Efter mycket om och men...
Har det bestämts vart nyår skall firas, eller firas och firas var väl kanske att ta i. Jag skall i alla fall befinna mig på en plats.
Först var det Sydafrika som jag skulle åka på träningsläger till, pengarna räckte inte så därför började jag spåna på andra platser att åka på träningsläger till (Magnus Mink har självklart varit inblandad i det hela). Kanarieöarna tittades upp, lades ner. Därefter blev det Turkiet. Jag till och med sa till några att jag ska till turkiet över nyår på träningsläger.
Turkiet lades ner i samma veva som Magnus fick reda på att hans jobb ägde två lägenheter, en i spanien och en på franska rivieran. Dessa kunde man hyra till en ganska billig penning. Flygpriserna var inte avskräckande alls, det är klart tänkte vi. Dock var lägenheten i Frankrike upptagen vid den tidpunkte vi ville åka. Så då blev det inget av det, samtidigt hade flygpriserna gått upp till Turkiet och sedan också till Spanien.
Till saken hör den att jag skriver på en C-uppsats som ska vara klar i början på januari, och Magnus håller på med sitt examensarbete. Alltså borde vi inte åka iväg någonstans alls, vi tog då ett beslut om att strunta i att åka utomlands på något läger vid den nämnda tidpunkten. Kanske sticker vi iväg lite senare i vår istället när det är lite varmare också.
Men, då jag nu skriver om turismplanering i Kebnekaise och Sarek har ett sug uppkommit över att åka iväg upp dit. Alltså kollade vi möjligheterna att åka upp till Kebnekaise, men då det är mörkt i stort sett dygnet runt däruppe så tyckte vi att det inte var någon idé. Samma gäller med Sarek.
Därför sökte vi oss ännu lite längre ner i detta avlånga land. Helags fjällstation blev då intressant (som vi tidigare varit sugna på att åka till) men efter att ha kollat STF:s pris över nyårshelgen med firande där slogs även det alternativet bort. Men inte långt ifrån helgas fjällstation ligger Ljungdalen, och där ett vandrarhem i STF:s regi. Så Ljungdalen is the place to be!
Det brukar svänga ganska snabbt när jag och Magnus bollar idéer. Från Sydafrika och värmen till kalla nätter i tält i svenska fjällen på några få dagar =)
Bild från Sveriges sydligaste glaciär, nedanför helagsfjället. Ser härligt ut!
Väl i Ljungdalen ska vi nog bara sova en eller två nätter, de andra nätterna blir det till att tälta och bivackera uppe på fjället. Så nu behöver jag införskaffa en vintersovsäck för en gångs skull. Uppe på fjället ska vi skida oss fram och även använda snöskor. Självklart skall det bestigas berg, Sveriges högsta berg utanför Lappland; Helagsfjället med sina ståtliga 1796 möh står på listan. Sen får vi se vad mer det blir.
Det ska sägas att när detta blogginlägg skrivs är ingen resa bokad, men till 99% säkerhet kommer vi att åka iväg;)
Tack och bock
Mer om Iran
Anledningen till besöket var att Pathfinder Travels, Lowa och tidningen Outside bjöd in till en inspirerande kväll om skidbestigning i framförallt Iran. Dessutom pratade Mattias som föreläsaren hette om hur det är att resa i avlägsna områden som Iran är. Föreläsningsturnén kallas "Damavand Mountain Tour", och Damavand är just namnet på mitt och Minkens mål nästa höst, 5671 meter över havet. Så nu har vi fått ytterligare lite "kött på benen" inför vår resa dit. Vi ska dock inte åka skidor nerför om någon trodde det utan bara knata upp för berget, känna lite på höjden, må lite dåligt och sen jävligt bra.
