RunandRoxtothetop

Yes, har kommit hem efter en kanonbra vistelse i Spanien. Dessvärre blev jag sjuk de sista dagarna, vilket var lite trist. Kommer ta och uppdatera med en liten reseberättelse och massa bilder så småningom. Dessutom hade jag ju en försenad 25 års fest innan jag åkte iväg med en massa Sandhemsgrabbar som jag vill skriva några meningar om.

Glenn och Konrad hälsar att dom har en massa skojsigheter att bjuda på dom också!

Ja det har nu gått några veckor sedan jag åkte i mål på vasaloppet. Ett lopp som inte blev vad jag hade hoppats på.

Jag tar det från början: Sverre ringde och frågade ska vi inte köra Vasaloppet? OK sa jag, vi anmälde oss. Sen var det bara att börja träna överkroppen. Väldigt svag kände jag mig till en början, men det blev bättre. Jag körde två seedningslopp, ett i Mullsjö och ett i Skövde. Hamnade efter det andra loppet i tredje startled i vasan. Sverre kvalade in i det andra ledet (7 sek marginal!) efter ett lopp i Borås.

Förra fredagen åkte vi med buss upp till Sälen där vi sedan inkvarterade oss hemma hos en familj. I från vår buss var vi 5 st som skulle bo tillsammans, en tjej och hennes engelsman till pojkvän bodde i ett rum. Jag, Sverker och Folke 77 år bodde i det andra. Den äldre herren i vårt rum skulle inte åka loppet utan villa bara en gång i sitt liv få se och uppleva vasaloppet live. Dessvärre blev vi ihop parade med honom, han snarkade, pratade och hade en massa konstiga saker för sig på nätterna, vilket störde oss rejält. 4 timmars sömn första natten och endast 2 timmars sömn andra natten (natten före loppet) blev det för mig, inte helt optimalt.



Något annat som inte var helt optimalt var att bussen vi åkte med gick sönder, vilket gjorde att vi fick ändra vårt upplägg något. Till exempel så gavs inget utrymme för att testa skidorna (något som jag var ganska bitter över under loppet sedan), det jag menar är att hann att testa fästet. Så det fick bli en chansning.



Tummen upp innan start!

Sverre taggad inför starten!

Så här ser det ut på startrakan innan 45 min innan starten. En jäv.. massa skidor!

08.00 ljöd startskottet, och sedan väntade 90 km av skidåkning. En del tumult blev det då flera stycken ramlade runt omkring mig, och stavar bröts. Lyckligtvis så klarade jag mig helskinad i startrusningen. Efter nästan 1 km kom vi till en riktig flaskhals när man ska över vägen och upp i backen. Där blev jag stående, trångt som bara den. Stavar och skidor överallt. Men det varinget att bli störd över utan bara beta sig sakta framåt. Första 4 km åkte jag på ca 28 min. Och något som jag kände direkt uppför backen var att fästet var uruselt (hur jag kunde misslyckas är en gåta i sig då det var lättvallat före), men tänke att det kanske blir bättre längre fram när temperaturen stiger.

När jag tillslut kunde åka fritt efter ca 6-7 km så gick det bra. Åkte förbi första kontrollen Smågan (låg då 2098) av bara farten, stannade dock inte där. Hade ont i magen efter att ha proppat i mig en MASSA mat dagarna före och ändå till 30 min före start, så fortsatte en bit till innan jag fyllde på med energi. Det var efter ca 16 kilometer då jag drack lite sportdryck som jag hade med mig. Men det var inte kroppen redo för, utan den ville inte ha sportdryck just då. Resultatet blev en rad sura uppstötningar och illamående. I mångsbodarna drack jag blåbärssoppa och åt jag två bullar. Och samma illamåendekänslor uppenbarade sig efter det. Då var det inte roligt. Men några kilometer efter Mångsbodarna började det kännas bättre i kroppen, då gick det lätt. Kilometrarna bara flög iväg. Fram tills backarna innan Risberg, där jag fick slita rejält uppför med noll fäste. Det släppte var och vartannat frånskjut. Där efter knappt en tredjedel av loppet var jag som tröttast och hade som mest ont i ryggen. Tänkte att hur ska det här gå?


Tror att jag var ensam om att åka med smileygubbar på skidorna!

