RunandRoxtothetop

Har legat och tittat på filmen Into the wild nu ikväll, har tidigare sett den på en förhands biovisning i våras.Tyckte den var bra då, nu älskar jag den. 

Antagligen för att den speglar mycket av vad jag känner inombords för tillfället.
Det är lycka, sorg, mod och idioti på en och samma gång.

Filmen är baserad på en sann historia och är oerhört konstnärligt gjord (av Sean Penn) med vackra naturbilder från Alaskas vildmark. Den berör mig djupt , inger en känsla av total frihet, ett självförverkligande utan dess like.

---

Christopher McCandless valde efter avslutade studier ett liv i avskildhet. Han donerade alla sina sparpengar till välgörenhet, brände sina sista kontanter och, fast besluten att leva utan kärlek och vänskap, tog han sitt pick och pack och drog mot Alaska utan att berätta det för någon.

Jag har många gånger känt att jag vill göra samma sak själv.
Lämna den stressiga tillvaron i samhället, leva fritt och bekymmerslöst utan några krav i naturen.

Men det lär nog bara stanna vid en känsla...fast man ska aldrig säga aldrig.

Anledningen till varför jag såg Into the wild igen var för att jag hittade soundtracket (Lyssna här!) till filmen på en annan blogg. Håller helt med henne om Soundtracket, det är ett beroende, jag spelar det om och om igen. När jag tycker om något vill jag bara ha mer av det...



 

Nya numret av tidningen friidrottaren låg och väntade på mig innanför dörren idag när jag kom hem från skolan.
Satte mig och bläddrade igenom den och blev lite förvånad när jag själv dök upp på bild i tidningen.

Jag är dock bara en statist i sammanhanget....


Bilden är från sommarens SM-final på 800m där jag slutade på en 7:e plats.
Jag ses mellan segrande Joni Jakko i blått och silvermedaljören Mattias Claesson i svart/vitt.

En tjock katalog låg också innanför dörren och väntade snällt.
Den var i från Sport Conrad i Tyskland som jag och Magnus beställde våra isyxor och stegjärn inför Pyrenéerna turen.
Sparade ca 700 - 800 kr var på att vi beställde utrustningen från Tyskland istället för att köpa samma prylar i Sverige.

Så är du på jakt efter friluftsprylar, skidor, snowboards, jackor, kängor m.m kolla med Conrad först.
www.sport-conrad.com

Blir det tyvärr inte för min del :( Hinner inte få visumet i tid innan avresan på lördag.
Känns väldigt bittert, har sett fram emot den här resan väldigt länge.

Istället blir det till att stanna hemma...

Men det finns saker att roa sig med ändå!
Tjurruset på lördag tex, jag är inte förberedd på det överhuvudtaget. Men det struntar jag i, det ska bara bli roligt!
Kommer inte gå för fullt, utan kommer hålla igen för att inte dra på sig någon skada så här i min upptrappningsfas.

Sen kommer pappa och ska bo hos mig i helgen då han ska på kurs ute på bosön!

Sen ska jag eventuellt på det klassiska "kick off" träningslägret i Älvdalen nästa helg. Det beror på några olika faktorer.
Bajens löpargrabbar har åkt dit flera höstar nu (jag själv 2 gånger), på programmet står bland annat ett dopp dalälven med efterföljande bastu. Och även ett långpass i Vasaloppsspåret med en avslutningsmiddag i Evertsberg.



Bilden är ifrån ett skogsintervallpass med grabbarna i Älvdalen oktober 2005

Finns nu ute på min facebook sida. Checka in om du har lust...

Ska försöka få ut bilder från de två sista dagarna också så småningom...Ger en liten försmak på dom nedan.

Här ligger jag och sover tillsammans med paprika- och tomatplantor i ett växthus :)

Nyss hemkommen från ett lugnt träninspass i simhallen
Har varit väldigt sliten ett tag nu (trots att träningsdosen egentligen är väldigt liten) så körde ett lugnt pass idag.

Magnus flickvän Emelie var redan i bassängen och simmade när jag kom dit, så hängde på henne.
Mycket roligare att träna två, speciellt när man simmar. Tiden rusade iväg.
Efter 45 min bytte jag till wet westen för att köra lite frekvenslöpningar och stimulera de lite snabbare muskelfibrerna också.

Total effektiv träningstid blev ca 60 min...lugnt och behagligt så som man behöver ha det ibland.
Tog mig sedan också en välbehövlig bastu efteråt.