Bild från föreläsningen, berget som är en stratovulkan ser inbjudande ut :)
När föreläsningen var slut frågade Mattias om det var någon som kom ihåg hur högt berget är, några åhörarare(däribland undertecknad och Minken) räckte upp handen varpå frågan gick till en tjej som svarade 5761. I stundens allvar blev hon för nervös och blandade ihop 6:an och 7:an. Bad luck tänkte vi, Sedan fick Magnus frågan och drog till med det rätta svaret, för besväret fick han ett presentkort på 500 kr på pathfinder travels, en t-shirt, en kompass, en guidebok om toppturer i Norge och två kepsar varav den ena kepsen hamnade på mitt huvud. Thanks!
Efter föreläsningen bar det hem och sedan till gymmet för ett cirkelträningspass.
7 övn 5 varv, 20 + 20 sek med 10sek vila mellan. Det tröttade ut de flesta musklerna i kroppen.
Idag har det blivit ett träningspass, om än ett stressigt sådant då jag var tvungen att skynda mig in till stan för att hinna med bussen till Göteborg. Med "fett med dunk" skivan på högsta volym körde jag ett hårt "cykelsnabbdistanspass".
2x10 min med 3 min stående i varje serie + 1 min stående efter sista 10 min. Normalt brukar jag köra 3x10 min men hann inte med mer, utan det fick bli effektiva 21 minuter istället. Blev jävligt trött ändå och så mycket mer kan man ju inte begära.
Tack och Bock / Jocke
Lite mer uppdatering
En del har hänt sedan jag kom hem till Sverige också =)
Bland annat har jag kört ett vattenintervallpass tillsammans med några av superligalaget (innebandy)Mullsjö Hide a-lites spelare. Körde i Mullsjö simhall, i vilken jag inte varit på väldigt många år (där lärde jag mig simma=).
Åkte hem till Stockholm med samma innebandylags spelarbuss och såg dem spela match mot AIK, tyvärr blev det förlust med 9-4.
Kört ett stenhårt cykelintervall pass i ren glädjeinspiration (Anledningen till det finns längre ned på sidan).
Varit på föreläsning om offpistskidåkning i Iran, bergsguide Andreas Bengtsson föreläste på alpingaraget. Förövrigt ska jag på Pathfinders och Outsides föreläsningsturné "Mount Damavand tour" på playground på torsdag. Damavand är Irans högsta berg som jag och Magnus planerar att bestiga nästa höst.
Har åkt säsongens första längdskidspass, tyvärr var spåren här i haninge inte de allra bästa. Inte min skidform heller för den delen. En timmes åkning blev det i allafall.
Och när jag ändå är inne på skidor så måste jag nämna Marcus Hellner och Charlotte Kalla som båda vann VC-premiären i Gällivare nu i helgen. Marcus tävlade jag emot när jag var yngre, besegrade honom aldrig i längdskidor vad jag kan komma ihåg, däremot i löpning. Så att nu se honom vinna i världscupen var otroligt häftigt, jävligt kul och inspirerande. Stort Grattis till första VC-segern! Har ett minne ifrån det "klassiska" fjälletruntspåret i Idre (som tyvärr inte finns längre), jag och Sverker var med på ett västgötaläger där. Efter några kilometer kom en lång och tuff backe, och när vi hade kommit ungefär halvvägs upp kom Marcus på treans växel (fristil) och svischade förbi oss. Det såg retfullt enkelt ut och vi försökte sedan åka likadant som honom upp för backen, vilket gick i sisådär 15 meter innan krafterna försvann.
Vad ska man då säga om Charlotte Kalla? Finns det några superlativ kvar om denna tjejen?
Tror knappast det, hon fullkomligt krossar övriga världseliten med 25 sek på 10 km. Jag är bara så imponerad, är nog lite småkär också =).
Tack och Bock
Liten återblick till värmen på Madeira
Livet består av tusentals olika konstraster, nu i dagarna har jag fått uppleva en ganska tydlig kontrast. Värme kontra kyla.I förra veckan var jag ute och sprang morgonjoggar i shorts och linne, temperaturen låg på strax över 20 grader och efter passen svalkade jag mig i hotellets pool. Väl hemma i Sverige igen har jag varit tvungen att klä på mig vantar och kaninbuff för att springa i minusgrader och därefter rusa in och ta en varmdusch.
