RunandRoxtothetop

Är ren njutning!

Som idag då jag var ute lite över två timmar på min favoritlöprunda i naturen runtomkring Sandhem. Att det var strålande solsken gjorde ju inte saken sämre!


Självutlösarbild där jag kommer löpandes


Kunde inte låta bli att stanna till här och knäppa några bilder

Glöm nu inte att rösta i namntävlingen i inlägget nedan detta!

Tack och Bock // Jocke

Nu vill jag se lite engagemang från er, var med och döp grisen!

Mina och Magnus kompanjoner ska få sig ett namn. Den ena grisen har vi redan döpt till Konrad (efter sport Conrad i Tyskland som vi beställde stegjärn och isyxor ifrån), Konrads kompis däremot saknar ett namn än så länge. Och det är nu ni kommer in i bilden! Jag utlyser en namntävling utan pris (alternativt ett signerat idolkort på mig och Magnus och grisarna tillsammans om vi anser något namn vara värdigt nog) till vinnaren. Grisarna är två killar så ett killnamn är det som behövs. Försöka vara lite kreativa, crazy, seriösa eller oseriösa, alla förslagen godtas förutom dem som anspelar på våra namn!


Konrad och XXXX spanar ut över en klippa i Pyrenéerna sept 08

Denna namntävling är väldigt viktig då grisarna skall med på nästa äventyr till Helagsfjället över nyår, och vi kan helt enkelt inte åka iväg utan att båda grisarna har ett namn! Hoppas ni förstår detta faktum ;)

Fram till 18.00 den 29 dec pågår namntävlingen! Kort därefter tillkännages vinnaren (om tillgång till internet finns).
Den omutbara domarduon består av undertecknad och Magnus.
Beslutet går EJ att överklaga.
Eventuell vinstskatt betalas INTE av vinnaren.

Och va faan jag utlovar ett signerat idolkort på mig, Magnus, Konrad och XXXX till det vinnande bidraget! Det är givetvis upp till vinnaren om denne vill ta emot priset...(Som dock kommer att dröjja ett tag).

Se så, sätt igång och ge förslag på vad Konrads kamrat skall heta!

Tack och bock //JL

Just nu är uppdateringsfrekvensen något låg på grund av en massa plugg och allmänt slappande hemma i Sandhem.

Men en lite uppdatering på läget kan jag bjuda på...

Jag har ätit godis! För första gången iår, och då menar jag riktigt godis, med en massa socker i! Det var dock inte en orgasmkänsla i munnen som uppenbarade sig när jag tog första biten, en ljus Ryforskola. Utan mer en "jaha" känsla var det inte godare än såhär...Det hindrade mig dock inte ifrån att ha inhandlat över ett kg lösgodis idag på godisfabriken i Mullsjö, nu ska det ätas, vare sig det är gott eller inte.

För den som inte känner till detta godisförbudsvad kan jag berätta att förra året åt inte min pappa något godis mellan nåyr och jul, däremot åt han mellan jul och nyår. Detta sade han att jag och min kompis Magnus inte skulle klara, vilket vi såklart skulle visa motsatsen. I reglerna fanns dock att man fick äta mörk choklad från 60 % och uppåt. Tydligen gick det bra med chips,ostbågar och popcorn också vilket jag inte förstod förrens i höstas...Till nästa år kommer reglerna göras om lite, vad som är godkänt att äta och inte äta, när man får äta osv... Kommer gå ut med alla regler innan nyår och en utmaning till folket som läser här att hänga på. Lina du är ju sugen har du ju sagt ;)

Har jag tränat något då? Jodå bland annat har jag sprungit två pass med min vapendragare Sverker och varav ett så var min allra första tränare från tiden i Sandhems IF med. Löpmängden blev ca 45 km förra veckan...
Körde även ett hårt cykelpass igår där syrran tyckte det lät som om jag skulle dö (vilket det kändes som om jag skulle också)...1x8 min + 2x5' + 5x1' + 30 sek.

I veckan blir det träning med M Claesson, Sveriges bäste 800 meterslöpare de senaste åren med flertalet Sm-GULD, Finnkampssegrar, 4:e plats på inomhus EM och 4:e plats på inomhus VM i bagaget.  Förmodligen blir det bara ett distpass för att snacka igenom saker och ting då vi inte träffats sedan vi sprang SM-finalen i sommras.