Se detta inlägg som lite av ett tillägg av det förra inlägget.
Kom precis att tänka på ett ordspråk som jag myntade nere i Pyrenéerna....

"Det här är fan som en orgasm, fast tvärtom!"

Jag beskrev för Magnus hur oskönt jag upplevde vandringen för tillfället, det var med andra ord inte speciellt muntert från min sida pga trötthet och smärta.

Men efter att ha kommit upp och ned helskinade från Pic de Aneto var humöret omvänt varvid jag uttryckte:
"Det här är fan som en orgasm, fast på riktigt den här gången!"

Känslor kan väldigt snabbt ändras...Älskar när dom ändras till det bättre!

Spana in min nya Video på Facebook förresten!
http://www.new.facebook.com/video/video.php?v=35022122202

Många har frågat mig varför jag tycker så mycket om att bestiga bergstoppar.
"Du säger att det gör så ont och är skitjobbigt" varför utsätter du dig för något sådant frivilligt?

Jag ska försöka att förklara så skönmålande som möjligt så att alla blir sugna på lite egna äventyr i bergen :)

Dels brukar jag använda mig av Georg Mallorys klassiska förklaring (från 1920-talet) om varför han ville bestiga Mount Everest; "för att det finns där". Jag tycker att det är ett exeptionellt bra svar. Samma förklaring går enligt mig att ge om vilken liten kulle som helst. Det är människans nyfikenhet som driver på.

Om den förklaringen inte räcker till brukar jag gå in med en något djupare förklaring...
Jag har tidigare skrivit om hur levande jag känner mig när jag är ute och springer. Samma sak gäller vid bergsbestigning, om inte ännu mer levande. Det är en känsla av fullständig närvaro, en känsla av att nästan vara ett med himlen, att bara få stå på toppen och vara en mikroskopisk del i naturens storslagenhet är ren lycka. Långt i från den stressiga urbana världen.

Känslorna förstärks genom att vägen upp ofta inte är en dans på rosor, det är jobbigt och det gör ont ;)
Därför känns också prestationen så mycket större när man lyckas, "ju jobbigare något är desto skönare blir känslan när man klarar det". Att det sedan är lite farligt gör bergsbestigningen bara än mer nervkittlande...

Detta "lyckorus" jag upplever på toppen lever jag sedan länge på efter hemkomsten.
Jag tror att alla skulle må bra av att slita ordentligt under en lite längre period än ett par timmar någon gång då och då, för när man upplever dessa kontraster uppskattar man sedan vardagen så pass mycket mer. Att bara kunna tända en lampa och sätta sig på en toalettstol kan kännas magiskt när man kommer hem. Istället för att krångla sig ur sovsäcken, leta som en tok efter pannlampan och sedan ge sig ut i den svinkalla natten för att gå på "toaletten". Mer friluftsliv åt folket!

Nå toppen, Må toppen! / Fredriks Strängs motto

Finns nu att beskåda på min facebook sida...

Under dagen kommer jag att ladda upp lite halvcoola bilder ifrån dag 5, där vi bland annat roade oss med lite Speleologi .



Ovan, Magnus och jag utforskar underjorden.

Känns som om jag nu drar på med klyscha efter klyscha.

Men just det här ordspråket tycker jag stämmer så bra.
Jag är en morgonmänniska och har alltid varit.
Jag tycker om tidiga mornar, man har en hel dag på sig att hitta på en massa kul saker.

Alldeles strax ska jag ta och cykla in till stan för att städa kansliet. Vid lunch kommer Magnus dit, då ska vi ut och springa och sedan köra ett styrke- och rörlighetspass.

Vad som väntar därefter är ännu inte bestämt, men säkert något roligt.

Nedan, en morgonbild på mig när jag cyklade kungsleden 2006.

Ok, kanske inte enbart löpning utan träning över huvud taget anser jag vara en utmärkt terapiform. Men det är löpning som jag tycker bäst om därför väljer jag att skriva om det.

Det är så skönt att försvinna in i sin egen lilla värld, rensa skallen och bearbeta alla halvknäppa idéer som jag får.
Löpningen ger mig också en slags time-out från allt oroande ansvar, inte tusan tänker jag på hemtentan som jag inte hunnit med att skriva, eller det viktiga mailet jag inte svarat på.

Sällan känner jag mig så pass levande som jag gör som när jag är ensam med min egen andning under ett hårt löppass.