Kontraster som sagt, men jag gillar både och.
Hur har det då varit på Madeira för övrigt...
Helt jävla underbart svarar jag på det.
Fick tillbringa en vecka med hela familjen som jag inte träffat på flera månader (+ faster Ulla, Lena, Jan, Chrille och Therese). Veckan var fylld av lyx, vilket man absolut behöver ibland! Bodde 5 stjärnigt med det stora blå i blickfånget, jacuzzi på rummet, gigantisk frukostbuffén med champange (vilket jag nöjde mig med att dricka en morgon medan andra drack flera), sköna träningsmöjligheter, vackra vyer, fina vandringar, soliga dagar med bad, slappning och shopping.
Första dagen blev det vandring till Nunnornas dal, hela gänget om 10 personer gick till Curral das Freiras och tog sedan lokalbuss tillbaka till Funchal. En busstur som bjöd på några magsugande ögonblick, då vägen slingrade sig fram längs bergväggen med stup på flera hundra meter precis brevid vägen.
Utsikt över nunnornas dal eller Curral des Freiras som byn heter.
Curral das Freiras (Nunnornas dal) norr om Funchal har fått sitt namn från den gamla sägnen som säger att nunnorna på Madeira gömde sig för sjörövare i den bortglömda dalen 1566. Fram till mindre än 50 år sedan var den gamla färdvägen, som vandringsturen vi gick den enda vägförbindelsen mellan Curral das Freiras och Funchal. Så dalen har varit väldigt isolerad. Ett tips, shoppa inte i byn (särskilt inte likör), det mesta är nämligenmycket dyrare än i huvudstaden Funchal.
En levada som löper i höger bildkant, här skulle jag vilja springa några pass!
Andra vandringsdagen gick vi längs en Levada, dessa bevattningskanaler blivit väldigt uppskattade att vandra utmed. En Stig/smal väg går nämligen utmed dessa diken vilket gör det lättframkomligt. Levadas är till för att transportera vatten från den nederbördsrika norra - till den mer torra södra delen av ön. Idag finns över 200 mil levador som sträcker sig kors och tvärs över ön, så man behöver inte oroa sig att vandringslederna tar slut i första taget.
Tredje vandringsdagen var det bara jag, pappa och min syster Lina som var iväg. Vi gick i ett väldigt dramatiskt och kargt vulkanlandskap på Öns "tak". Vi hyrde egen bil för att ta sig upp til startplatsen på Pic de Areiro (1818 möh). Därefter vandrade vi längs bergväggarna i sju kilometer innan vi äntrade öns högsta berg Pic Ruivo (1862) för att därefter gå tillbaka delvis en annan led. Tillbakavägen var 1400 meter kortare, mycket på grund av att man gick igenom bergen (långa tunnlar) istället för runt dem. Denna vandringen var det bästa på hela resan, dessa fantastiska vyer med hav, berg, färger, former och dofter kittlade dödsskönt i kistan. Sen var vädergudarna på sitt allra bästa humör också vilket spelar ofantligt stor roll för upplevelsen.
Lina och Pappa i början på vandringen
Svartvit inställning, synd att solringen kom med.
Kommer så småningom lägga upp en massa bilder från Madeira på facebook.
Träningsmässigt så blev det sådär pga av att jag var krasslig, hann med 3 morgonjoggar, två löppass i poolen och två styrkepass.
Här kör jag vattenintervaller, passet var 5x2 min (v45s) 10x1 min (v30s) och 10x30 sek utan väst (v15s).
När man reser iväg finns det oftast en massa saker som man vill se och göra. Men sällan hinns allt det med. Så var det för mig också, jag ville gå på canyonäventyr, paddla havskajak in i grottor, åka ut på delfin- och valsafari m.m.
Men som jag läste i ledaren i Primetimemagazine så är det viktiga inte vad man missar att uppleva utan det man faktiskt upplever. Det är vad man gör av sin semester som betyder något, inte vad man inte gör.