Sedan blir det backintervaller med en annan stor sportprofil, nämligen J Moberg som kan stoltsera med 9 (?) mål i en och samma innebandymatch, streaptease på fotbollsplan, vinnare i de flesta "Gunnartävlingar" som någonsin avgjorts m.m. Den mannen har många stora segrar i ryggsäcken ;)

Har jämfört mitt träningspass jag körde i onsdags förra veckan (2x2 km på 5.54 /varv) med ett liknande pass jag körde hösten 06. Då körde jag, Therence och Magnus 3x2km med 1 minuts vila. Mina tider var då 6.35,6.30,6.25...Det ska sägas att vi sprang ca 50-70 meter längre vid det tillfället. Men ändå om man plockar bort 10 sek så har jag förbättrat mig avsevärt sedan det passet! Det bådar gott inför sommaren :)

Nu är tydligen middagen klar, skönt att få den serverad!

Tack och Bock/ JL

Nyss inkommen från ett intervallpass, hade tänkt köra 4x 2000 meter med 1 minuts vila idag.
Blev dock bara 2x2000 med 1 ' v pga att jag fick lite ont i ryggen och fötterna. Då jag inte är riktigt van vid att springa i höga farter just nu så tog jag det säkra före det osäkra och förkortade passet.

Benen var riktigt tunga sedan helgens tuffa schema. Men höll ändå ganska bra fart.
Både första och andra varvet på den ganska kuperade och knixiga banan gick på 5.54, dvs 2.57 min/km. Vilket efter omständigheterna får anses som dugligt.


Denna träningsjackan var nytvättad inför dagens löppass, efteråt såg den ut såhär.

Av bilden att dömma så kan man se att jag har ett något bättre fjong i den högra bakåt kicken än i den vänstra (man ser det på att lerprickarna är betydligt fler på högra sidan av jackan). Vilket jag redan vet, men jag jobbar på det!

Tack och Bock/ JL

Kom min egendesignade t-shirt! Med mig själv på alla bilder, för att jag är så jävla cool. Skämt och sido, jag gillar dessa bilder och längtar ständigt tillbaks till dessa vackra platser. Varför då inte ha en t-shirt att kunna titta på och drömma sig bort en aning?


Framsidan - Do what you like, like what you do. Optimism can take you anywhere.


Baksidan  - Dream or reality? It´s up to you. Fan, upptäckte precis att det inte står reality, utan realty! Hmm hur kunde det gå så snett?

Ångrade mig att jag tog den här bilden till baksidan, borde egentligen tagit en bild på Everest som jag drömmer om. Fast den här bilden är rätt ok den också, ser ganska "drömsk" ut. Alla bilderna som är med på t-shirten finns att beskåda på min facebooksida för den som önskar.

Budskapet jag vill visa med den här t-shirten är att alla (självklart kan det tolkas på flera sätt) kan bli det dom vill, med en optimistisk syn på livet kan man komma jävligt långt. Jag tycker att alla bör satsa på att göra det man älskar oavsett vad andra tycker (Sverker; dansa balett! Glenn; sätt på dig tjejkläder jämt istället! David; gå med i kyrkokören för att du älskar gud och sjung ut din glädje! Johan; slå dig fri från samhällets alla krav och lev ut din dröm om att leva i sjumilaskogen som din idol Nalle puh gör, allt går bara man vill!) och sedan bara köra allt vad tygen håller.

Vill man uppnå en dröm, är det du som måste jobba för att förverkliga den. Ingen annan gör jobbet åt dig! Samtidigt är detta en lite påminnelse till mig själv, att jobba hårt för att klara saker och ting. Detta är något jag haft svårt med under hösten. Motivationen till att få vissa saker gjorda har varit som bortblåst.

(För den som vill designa sin egna t-shirt kan ni gå in på www.vistaprint.se)

Remember - Life is good!