När jag passerade Risberg så var min åktid beräknad till 5.40, något som kändes fullt rimligt innan loppet. 45 kilometer passerades exakt på 2.50. Då hade jag funderingar på att valla om. Och när jag kom till evertsberg efter 47 km så gjorde jag just det. Det var de mest korkade jag kunde göra då det efter Evertsberg går flera kilometer utför. Jag lämnade in mina skidor till vallaservice, fick vänta några minuter men det är det nog värt tänkte jag. Så fan heller. Fästet blev inte mycket bättre, vet inte vad dom la på för något, tror det var någon waxliknande blandning dom hade i en maskin som dom drog skidorna igenom. 

Fram till den kontrollen hade glidet varit helt ok, jag matchade de flesta som jag åkte med. Men sedan högg det bara under skidorna nedför backarna, fick stå och staka i ganska branta backar. Jag hade ingen chans att hänga med de som körde om mig, de susade förbi, det var så frustrerande!

Inte nog med det, mina framlår (10-15 cm ner på rectus femoris från fästet upp i höften) började krampa, så var tvungen till att stanna och strecha. Först var det bara vänsterlåret som kändes men sedan kom även högerlåret smygande.

Några hundra meter efter vägundergången hade MSOK en servicestation, där stannade jag några minuter fick massage på låren, drack och åt. Kollade på en tavla dom hade där, såg att jag då låg 23 minuter efter Sverker.

Efter ytterligare några kilometer var jag tvungnge att stanna för omvallning igen, då använde jag sprayen som jag hade med mig. Och Med facit i hand så skulle jag ha använt den istället för vallaservicens valla. Men var osäker på sprayen då jag bara använt den en gång tidigare. Jag tog också och stretchade ordentligt. Den strechen höll i 5-6 kilometer. Sedan fick jag upprepa samma procedur ytterligare 8-10 gånger in mot mål. Stod stilla lite drygt 20 min under loppet.

Det värsta var att jag inte ens kunde stå och enbart staka, Så fort jag försökte höja farten så krampade det. Jag har inte känt någon sådan kramp tidigare. Tror den berodde på alla tjuvsläpp jag fått pga det dåliga fästet. Istället för att försöka trotsa smärtan så lyssnade jag på kroppen, för att inte och dra på mig någon skada inför löpsäsongen. Kändes onödigt att slita ihjäl sig då så tog det ganska "lugnt" de 3 sista milen. Jag hade aldrig några tankar på att bryta, vilket jag haft de i seedningsloppen.

Var inte speciellt trött i mål. Hade mest ont i ljumskar och höftböjare. Knappt inget i armar, rygg och axlar vilket jag hade förväntat mig att ha. Det var ingen "aldrig mer känsla" som kom efteråt, snarare revanschlusta. Vet att jag kan åka mycket bättre. Men men det ska ju göras när det gäller också...

Kort och gott var det en kul upplevelse som jag rekommenderar er att göra. Jag är dock nöjd med mitt lopp, men jag tar med mig lite rutin inför framtida lopp som förhoppningsvis kommer att gå bättre.

Nedan ses mina passertider vid de olika kontrollerna:

I fredags stressade jag och Magnus iväg till årets vildmarksmässa, en mässa som inspirerar och frestar med massa prylar och resor. Med oss på mässan gick också Mats (bla svensk mästare på 10 000 m för några år sedan) och längtade efter andra platser än Stockholms hets.

Som alltid efter att jag varit på sådana typer av arrangemang så bara längtar jag bort, bort till berg och fria vidder. Nu behöver jag ju inte vänta särskilt länge på att få uppleva det då vi om ca 2.5 veckor ska bestiga spanska fastlandets högsta berg.


Mulhacén 3482 möh

Under mässan passade vi på att prata med en rad olika utställare. Bland annat Storumans Folkhögskola (som jag varit inne på att söka under flera år) och svenska skärmflygareförbundet. Pratade också bergsmaratonlöpning i Outsidemontern, du skulle varit där E :).

Dessvärre tillåter min plånbok för tillfället inga större inköp så nöjde mig med småsaker, bland annat hjortronsylt, nya sporkar och frystorkad mat till det lilla Spanienäventyret. Var även på mässan under lördagen, då passade jag på att vara med i så många tävlingar som möjligt. Får se om jag vinner något, gjorde ju det för 2 år sedan. Apropå att vinna där så vann Magnusen riktigt schysst Lundhagsrygga i en utlottning, tur var ordet.

HEJ!

Årets träningsläger är bokat! Blir en uppstart efter all skidåkning.