Så sammanfattningsvis så är jag supernöjd med den här resan och kan rekomendera en tripp till sköna gröna Madeira.
Pics from Madeira
Exprementerade lite med kameran och som ni ser så var det helt jävla underbart där!
Tack och bock
Madeira väntar
En vecka av vandring, sol, bad och avkoppling väntar. Förmodligen blir det nog en hel del gott att äta och dricka också.
Har givetvis med mig en massa träningsprylar i resväskan också ;)
Planerar några morgonjoggar med pappa och även något hårdare intervallpass.
Börjar känna mig frisk igen efter den lilla förkylningen, körde ett långt träningspass i gymmet igår inriktat på en massa balans och fotstyrka samt bålstyrka och rörlighet.
Bild på Madeiras högsta berg Pico Ruivo 1862 möh. Detta är ett givet besöksmål!
Vet ej hur möjligheterna är för blogguppdatering, men håll utkik så kanske jag lobbar in ett inlägg.
Ta hand om er!
/En Längstansfull och glad Jocke
Kroppsfettsmätning på mässan.
Ledord för allt för hälsan mässan är Träning&motion, Kropp&själ, Kost&energi samt Behandling&relax. Med andra ord mycket utav det jag finner ett stort intresse i. Massvis med olika "tränings- och må bra saker" fanns att spana in.
Tyvärr var jag där lite för kort tid för att hinna med att ta del av och göra allt jag ville. Kom dit strax efter kl 15, rekade läget, köpte en bok till mig och en till pappa (glöm inte av fars dag i morgon söndag) av Fredrik Paulún. Tittade även förbi i tidningen Outsides monter och hälsade på Emma, kul att träffa dig igen!
Därefter behagade Magnus att dyka upp, även Emelie (Magnus flickvän) sammanslöt. Vi spatserade runt i gångarna mellan alla montrar, tog lite gratisprylar och spanade in alla "hälsofreaks". Jag passade också på att göra lite smygreklam för Midnattsloppet genom att ha på mig min gröna Midnattsloppspiké, fick tom frågan om vart har ni er monter.
Självklart fanns det en massa saker man kunde tävla i, som jag skrev i förra inlägget så känner jag mig lite krasslig. Så hade bestämt mig för att inte utmana mig själv fysiskt. Magnus är även han krasslig, men han kunde inte motså möjligheten och frestelsen i att vinna en cykel. Utmaningen låg i att cykla så långt man kunde på 1 min.
Magnus gick ut stenhårt, såg trots krassligheten ganska stark ut. Tyvärr räckte det inte hela vägen utan han lade sig som total 3:a med 790 m. Det lönar sig inte alltid att ta ut sig så, och särskilt inte när en infektion fortfarande finns kvar i kroppen. Kanske Magnus lärde sig något av detta? ;-)
Nedan ses Magnus in action på damcykeln
Härlig bild på Magnus
Det som var roligast på mässan var att göra en kroppsfettsmätning. Detta kan göras på många olika sätt , tex genom att använda en Kaliper (ser ut som en tång med en millimeterskala), genom undervattensvägning,
magnetresonanskamera, ultraljud eller Bod-Pod (ser ut som ett stort ägg som man kryper in i, överlägset bäst).
Mätningen vi gjorde utfördes på en bioimpedansvåg. Den går ut på att man leder en mycket svag ström (som inte känns eller märks) genom kroppen. Eftersom muskler och fett har olika strömledande egenskaper kan man genom att mäta det elektriska motståndet ta reda på kroppssammansättningen. Principen går ut på att muskler innehåller vatten som leder ström medan fettet i fettcellerna snarare isolerar elektriskt. Det betyder också att metoden är ganska känslig för ändringar av vattenmängden i kroppen. Om du tränar hårt kommer det att öka vätskemängden i musklerna och det kan påverka. Eventuellt stämmer inte mitt resultat till 100 %, men skillnaden det skulle göra är ganska liten.