Bild från lördagens slalombackepass med pappa - här är jag i det gamla liftspåret


Pustar ut med min favoritbuff på huvudet


Pappa tränar för sitt 10:e Vasalopp med stavgång


Rengör cykeln efter ett grisigt cykelpass


Magnus och Emelie kom med sång genom brevinkastet, tända ljus och pepparkakor i måndags när jag fyllde år.Bokstäverna i och s är vid fototillfället uppätna, under bergspepparkakan döljde sig ett annat "berg" som kommer till användning vid nyårsäventyret. Tack!

Och tack till alla som grattat mig!


Just nu har jag pluggmys, Jonna tavlan blev kanonbra där!

Sen har jag och Magnus Mink lite saker på gång i mars, avslöjar inte exakt vad ännu då det inte är helt klart. Men kan säga att det innefattar siffrorna 3482, träning och äventyr, dessutom ingår Milano, London och Granada. Hehe...Berättar mer sen när pusselbitarna börjar falla på plats.


Ska jag och Magnus hit måntro?

Tack och Bock / JL


 

Som visdomen själv skrev som kommentar till mitt förra inlägg om raukar i fjällen så finns det även raukar på Öland.För den som vill åka och titta på dom så finns det ett hundratal i Byrums naturreservat i Borgholms kommun.

De öländska raukarna är inte fristående på samma sätt som de gotländska. De bildades vid Litorinahavets (dvs för 5 500 - 2 000 år sedan) strand och kan snarare anses som anlag till raukar vars utformning fortfarande pågår, åtminstone delvis.

Efter lite forskning i området har jag även hittat lite fler platser i Sverige där det finns Raukar bland annat så finns det på ön Blå Jungfrun i Kalmarsund, vid Kullen och Hovs hallar i nordvästra Skåne, på Väröhalvön i norra Halland, på Härnön och i Häggdånger i Ångermanland. De är dock en annan typ av raukar. De har också skapats av vågornas erosion, men de är utformade i kristallin berggrund, dvs de består av bergarter som gnejs och granit (Istället för olika typer av Kalksten). I Hovs Hallar finns 15 meter höga raukar, men i övrigt kan dessa raukar inte jämföra sig med de gotländska.

Raukar finns även i övriga delar av världen längs klippiga kuster. Vid Englands sydkust och vid Skottlands västkust finns berömda raukar. Där kallas de för sea stacks, hos oss är den naturgeograf iska benämningen strandpelare.

Känns skönt att ha rett ut det här nu! Eller vad säger ni?


Byrums raukar på Öland

Från raukområdet ser man den sägenomspunna ön och likaså nationalparken Blå Jungfrun som är väl värt ett besök.


Blå jungfrun blev nationalpark redan 1926 och når hela 86 meter över havet vilket faktiskt är högre än Ölands (Rösslösa 58 möh) och Gotlands (Lojsta hed 82 möh) högsta punkter.

För den som inte vet vad Blå jungfrun är så kan ni kika på bilden ovan och läsa nedanstående text hämtade från naturvårdsverkets hemsida.

Sägenomspunnen vilar Blå Jungfrun avskilt i Kalmarsund. En ö som i långa tider varit landmärke för sjöfarare och lockat naturintresserade med sin säregna natur och sitt isolerade läge.

Blå Jungfrun består av rödlätta kala ispolerade klippor av granit och stora blockmarker. Klipporna är behagligt släta och jämna, och mycket vackra. Ön är bara drygt en km i diameter, men uppvisar trots det skarpa kontraster. Den norra delen domineras av hällmarker med klyftor och sänkor. På den södra sidan är ön lägre och flackare och beväxt med lummig lövskog.

Blå Jungfrun har troligen aldrig haft någon bofast befolkning. Flera grottbildningar och en stenlabyrint gör ett besök på Blå Jungfrun extra spännande. De enda däggdjuren på ön är skogshare och fladdermus. Floran är rik på lavar och karaktärsfågel är tobisgrisslan. Reguljära båtturer till ön utgår från Oskarshamn och Byxelkrok.


Sen kan ju en karta som är godkänd utifrån sekretesssynpunkt för spridning också vara bra att ha med sig så att man vet vart man ska gå!

Någon som är sugen på att åka med till Blå jungfrun till sommaren?

Tack och bock // JL

Tänkte dela med mig av ett tips;

Spring inte ett intervallpass 1 h efter att du ätit julbord.

