"Ju mer vi är tillsammans"
Ju gladare är vi, eller?
Så klart!
Visst kan man ha kul på egen hand, men det är roligare att dela upplevelser med andra.
Likaså träningspass (som iofs också kan vara en upplevelse), idag var jag ute och sprang med Magnus och en kille (Robban)som jag aldrig träffat utan bara hört om tidigare. Solen sken och vi pratade oss igenom passet, när man springer några grabbar ihop glömmer man nästan av att man är ute och kutar. Tankarna på alla krämpor man har när man springer själv försvinner långt bort i perferin. Till exempel var gårdagens tunga ben som bortblåsta under dagens pass, jag studsade upp för backarna, lite mer än 12 km var över knappt innan det börjat och jag kunde sprungit lika långt till utan problem. Detta var mycket på grund av det trevliga sällskapet.
Om jag summerar ihop veckans löpning kan jag konstatera att det är nytt rekord för året, igen.
Respektingivande 56 km, haha nästan skrattretande lite egentligen. Men men, jag är inte skadad och det är det viktigaste.
Veckan som nalkas kommer dock inte bjuda på något nytt rekord, ska ta det ganska lugnt då jag ska göra ett Vo2 max test på torsdag och vill vara lite fräsch i benen då.
Roligare att köra några ihop, bild från lägret i Marocko. Jag, Mounir och Therence.
Visste ni förresten att Sveriges nationalsång är skriven av Richard Dybeck? Om inte så vet ni det nu.
Så klart!
Visst kan man ha kul på egen hand, men det är roligare att dela upplevelser med andra.
Likaså träningspass (som iofs också kan vara en upplevelse), idag var jag ute och sprang med Magnus och en kille (Robban)som jag aldrig träffat utan bara hört om tidigare. Solen sken och vi pratade oss igenom passet, när man springer några grabbar ihop glömmer man nästan av att man är ute och kutar. Tankarna på alla krämpor man har när man springer själv försvinner långt bort i perferin. Till exempel var gårdagens tunga ben som bortblåsta under dagens pass, jag studsade upp för backarna, lite mer än 12 km var över knappt innan det börjat och jag kunde sprungit lika långt till utan problem. Detta var mycket på grund av det trevliga sällskapet.
Om jag summerar ihop veckans löpning kan jag konstatera att det är nytt rekord för året, igen.
Respektingivande 56 km, haha nästan skrattretande lite egentligen. Men men, jag är inte skadad och det är det viktigaste.
Veckan som nalkas kommer dock inte bjuda på något nytt rekord, ska ta det ganska lugnt då jag ska göra ett Vo2 max test på torsdag och vill vara lite fräsch i benen då.
Roligare att köra några ihop, bild från lägret i Marocko. Jag, Mounir och Therence.
Visste ni förresten att Sveriges nationalsång är skriven av Richard Dybeck? Om inte så vet ni det nu.
Kommentarer
Trackback
