Efteråt mådde jag skitdåligt,fick knappt i mig någon mat. Ungefär som att vara riktigt bakis. Jag frös och skakade, benen bar knappt. Menmen, nu är det över. Sitter på bussen tillbaka till Stockholm och är ganska fräsch ändå. Så ska fortsätta att ladda mot vasan (som jag inte hade någon som helst lust att köra efter målgången idag), och hur det ska gå att åka mer än dubbelt så långt då kännssom engåta just nu. Men den gåtan ska nog gå att lösa så småningom :)
Måste nämna att jag också blev omåkt de sista kilometrarna av damsegrarinnan som gled ifrån mig med ca 2 min. Men, det gör inte så mycket. Kul för henne. Jag var ju trots allt snyggast. Men en jag slog var kanotisten Sofia paldanius, och det ganska klart. Kul för mig.
Förövrigt var detriktigt roligt att vara tillbaka i tävlingsspåren, träffade också på en del kompisar och bekanta. Bla en man jag inte trodde jag skulle få se på en skidtävling, nämligen Mattias C, som annars bara glider runt på friidrottsbanorna :) Brorsan hans skulle också köra tävlingen, det var anledningen.
Nu tar jag sikte mot snöskoloppet nästa helg! Kommer bli nått så vansinnigt jobbigt. Och under de loppet kommer jag ställa mig precis samma fråga som jag gjorde idag. Är jag dum i huvudet? varför gör jag det här? Förmodligen är jag nog lite knäpp, men jag är långt i från ensam om det.
Tack och bock
Stråkenloppet...
Väntar i morgon. 40 km skidåkning ute i skogen tillsammans med 1000 andra "vasaloppsnördar". Får se hur det kommer gå, uppladdningen har varit sisådär, med en krånglande rygg, mycket jobb och lite sömn. Jag tar loppet som mestadels ett långt träningspass.
Skall återkomma med fler och tätare uppdateringar här framöver. Har varit väldigt slapp en längre tid. Och mycket har ju hänt sedan jag skrev sist. Eventuellt blir det lite återblickar på vad som hänt. Annars struntar jag i det.
Klackarna i taket!
Skall återkomma med fler och tätare uppdateringar här framöver. Har varit väldigt slapp en längre tid. Och mycket har ju hänt sedan jag skrev sist. Eventuellt blir det lite återblickar på vad som hänt. Annars struntar jag i det.
Klackarna i taket!