Detta har jag gjort 2 gånger, för lite drygt ett år sedan och i förrgår. Vid båda tillfällen har det resulterat i litervis av sura uppstötningar med smak av köttbullar och jansons, kraftigt magont och toabesök i skogen. 

Julbordet blev jag bjuden på av Sport Campus Sweden. Tillsammans med 40-50 talet andra elitidrottare avnjöts ett svenskt tradionellt julbord under en skön och avslappnad tillvaro. Detta evengemang är en årligt återkommande och uppskattad tillställning, och om jag inte missminner mig så har jag varit med alla 4 gångerna. I och med att nästan alla vid borden är idrottare av hög klass så blir det en hel del tränings- och tävlingsnack, vilket är väldigt kul och inspirerande. Det är särskilt roligt att höra hur och vad andra idrottare (än löpare) tänker kring träning och tävling. Finns en hel del att lära sig i från varandra.

Som jag skrivit högre upp i texten så sprang jag ett intervallpass efter julbordet. Säger så här; att bättre känsla i magen har jag ju haft. Men jag och Magnus lätt oss inte påverkas så lätt utan körde vårt backintervallpass i regnet ändå. Totalt tog själva backmomentet (löpning upp och jogg ner om det är någon som undrar) 25 min varav 9-10 minuter var själva intervalllöpningstiden. För att vara mitt första löpintervallpass för denna höst/vinter så är jag supernöjd med hur kroppen fungerade (trots magen). Kände mig riktigt stark och snabb i benen trots tung styrka dagen innan.

Snart ska jag bege mig bort till Campusgymmet för att köra cykelintervaller med min favoritbasketplayer Eric, det ska bli kul! Kommer köra en stege på 8 min-6-4-3-2-1-1- 30sek - 30 sek. tot 26 min får räcka.

Life is good!

Tack och Bock // JL

Sitter för tillfället och skriver på min C-uppsats som handlar om turismplanering i Sarek och Kebnekaise. Letar runt en massa i både böcker och på nätet. Blev lite förvånad när jag hittade bilder på raukar i fjällen. Trodde Sveriges enda raukförmationer fanns på Gotland. Men så var alltså inte fallet. Kul tycker jag =) Dessa ska besökas i framtiden.



Kalkstensrauken på bilden är ca 3 meter hög och ligger i Padjelantas Nationalpark

Någon som vet om det finns fler Raukar i Sverige än på ovan nämnda platser?

Tack och Bock / JL

Från kontorsråtta till vildmarksexpert!

Om du fick chansen att bryta upp från vardagen under ett år, vart skulle du ta vägen då? Thailand? Australien? Sydamerika? Alaskas ödermarker?

Guy Grieve var som folk är mest. Fru och barn, kontorsjobb, skulder och en känsla av att livet borde innehålla något mer. Till skillnad från de flesta av oss andra gjorde han något åt det. Livet måste vara mer än det här. Han bestämmer sig för att tillbringa ett år ensam i Alaska i harmoni med naturen.

När Guy kommer till Alaska visar det sig att stugan han ska bo i har brunnit ner. Kontorsråttan från Skottland är nu tvungen att på egen hand bygga en stuga i ödemarken samtidigt som vintern närmar sig. Endast med en hund som sällskap får Guy lära sig den hårda läxan att ett liv i vildmarken är långtifrån lätt, oavsett om det handlar om att få tag på mat eller att kunna tvätta sig utan att bli överraskad av björnar.



Bild från boken, Guy behövde gå på toaletten, Guy byggde  därför en toalett.

Vildmarken kallar är en klassisk äventyrsskildring i modern form. Guy Grieve skildrar ärligt och medryckande sitt år i Alaskas vildmark. Han berättar om fantastiska upplevelser och stora umbäranden, om hemlängtan, svindlande vacker men hotfull natur och om känslan av total frihet.

Den här boken ska jag införskaffa någon gång!

Tack och bock/ JL

Nu börjar det klarna lite om vad Jag och Magnus ska se och göra under vårt lilla nyårsäventyr. Helagsfjället är redan bestämt sedan länge, och nu tänkte vi också traska uppför granntoppen Predikstolen som ses nedan.


