The Memory Remains



Jag var förbered på det mentalt, men inte på hur det skulle vara känslomässigt. Det är stor skillnad på en föreställd bild och verkligheten märker jag nu när det inträffat.
En enda tanke  hör jag i huvudet, annars är det bara tomt och snurrigt, jag är ledsen.
Samtidigt var det kanske bäst såhär, bäst för dig. Även om jag själv inte insett det ännu.

Jag ångrar att jag inte tog chansen när jag hade den i sommras. En chans som tyvärr visade sig skulle bli den sista. Men jag tror och hoppas att vi ses igen någon dag, någon annanstans.

The memory remains

 






 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0