Nedan ses mitt resultat från mätningen
De översta raderna behöver nog ingen närmare förklaring, jag är 188 cm lång och väger (vid tillfället) 74.7 kg och har ett BMI på 21.1.
BMR - (Basal Metabolic Rate) är den basala energiförbrukningen som kroppen har. Det är den totala energi som kroppen förbrukar för att bibehålla normala funktioner vid vila som andning och cirkulation. Det vill säga energiförbrukning i vila.
Impedance - Kroppens inneboende motsånd mot en elektrisk ström. Muskler fungerar som ledare av elektrisk ström, fettvävnad fungerar som motstånd.
Fat% - Den procentandel av hela kroppsvikten som är fett. Normalt ligger en man på 20-39 år mellan 8-20%. Ni ser ju att jag ligger något under det med 3.5 %. Magnus fick här 3.4 % så nu kommer han kalla mig för tjockis...
Fat Mass - Den totala vikten fett i kroppen.
FFM - Vikten av den fettfria vävnaden som består av bl a muskler, ben och vatten.
TBW - Den totala mängden vatten i kroppen. Denna sägs vara 50-70 % av kroppsvikten.
Midjemåttet mättes också, där hade jag 79 cm. Ska komma ihåg det sen när jag blir äldre och kanske drömma tillbaka till fornstora dar :)
Då jag har lagt om kosten ganska mycket den senaste tiden så kan det vara kul att göra en uppföljning på denna mätningen för att se vad kostomläggningen har givit för resultat. Lite roligare att se en sådan här mätning än bara kilon på en vanlig våg.
Om du är intresserad av en kroppsfettsmätning på bioimpedansvåg så kan man göra det på några apotek runt om i landet.
Tack och Bock
Hälsomässa
Brukar alltid kunna vara med i lite olika tävlingar på sådana mässor. Magnus är också krasslig så förmodligen blir det ingen hetsning till att tävla en massa. Kommer ihåg Vildmarksmässan för två (eller var det tre?)år sedan, där tävlade jag, Magnus och Mattias Claesson i allt möjligt och omöjligt. Bland annat körde vi ett 500 meters lopp i en "kajakmaskin". Det var otroligt jämnt mellan oss alla tre, vi tog ut oss fullständigt och efteråt gick man omkring på mässan och mådde illa. Men roligt var det! Idag ska jag hålla mig borta från en massa fysiska utmaningar.
Jaja, återkommer ikväll med lite info...
Tack och Bock
Flaskan kanske hjälper?
Skämt och sido, har sovit väldigt dåligt ett par nätter och känt att en infektion kunnat vara på gång.
Trots den känslan så bestämde jag mig för att inte fega ur igår på tröskel- och Vo2 max testet.
Med facit i hand så kanske jag inte borde kört, det kom självklart en reaktion på det.
Små onda baciller har spridit sig i svalj och näsa, därför har jag tagit till flaskan.
Och det är inte vilken flaska som helst, det är min "finwhisky" som jag köpte när jag och Magnus var och besteg de Brittiska öarnas högsta punkt Ben Nevis. Flaskan har stått oöppnad på min hylla i över ett år och idag kände jag helt sonika för ta mig en jäkel :)
Jag har dock varit i skolan i dag så känner mig inte helt kass, men för säkerhets skull tar jag det lite lugnt med träningen ett tag. I morgon eftermiddag (om jag inte blir väldigt mycket sämre) har jag tänkt att gå på hälso och träningsmässan i Älsvjö, fick två fribiljetter igår så bjuder med mig Magnus. Det ska bli kul.
Min lilla jäkel
Ska det vara så jävla svårt?