Toppen ligger på 1682 möh

Och så här ser Ljundalsbyn ut med Predikstolen i bakgrunden


Kanske inte så mycket för världen den lilla byn, men lugnet och stillheten råder där vilket är en stor bristvara här i Stockholm. Ska bli otroligt skönt att komma dit ett par dagar!

Tack och Bock /JL

För några månader sedan "profilerade" jag min blogg emot frilufts och äventyr samt min satsning på löpning. Tanken var att jag inte skulle skriva om saker som jag gör i vardagen.

Men vissa saker är för speciella att bara lämna utan att nedtecknas. Som min gode vän Davids 25:års fest nu ihelgen.Festen, årets fest kallad av vissa. Hade varit emotsedd flera månader i förväg. Det var då som Sandhems så kallade sportnördsgäng åter skulle samlas och hylla David, prata gamla minnen och dra kloka resonemang inför framtiden.

Nedstående text innehåller en del intern humor och ironi.

Förväntan, glädje och en stor gnutta kärlek rörde sig inom mig när jag satte mig på bussen ner mot Sveriges framsida med Göteborg som det slutgiltiga målet. Efter att ha pratat med delar av sportnördsgänget på msn under nedresan satt samma delar av SNG senare under kvällen i födelsedagsbarnets kök och samspråkade om svunna tider och inmundigade(som Johan skulle ha uttryckt det) en kulinarisk måltid.

Lördag morgon vaknar jag på en lyxluftmadrass med en skön känsla i magen hemma hos Sverker och Ida. Det är dagen D, dagen då David ska äras för den sköne killen som han är. Men innan firandet av guds gåva till kvinnorna (har inte David sagt det någon gång?) skulle börja stod ett löppass i Skatås på programmet.  Jag och Sverker gav oss iväg, återigen hade jag min vapendragare (läs blogginlägg hyllning till min vapendragare) vid min sida. Skatås är ett naturskönt rekreationsområde i Göteborg med otroligt fina spår att springa i. Vi valde det ganska så tuffa 5 km spåret. Sverker ville genast visa sig på styva linan och öppnade i rasande tempo, något han sedan fick betala för. Han blev trött, väldigt trött. Men så slog han också nytt personligt rekord på rundan med 1 min. Själv kändes det sådär, det var inte speciellt jobbigt men min vänstra stortå gjorde väldigt ont (sparkade in tån i full fart i ett trappsteg på Madeira). 

En sak till stod på agendan innan festen skulle dra igång, nämligen den stora bowlingmatchen mellan Byn (Sandhem) och Sjövik (en liten obetydlig slummförort till Sandhem där människorna luktar illa och ser ut som en blandning av Dr Snuggles och Babben Larsson).

Hur denna bowlingmatch slutade finns det ingen anledning att nämna, men jag kan säga såhär; att då det var David som fyllde år så var det inte mer än rätt att låta honom vinna, Johan skulle bli så grinig vid en förlust att hela kvällen skulle bli förstörd, så för fridens skull läts även han vinna. Henric skulle bli så ledsen att han skulle kissa i byxorna och för att bespara bowlinghallens personal onödigt och urinstinkande extraarbete läts således Henric också vinna.
OK, det var Sjövikslaget som vann, men det betyder inte att dom var bättre ;)

För den ej så insatte så kan jag berätta att det genom åren har tävlats i det mesta mellan de rika Byalagskillarna och de fattiga sjöviksråttorna. Resultaten av dessa tävlingar och matcher råder det delade meningar kring. Vissa hävdar det ena medan andra hävdar raka motsatsen. Huvudsaken är att vi vet att Byalaget är bäst och Sjövikslaget är sämst.

Som alltid när SNG är samlat avlöser de snabba ordvitsarna varandra, skämten hamnar lägre än hornavans botten,  spydiga kommentarer och glåpord skanders ut. Men det hela görs med glimten i ögat för det ligger stora mängder kärlek i luften. Manlig kärlek, den finaste av alla kärlekar som "Nalle Puh" säger.

Efter bowlingen bjöds det på middag hemma hos Sverker, men bara för mig och Samuel. Snigeln hade slängt ihop spagetti och köttfärsås (qournfärssås till S) som åts med god aptit tillsammans med en cider. Därefter började intaget av mer alkohol, jägermeistern och mintoon flödade ner i våra torra strupar. För mig som inte dricker så ofta kom berusningen skönt krypandes ganska snabbt.

