RunandRoxtothetop

Efter att funderat ytterligare kring frågan jag ställde mig i förra inlägget så har det börjat klarna något.

En del kanske tycker det är lite underligt varför jag överhuvudtaget ställer mig frågan och sedan berättar om alla tankarna här. Svaret är enkelt, tvivel och undran, dessutom tycker jag om att skriva om det som rör sig i huvudet.
Jag tror att de flesta någon gång tvivlat på vad de gör och vad de vill med sitt idrottande, vilket jag gjort många gånger, därför tror jag att det ibland kan vara bra att ifrågasätta sig själv lite genom frågar som denna.

Jag skrev i förra inlägget att jag varken tränar eller tävlar inom normen som eller känner mig som en elitlöpare.
Men vem har sagt att en elitlöpare måste springa 15-20 mil i veckan för att bli bra? Eller springa 30 lopp om året?
Givetvis kan man bli bra på många olika sätt, så där faller de argument till varför jag inte skulle vara det.

Det här med känslan då? Ja, vem som helst kan kalla sig för löpare om man bara är ute och springer lite då och då samt kör några race om året. Jag är just så, ute och springer lite då och då och kör några race om året. 
Alltså kan jag kalla mig för löpare. Så Fuck feelings!
Begreppet "elit" då? Det betyder något i stil med de bästa, utvald skara/trupp.
Enligt den definationen är jag elit (i alla fall Svensk, kanske även nordisk i mina bästa stunder), och om jag vill och kan fortsätta vara elitlöpare framöver, det är upp till mig själv. 

Svaret på frågan jag ställt är att om jag bestämmer mig för att vara elitlöpare så är jag det, (så länge som motivationen och kroppen tillåter) oavsett hur det känns eller hur mycket/lite jag springer och ändå kan prestera på en hög nivå.  

För några kanske det här svaret var självklart, inte för mig.

Nu lämnar jag denna frågan, jag har bestämmt mig på mitt egna sätt.