Nu under hösten har jag varit ute på några skogspromenader, på vissa ställen kan man tro att skogen förvandlats till en soptipp. Detta tycker jag inte om, skogen mister stora delar av sin skönhet med dessa smutsfläckar. Jag och Magnus var förra året ute på ett träningspass, vi sprang på ett milspår mellan Handen och Jordbro. På detta milspår springer man ca 1 km på en grusväg, halvvägs vid den ligger ett stort torkskåp. Vilket vi såg en man med bil stå och lyfta av en släpkärra för något år sedan. Först tänkte vi inte på det, men efter ett litet tag gick det upp för oss att "bara inte han lämnar det där". Nästa gång jag sprang förbi så låg det gietvis där, det grämer mig fortfarande att vi inte sprang tillbaka, skulle vi gjort det skulle mannen som höll på att lämna det där fått höra ett och annat. Jag förstår inte hur han tänkte, varför göra sig besväret att åka ut i skogen, när en soptipp existerar bara några kilometer därifrån? Ska det vara så svårt att åka dit istället?
Det gör mig så irriterad när jag ser människor slänga skräp på marken, särskilt när det finns en papperskorg 5 meter därifrån. Hur jävla svårt ska det va?! Mest avsky hyser jag till människors handlingar som innefattar att kasta cigarettfimpar och tuggumin, ner på asfalten bara. Det ser så jäkla illa ut! Gör de så hemma också? Tror inte det va. Jag har fått lära mig att skräpar man ner någonstans, hemma som borta så plockar man upp efter sig. Men alla kanske inte får lära sig det?
Appropå tuggumin; När jag var och vandrade i Pyrenéerna i september med den helt outstanding Magnus Mink så slant ett tuggumi ut ur min mun på en glaciär. Jag tittade efter det, men då snön och tuggumit gick i liknande nyans så hittade jag det inte. Detta fick jag lite dåligt samvete över, så när jag gick förbi ett annat tuggumi längre ned på berget så plockade jag upp det för att jämna ut det hela lite.
Varje gång jag ger mig ut på en promenad ser jag till att ha med mig något att plocka skräp i, det är faktiskt inte så jobbigt att böja sig ner och ta upp en räkosttub (eller vad det än må vara). När man ändå går förbi och ser skräpet ligga där kan man väl lika gärna ta upp det?!
Ta med dig en plastkasse (pappers går också bra) nästa gång du ska ut i skog och mark så hjälps vi åt. Motion och en god gärning i ett, låter bra va? ;)
Håll Sverige rent!
Bilder från dagens tester
Jag kör tröskeltest
VO2 Maxtestet har börjat
Fortfarande rätt bra tryck i steget
Här är det jobbigt
Ska köra två exakt likadana test i Januari och Mars också, ska bli intressant att se hur mycket jag förbättras när jag startar på en så låg nivå i och med dagens test.
Tack och Bock
Testing testing
Springer ett VO2-max test i eftermiddag!
Ska bli intressant att se vart jag ligger när jag nästan startar från noll.
Återger testet senare i kväll.
Skaffa er en bra dag mina vänner!
Textrader av The Dubliners
Don´t quit if you can
The weight of your shoulder
Will make you a stronger man
Dessa rader brukar jag upprepa för mig själv när något känns tungt och jobbigt i livet, i skolan eller på ett hårt träningspass. Ibland kan det kännas som om det hjälper, ibland inte.
Just nu hjälper det inte, just nu är det väldigt jobbigt.
"Ju mer vi är tillsammans"
Så klart!
Visst kan man ha kul på egen hand, men det är roligare att dela upplevelser med andra.
Likaså träningspass (som iofs också kan vara en upplevelse), idag var jag ute och sprang med Magnus och en kille (Robban)som jag aldrig träffat utan bara hört om tidigare. Solen sken och vi pratade oss igenom passet, när man springer några grabbar ihop glömmer man nästan av att man är ute och kutar. Tankarna på alla krämpor man har när man springer själv försvinner långt bort i perferin. Till exempel var gårdagens tunga ben som bortblåsta under dagens pass, jag studsade upp för backarna, lite mer än 12 km var över knappt innan det börjat och jag kunde sprungit lika långt till utan problem. Detta var mycket på grund av det trevliga sällskapet.