Strax innan kl 19 stämplar de finaste killarna in (Jag, Sverker och Samuel kom sist av grabbarna, fint folk kommer sent ni vet) på Davids takvåning i centrala Göteborg. Henric överraskar genom att fortfarande stå på benen, Johan slänger iväg glåpord till undertecknad om att han skulle vara en stekare, David hälsar välkomna på värmländska, Glenn har kameran i högsta hugg och Putte ser bara så cool ut som bara han kan göra. Glädjen är total, kramarna avlöser varandra, vi är återigen samlade (med några få undantag). En intressant comeback bjöd Pär på som också han är en utvandrad Sandhemsgrabb. Totalt rörde sig 8 vackra män och 1 liten pojke (vem pojken är låter jag vara osagt) från världens bästaste lilla by på en och samma plats, detta händer inte så ofta. Men när det väl händer så är det som om tiden stått stilla.

Tillsammans med någras respektive och några av Davids "andra vänner" var vi runt 25 personer som kommit dit för att äta gratis hamburgare och kladdkaka. Vi var alltså ungefär en person för varje år David är gammal. En representant för varje år. Jag fick representera de 24:e året, under vilket David förlorade oskulden. Har för mig att Glenn fick de 19:e då David lärde sig att cykla utan stödhjul. Johan som känt David ganska länge fick de 11:e året då David började samla på Aktuell rapport, Fib Aktuellt och lektyrtidningar. Putte fick det 16:e året, de året då David sågs på Sågverket i sandhem med någonting litet i handen. Under det 13:e året intresserade sig David för aktiviteter i grupp (vilket även andra sjövikspojkar gjorde) det året gick till Samuel. Henric fullkomligt slet till sig det 18:e året under vilket David blev Gunnar 12 gånger irad. Sverker fick det 22 året, då David för första gången övervann sin torgskräck. Pär som är årsgammal med David fick det 13:e året då David lärde sig läsa och knyta skorna själv. Det flesta var ganska nöjda med sina år det fått av Davids liv utom en tjej på festen som fick de året då David fick analklåda.

OK, ganska mycket av ovanstående stämmer inte. Men kunde inte låta bli, och lite kul var det väl att läsa det? 

Efter supergoda hamburgare och delikata kladdkaksabitar med grädde och hallon var det på tiden att alla Davids inflygna fans skulle sjunga ja må han leva. Med stor inlevelse sjöngs det så det stod härliga till. Självklart tog Johan ton och inlivade alla i "och när han levat, ja då ska han skjutas".

Kvällen fortsatte med trevligt mingel och musik. Därefter droppade en efter en av. Själv ville jag hylla David med min närvaro så länge som möjligt och var kvar sist (förutom en bildäckad Henric och en kramvänlig nallebjörn) tillsammans med Samuel, Sverker och Ida.

Bilder från kvällen finns på facebook. För fler bilder kan man besöka www.johanstankar.blogg.se.

Det var med blandade känslor jag åkte tåget hem till Sthlm igen. Jag kände en stor lycka av att ha fått återse mina kära sportnördsvänner men samtidigt kände jag vemod och tomhet. Jag känner alltid så efter att jag skiljts ifrån människor jag tycker mycket om. En stor våg av ensamhet sköljde sedan över mig när jag klev in i min lägenhet, efter att ha tillbringat helgen med mycket folk omkring mig möttes jag inte ens av en katt (vilket kan bero på att jag inte har någon katt). Men efter att tittat på alla bilder från helgen så inser jag att jag är långt ifrån ensam, jag har fantastiska vänner som alltid finns med mig på ett eller annat sätt. Tack grabbar, ni är så jävla bra. Eller rent av bäst!

Och stort Tack till David som fixade ihop denna trevliga tillställning!
 
Det var årets fest!

Tack och bock / JL

30 december åker jag och Minken till härliga Härjedalen för lite vinterlek. Kommer vara ute och glida med snöskor och skida! Hemresan är planerad till den 3 januari. Så det blir nyårsfirande i tält, en ny upplevelse!

Hit till helagsfjällets topp längtar jag nu!