Hyllning till min vapendragare
De flesta löpare jag känner har eller har haft en vapendragare, en kompis som man tränat med mer än någon annan kompis. Så också jag, nämligen Sverker. Vi har tränat löpning och skidor tillsammans sedan tidiga tonåren. I vått och torrt, morgon som kväll.
Nästan varje pass utgick vi från mitt hus (alternativt från Elljuspåret), till saken hör den att Sverker hade ca 3 km att cykla ner till mig innan passet drogs igång. Detta var dock inget problem, Sverker satte sig på cykeln, körde stenhårt och satsade på att slå nytt rekord hem till mig. Den som gjorde sina matteläxor under skoltiden kan lätt räkna ut att det vid varje träningspass blev 6 km "bonusträning" för Sverker. Okey 6 km kan inte anses vara så speciellt långt, men lägger man ihop alla de gånger Sverker sprungit, cyklat och åkt rullskidor extra för att ta sig hem till mig så lär det bli en imponerande slinga! Du är grym mannen!
Hemma i trakterna runt Sandhem har vi sprungit de flesta spår, stigar och rundor som finns. Alltid med ett leende på läpparna, då vi haft så mycket kul att prata om. Nästan varje distanspass urartade i en furiös forcering de sista kilometrarna hem. Jag lyckades för det mesta springa ifrån sverker, på så vis brukar jag likna honom vid min "slagpåse". Men absolut ingen dålig slagpåse, snarare tvärtom! Jag har vänt mig om otaliga gånger och sett honom flåsandes några meter bakom, vilket fått mig att pressa mig ännu hårdare. Just detta är något som jag haft stor nytta av under alla mina år som elitlöpare, att kunna pressa kroppen till det yttersta. Tack för alla hårda pass tillsammans Sverre!
Att åka på skidläger var väldigt roligt, Jag och Sverre delade alltid rum, vi tävlade om det mesta. Vem fick ihop mest mil under en vecka? vem ramlade minst gånger (denna tävling var ofta avgjord redan första dagen då Sverker hade en dragning till att "ligga i snön"). Haha detta pratade vi om häromdagen Sverker!
Det finns ingen som jag tävlat (löpning) mot så många gånger som Sverker, jag har vunnit alla gånger. Men en gång var det riktigt nära. Mössebergslunken, 4,9 km 19 okt 2002, vi sprang i 10 cm nysnö. Sverker var stark, ledde över mig när tjugo meter återstod av loppet. Men jag kunde tillslut krångla mig förbi med en halv sekund. Detta lopp kan jag faktiskt känna lite dåligt samvete över, sorry Sverre att jag slog dig ;)
Vid årsskiftet 01/02 bytte jag från Sandhems IF till Falköpings AIK, vem gjorde mig sällskap om inte Sverker. I nästan två säsonger sprang vi tillsammans i den rödvita dressen. Vilket bland annat resulterade i ett lagbrons (tillsammans med en annan god vän och träningskamrat; Isak) vid terräng SM i uddevalla 2003. Det var min första SM-medalj, och den fick jag ta tillsammans med Sverker efter att ha kämpat sida vid sida i så många år.
Jag blev dock lite irriterad över att Sverker nästan direkt efter målgången sa att "jag kunde sprungit mycket fortare, är inte så trött". Här kan nämnas att vi enbart var 4 sekunder från silvret och springer man i ett lag ger man allt för varandra.
Men med distans till det så spelar det ingen roll, vi var långt efter det vinnande laget. Och att vinna silver eller brons kvittar ju egentligen, det är ju segern som räknas. Hur som helst så var det en härlig känsla att ta bronset och jag är glad att jag fick uppleva den tillsammans med Sverker innan han slutade sin satsning på löpningen.
För han lade nämligen ned satsningen ett par månader senare, vilket jag uppriktigt blev lite ledsen över.
Nu har ju inte Sverker gått och "tjockat" till sig utan han har fortsatt att träna, och gör bland annat strax över 1.20 på Göteborgsvarvet och har åkt vasaloppet på lite drygt 5 timmar. Senast i sommras sprang vi ett snabbdistanspass ihop, Sverre hängde i bra. Det var ett av de roligaste passen jag gjort iår, mycket tack vare den nostalgi som väcktes.
Givetvis har många andra spelat en stor roll i min "löparkarriär", men jag nämner ingen just nu utan hyllar enbart Sverker. För är det någon som bör hyllas så är det Sverker, han har betytt oerhört mycket för mig under dessa åren, utan honom skulle jag inte pressat mig lika hårt på passen eller ha haft lika roligt på tävlingar, träningar och träningsläger. Så tack Sverker!
Du är bäst kompis, ta åt dig av detta!