Idag var en dag där väldigt många tankar sprang runt i min hjärna och gjorde den oerhört trött, bästa medicinen mot det tänkte jag var att fysiskt också trötta ut övriga kroppen.

Tänkt och gjort tog jag cykeln för att cykla till en blötmosse 15 minuter bort för att där koppla på reptilhjärnan och bara tokköra tills inte benen bar längre. Jag bara älskar det, men samtidigt hatar jag det för att det gör så ont.

Men all smärta är värd det, då jag mår så otroligt bra efteråt.  Inga bekymmer så långt tanken når.

Jag läste en studie för ett tag sedan, i vilken det stod om att olika nivåer i psyket stimuleras under ett löppass, särskilt de som springer lite längre sträckor genomgår olika faser av meditation.

1/  Under de första 20 minuterna är tankarna inriktade på den egna kroppen och hur den känns

2/  Efter 30 minuter glider man över händelser i arbetet och kring personer man lever tillsammans med

3/  Efter 40 minuter börjar man nå in i det omedvetna.

Stämmer ganska väl in tycker jag...

Jag har tidigare skrivit om att jag ska till Kaliningrad, nu kanske det inte blir så då mitt pass inte gick igenom vid visumansökningen. Om jag inte ska dit blir det nog så att jag nappar på ett erbjudande som jag fick av Magnus tidigare idag. Han ville ha med mig i laget i tjurruset på lördag, en kul och annorlunda löptävling i "gristerräng".

Jag har tidigare år varit rädd för att jag ska stuka mig eller på annat sätt skada mig i den tävlingen (då jag haft mycket skadebekymmer). Men vill man utvecklas så måste man våga utmana sig själv lite...
Jag kommer inte att ha något med täten att göra då min form som jag tidigare nämnt inte är på topp, mina lår har nog aldrig varit så tunga som de är nu. Men det tänker jag i så fall strunta i, istället ska jag ta loppet halv på allvar halvt på skoj, se det som rolig träning och njuta av att bli lite lagom trött och skitig.

Avslutar med ett par ord från den legendariske löparen Emil Zatopek och ett par stycken från mig själv...

"If you want to run, then run a mile. If you want to experience another life, then run a marathon"

Löpning är inte bara att sätta den ena foten framför den andra i ett något snabbare tempo än när man går, löpning är så mycket mer. "Som balsam för själen"

Tack och bock

Sedan en tid tillbaka är jag igång och springer.

Jag springer varken ofta eller långt , och inte särskilt snabbt för den delen heller.

Men jag springer. Det är de viktiga.

Jag älskar att springa.

Idag var jag ute och sprang i en bedårande höstvacker solskensskog och upplevde en känsla som jag inte upplevt på ett tag. Känslan av att vara oövervinnlig, inget kunde stoppa mig, en enorm kick, allt bara flöt på. Få känslor kan mäta sig med den.

Kan nämna att känslan uppenbarade sig efter att jag fått ett ordentligt adrenalinpåslag, då jag blev bortshasad av en älgko som tyckte jag var lite väl närgången. Nyfiken och korkad som jag är ville jag studera henne och hennes två kalvar på nära håll, vilket alltså inte uppskattades. 

Så givetvis bidrog adrenalinet i allra högsta grad till min flow känsla senare under passet. Men det var inte bara känslan av att kunna "flyga fram" som jag jag fick ut.
Nu så här några timmar efter passet känner jag att mycket av min förlorade glädje till löpningen kommit tillbaka, vilken jag har saknat en tid i min prestationsvärld. 

Framöver skall jag verkligen försöka njuta av att kunna springa och inte känna några måsten. Ha galet skoj!

Jag tror det blir bäst så, jag tror att jag så småningom blir bäst så.

Tack och bock

Satt för säkert den hundrade gången och tittade igenom bilderna från Pyrenéerna för en stund sedan och kan inte annat än att bara längta tillbaka dit. Här är en ganska cool bild på mig när jag korsar Pyrenéernas största glaciär på väg till Pic de Aneto (3404möh).

När jag som bäst höll på med de sista förberedelserna inför Pyreneérnaturen upptäckte jag en pryl som jag kände ett extremt ha begär över, en sådan pryl som jag länge velat ha men som jag inte visste fanns. Men nu har den dykt upp i mitt liv och jag bara måste ha den! Jag är egentligen ingen större prylnörd, ialla fall inte när det gäller tekniska saker. Men när det kommer till friluftsprylar så kan jag bli som ett litet barn som bara vill vill vill vill ha!