Upplägget som följer:
Flyger tillsammans med Magnus den 28 mars till Malaga. Sover första natten hos Bianca och hennes pojkvän i Fuengirola utanför Malaga. Därefter blir det tre nätter i en lägenhet i en närbelägen stad och sedan vidare uppåt Granada och Sierra Nevada där vi var förra året. Där möter vi upp med ett stort gäng från Sport Campus Sweden och tränar med dem. Avslutar lägret med några dagar uppe i bergen, bland annat ska Spanska fastlandets högsta topp Mulhacén (3482möh) bestigas. Hemresan blir sent på måndagen den 5:e april.

Skriver mer om lägret när det närmar sig.

Nu måste jag springa till tunnelbanan, ska hem och köra ett löppass!

Vasaloppet!

Vilka är då förutsättningarna?

Jo, jag har framtills idag kört ihop ca 52 mil på snö. Det bör räcka till Mora. Jag står i startled 3 vilket bör betyda (om jag nu fattat seedningstabellerna rätt) att det kommer vara drygt 1650 personer framför mig, förutsatt att jag står allra längst fram i startledet. Står jag i slutet så kommer ytterligare 2000 pers vara framför. Ska försöka vara där i god tid.

Innan har jag satt upp en officiell målsättning på att åka under 6 timmar och bli bland dom 1000 bästa. Men jag inser att bli bland dom 1000 bästa kommer att bli väldigt svårt. Förra året åkte den som kom på 1000:e plats på 5.20. Så skippar det målet men satsar på att nå under 6 timmar, men det beror egentligen helt på föret. 

För den som vill följa min framfart i spåret går det att beställa sms-resultat: då skickar du texten VASA VL 3712 till nummer 72777 (kostar 30 kronor). Det går också följa gratis live på vasaloppets hemsida http://www.resultat.vasaloppet.se/vasa/results 

I ett tidigare inlägg så skrev jag om några kompisar som också skulle åka bland annat Sverker, min vapendragare, som klarade gränsen till startled 2 (med 7 sekunder). Det går att söka på Sverker Karltorp på samma resultatsida som ovan för den som vill se hur vi ligger till i förhållande till varandra.

En annan god vän som ska åka är Oskar Kanmert - G (löpare i bajen), vet dock inte vilket led han står i. Men han kan bli en tuff nöt att knäcka då det ryktats att han fått ihop många många fler mil än mig. Följ även hans framfart i spåret.

Dessvärre kommer inte Tobbe N (fd löpare i bajen) till start, synd. Då han hade ett bra utgångsläge från startled 1.


Snart är jag en del i detta! nästan 16000 deltagare är anmälda.

Förövrigt åkte pappa sitt 10 vasalopp i måndags, han kom i mål på ca 8.30 efter att ha tagit det ganska lugnt första halvan och väntat in folk som han åkte med. Han har ett rekord på 6.02, lite därför som jag jag gärna vill under 6 h :)

Kommer inte ha med mig någon dator i helgen så det blir nog inga uppdateringar om loppet förrens nästa vecka.

Nu ska jag ta och packa väskan och sen sova.

 

Har döpt om dagens bild till "En tillbakablick på något värt att betrakta". Då är jag inte styrd till att uppdatera bloggen dagligen. Kände att de namnet passade bättre än dagens då jag aldrig skulle hålla att uppdatera med en ny bild varje dag. Fast jag kanske byter namn igen, ingen som vet :) Bilden nedan så passade namnet i dubbel bemärkelse då magnus blickar tillbaka.


Människan är liten

Vart: Dalarna
När: Januari 2008
Vad: Skidåkning, toppturer
Berg: Städjan 1131 möh
Övrig beskrivning: Magnus blickar bakåt mot sitt skidspår och fjällets storhet.

HEJ!

Madeira har kommit i ropet de senaste dagarna, dessvärre inte utav någon bra anledning.

Och när jag hör Madeira så kommer jag genast att tänka på november 2008 då familjerna Löfwing och Gustavsson semestrade där under en vecka. En av dagarna hyrde jag, pappa och Lina en bil för att ta oss upp i bergen och sedan vandra några timmar till den högsta toppen.

Nere vid havsnivån var det molnigt, men uppe i bergen var det strålande sol. Vi vandrade över molnen längs en smal led som på många ställen var direkt uthuggen ur berget. En lite småkittlande upplevelse. Dagen vi hade däruppe är en av de allra bästa och vackraste jag upplevt därför kände jag att en bild därifrån skulle sitta fint. 



Det blev en motljusbild med moln, bergväggar och spelande växter som ingredienser. Ser nästan lite trolskt ut, Som porten till en sagovärld :) Haha, eller det kanske bara är jag som tycker det?!

Tjolahoooopp!