Om jag summerar ihop veckans löpning kan jag konstatera att det är nytt rekord för året, igen.
Respektingivande 56 km, haha nästan skrattretande lite egentligen. Men men, jag är inte skadad och det är det viktigaste.
Veckan som nalkas kommer dock inte bjuda på något nytt rekord, ska ta det ganska lugnt då jag ska göra ett Vo2 max test på torsdag och vill vara lite fräsch i benen då.
Roligare att köra några ihop, bild från lägret i Marocko. Jag, Mounir och Therence.
Visste ni förresten att Sveriges nationalsång är skriven av Richard Dybeck? Om inte så vet ni det nu.
"Skadad"
Varje gång jag ser någon springa analyserar jag steget.
Hur rör sig armarna, vridningar i bålen, hur ligger höften, pronerare, supinerare, fotisättningen och så vidare.
Antar att jag är lite "skadad" :-)
Någon som sett musikmaskinen på 5:an? I ett moment tas "the rock band" fram där två kändisar springer på ett löpband samtidigt som dom sjunger en låt. Den som orkar springa längst vinner. Kul Idé.
Det är roligt att se människor springa, snabbt som långsamt. Alla har en egen unik stil.
Igår sprang jag om en ganska så "storvuxen kvinna", hon sprang också, faktiskt ganska snabbt, snabbare än vad jag trodde en kvinna i hennes "storlek" skulle göra. Jag blev väldigt imponerad.
Jag sprang även under mitt intervallpass igår om ett gåendes pensionärspar, i perferin hörde jag kvinnan utbrista "Oj vilken fart". Sådana kommentarer är alltid kul att höra.
- 5 grader...
Kylan har kommit (säkert bara på en kort visit, men ändå) nu är det bara snön som fattas.
Jag vill åka skidor! Känna den kalla luften leta sig ner i mina lungor, känna hjärtat pumpa på max, känna musklerna chippa efter syre. Ibland önskar jag att jag vore elitskidåkare istället för elitlöpare.
Jag tävlade några säsonger under mina tonår, var med i västgötalaget som bäst, meningen större stjärna.
Jag saknar skidtävlandet, de eviga sökandet efter de rätta fästet, balansakten och farten i spåret, sekundstriderna där pappa ropar "Bra jobbat, 8 sekunder före Sverker" eller "kom igen nu Jocke, 4 sekunder upp till Sverker". Det är något speciellt med skidåkning.
Nån gång ska jag börja köra lopp igen.
Vasaloppet är en självklarhet, hela klassikern är en självklarhet att göra.
Memories
Huvudingredienserna för kvällen var en restaurang, god mat, god dricka samt tre grabbar från Sandhem av 1984:s årsmodell. Detta var toppat med en massa skratt om svunna tider.
Per och Fredrik, dessa grabbar har jag gått i samma klass med i många år. Vi har spelat fotboll, tennis, innebandy, åkt längdskidor, lussat, "lekt", gått på alkohol och drogfritt disco, gått på bugg och hiphopkurs, tjuvplingat på dörrar, kastat snöbollar på bilar, spelat mario kart i timtal, byggt kojjor i skogen. Ja listan kan göras hur lång som helst.
Vi delar samma bakgrund...Är ganska olika nu. Men vad gör det? Vi kan alltid falla tillbaka 10-15 år i tiden.
Dessa killar är inga träningsnördar som jag själv är, vilket är skönt. Igår kopplade jag bort allt vad träning och idrott heter för ett par timmar, vi pratade inte om det överhuvudtaget. Vi pratade Sandhem och Sandhemsfolk, skrattade, minndes och hade bara väldigt kul i stunden :-)
Idag är jag dock tillbaka i träningstänket, "när ska jag träna, när ska jag äta, vad ska jag äta, vad ska jag köra för pass?" osv.
Sol, kyla, ömmande vader, upprorisk mage, tunga ben, 3km-2km-1km intervaller i ca 3.10 fart (på 3km) blev det idag.
Inget bra pass sammanfattningsvis...
