Tour de toubkal - dag 3

Dag 3 innebar toppdag, och huvudanledningen till varför vi åkte till Marocko. Nämligen Jbel Toubkal 4167 meter över havet.

Klockan ringde runt halv sju, men som alltid är det svårt att komma ur den varma sköna sovsäcken. Efter ett tag hörde vi röster som var påväg mot vårt tält, sedan stannade de utanför och frågade " Is this the way to Toubkal". Och det var ju helt fel, så vi sa åt dem att gå tillbaka och sedan välja en annan led.

07.00 gick vi upp för att göra oss iordning och kom iväg med packade toppturssäckar runt 08.15. Efter ett tags knatande träffade vi på en man som satt med en kamera och väntade på att löparna i bergsmaran tour de tuobkal skulle komma. Denna mara startade i Imlil och de skulle ta sig upp på toppen och tillbaka igen. Det var den korta varianten på 42 km och 3000 höjdmeter upp och 3000 höjdmeter ner. Den långa varianten var 125 km och 9000 höjdmeter upp resp ner. Detta blev vi såklart ganska sugna på :) Skall allt ta och springa några bergsmaror om några år.

Att en bergsmara pågick samtidigt som vi höll på att bestiga toppen förtog lite av känslan tyvärr. Var väldigt mycket folk på leden. När vi kommit en bit upp började deltagarna gå förbi oss, de hade bra fart! Men ännu mer fart hade tätlöparna utför berget. Det var de sjukaste vi sett, vilken jävla fart. En Berberkille fullkomligt flög ner i gamla gympaskor och löst sittande shorts som han var tvungen att dra upp flera gånger under den korta tiden vi såg honom. Den kille vann sedan loppet. Inte så konstigt kanske då han var uppvuxen i Imlil (hög höjd) och förmodligen kunde lederna ganska väl.

Huvudvärken som plågade dagen innan var i princip borta när vi äntrade toppen på Toubkal. Ca 2h och 50 min efter att vi startat vandringen. Vi hade alltså acklimatiserat oss. Till en början var det ganska mycket folk på toppen, funktionärer stod och tog emot deltagarna och såg till att de skrev upp sig på en tavla som bevis att det varit på toppen.

Vi stannade på toppen drygt en timme, åt lite mat, fotade och tittade ut över berg, dalar och en vidsträckt Saharaöken. På vägen ner träffade vi på en italiensk tävlingsledaren (italienskt arrangemang), och rätt som det var så började han prata svenska med oss. Det visade sig att han arbetar som läkare på KI 2-3 månader/år. Ganska kul att träffa på någon som kunde svenska.

Vi packade ner tältet och resten av våra prylar när vi kom tillbaka och gick sedan till Refuge de Toubkal igen där vi frågade om bästa vägen till Azid n ´Tamasoult. Leden dit slingrade sig uppför till en början brant bergssida, och med fullpackning var det stundals ganska jobbigt. Efter ett tag kom två fransmän springandes, de stannade kort för att byta några ord. De körde intervaller "Upp, upp, upp". Imponerande, kort därefter började också springa med mina 20 kilo på ryggen, det höll inte så länge :)

När vi närmade oss passet som vi skulle över så kunde vi se moln dra in nere i dalarna under oss. Det var fantastiska vyer som uppenbarade sig. När vi sedan gick över passet till solsidan och inte trodde det kunde bli så mycket vackrare så uppenbarade sig rent ut sagt magiska vyer :) Kvällssolen låg på, det var vindstilla, hela dalgångar låg inbäddada i mjuka moln under oss och bergstoppar stack upp ovan dem. Vi knäppte givetvis av en rejäl salva med kort! En befriande känsla sköljde över oss när ryggsäckarna togs av, och vi kunde sätta oss ner på 3557 meters höjd och äta lite blåbärssoppa med en utsikt svår att beskriva.

Här sitter Magnus och mumsar på blåbärsoppa med müsli och mår jävligt bra!

Men hur vackert det än var så var vi tvungna att lämna platsen. Solen var påväg ner och mörkret var inte långt borta. Därför skyndade vi oss ner, till stora delar var underlaget rullgrus som vi kunde glida på ner. Perfekt!
Och precis innan det blev "kritiskt" mörkt så hittade vi en iordninggjord tältplats på en bergshylla. Perfekt igen!

Vi slog upp tältet, lagade lite mat och slog oss sedan ner ute för att se ut över ljuset från små bergsbyar nere i dalarna och över Marrakech ca 7 mil bort. Rogivande!

Sedan godnatt!

Givetvis kommer jag lägga ut fler bilder till detta inlägg.

Tack och bock /JL


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0