Ni kanske undrar vad det är för pryl som jag snubblat över som är så livsviktig.
Jag pratar förstås om en Packraft. Alltså Backpacking + riverrafting =  En Packraft. Eller med andra ord en liten gummiflotte som man kan rulla ihop och ta med sig på vandringen och som klarar att paddlas i tuffa forsar.

En packraft skulle tex underlättat när jag och Magnus cyklade kungsleden för 2 år sedan. Vi hade alltid lika otur när vi kom fram till sjöar där man skulle ro över (på kungsleden passerar man diverse vattendrag, för att ta sig över måste man ro och det finns tre båtar att tillgå. Men det måste alltid finnas minst en båt på varje sida. Vi kom alltid till den sidan där det endast låg en båt, alltså var vi tvungna att ro 3 gånger i stället för 1 gång, hängde ni med där?) Skulle vi haft en packraft med oss skulle vi sparat en massa tid och framförallt energi. Bara att plocka fram, pumpa upp på 2 min och sedan paddla över.



Det finurliga med den är att den enbart väger ca 2.2 kg och är i nedpackat tillstånd lika stort som ett nedpackat tält.

Den har många användningsområden:
Det går att sova i den
Den går att använda som regnskydd
Den går att använda som vindskydd
Det går att använda som en liten fiskebåt
Den går att paddla i forsar och över sjöar och andra vattendrag
Det går att köra slut på sig i den, som en annorlunda och kul träningsform hemma i vardagen helt enkelt. 
Som ovan nämnt kan den fungera som en tidsbesparare i fjällen (även andra platser)
Den kan även avlasta fötter och ben när man är ute och vandrar. Går det ett vattendrag längs med leden, ja vad väntar du på då? Släng i raften och och börja arbeta med armar och axlar istället.
Den kan användas längs stränder vid havet att surfa på vågorna med
På vintern går det att ta sig till branta pulkabackar för att kasta sig ut i den
Jag har till och med sett folk på youtube som "skydivar" med den

Ja ni fattar säkert att det är en pryl att satsa sina surt förvärvade pengar på!
Ja just det, enda dåliga med packraften är väl att den går på 7000 spänn, utan paddel.



Kolla in youtubeklippet nedan! Ser så jäkla roligt ut, dessutom rätt skön musik!
Efter att ni kollat  på klippet så kan ju ni som blev sugna på att skaffa en packraft räcka upp handen :)

http://www.youtube.com/watch?v=5pvMIXSTnNY&feature=related

Ok, jag har inte mer än kommit hem från Pyreneérna (det kommer en reseberättelse så småningom). Men jag svävar fortfarande i det blå och längtar som sjutton efter att få ge mig ut på fler äventyr.

Halv ett i natt fick jag en idé, skickade direkt ett sms till Magnus i vilket det stod "Ok lite galet är det, men vi ska till Iran nästa år! Vulkanen Mount damavand väntar på oss med sina 5671 meter över havet! "

Magnus tände givetvis på alla cylindrar. Egentligen har vi redan ett projekt inplanerat nästa höst i Svenska Sarek. Men det här verkar bara för kul för att vänta på! Kan man kanske göra båda tro? Magnus tyckte det, jag tycker det. Varför inte, två äventyr är väl bättre än ett? Ok det är plånboken som bestämmer, men ett försök till att skrapa ihop pengarna skall göras i alla fall.

Blir ni inte också sugna på Mount Damavand när ni ser de här bilderna?





Tänkte väl det ;-)

Jag och Magnus är tillbaka från vårt äventyr nere i Pyreneérna.

Andorras högsta berg bestegs, däremot fick vi ändra om planen lite när det gäller Kataloniens högsta topp. Vi hann helt enkelt inte med den (Berget står ju kvar).

Pyrennéernas högsta berg däremot stod vi på toppen av, var verkligen värt all smärta.

Ska läämna en längre reserapport så småningom då jag inte hinner just nu, är som sagt tillbaka i verkligheten med skola och annat som ska göras.

Några bilder finns upplagda på facebook, så kolla in dom om du inte sett dom redan...

Tack och bock

En massa mat var det ja....



I morgon lördag åker jag och Magnus till Pyrenéerna.
Vi lovar att vara försiktiga och ha förnuftet med oss :)

På återseende om en vecka!

Tack och bock