Årets fest!
För några månader sedan "profilerade" jag min blogg emot frilufts och äventyr samt min satsning på löpning. Tanken var att jag inte skulle skriva om saker som jag gör i vardagen.
Men vissa saker är för speciella att bara lämna utan att nedtecknas. Som min gode vän Davids 25:års fest nu ihelgen.Festen, årets fest kallad av vissa. Hade varit emotsedd flera månader i förväg. Det var då som Sandhems så kallade sportnördsgäng åter skulle samlas och hylla David, prata gamla minnen och dra kloka resonemang inför framtiden.
Nedstående text innehåller en del intern humor och ironi.
Förväntan, glädje och en stor gnutta kärlek rörde sig inom mig när jag satte mig på bussen ner mot Sveriges framsida med Göteborg som det slutgiltiga målet. Efter att ha pratat med delar av sportnördsgänget på msn under nedresan satt samma delar av SNG senare under kvällen i födelsedagsbarnets kök och samspråkade om svunna tider och inmundigade(som Johan skulle ha uttryckt det) en kulinarisk måltid.
Lördag morgon vaknar jag på en lyxluftmadrass med en skön känsla i magen hemma hos Sverker och Ida. Det är dagen D, dagen då David ska äras för den sköne killen som han är. Men innan firandet av guds gåva till kvinnorna (har inte David sagt det någon gång?) skulle börja stod ett löppass i Skatås på programmet. Jag och Sverker gav oss iväg, återigen hade jag min vapendragare (läs blogginlägg hyllning till min vapendragare) vid min sida. Skatås är ett naturskönt rekreationsområde i Göteborg med otroligt fina spår att springa i. Vi valde det ganska så tuffa 5 km spåret. Sverker ville genast visa sig på styva linan och öppnade i rasande tempo, något han sedan fick betala för. Han blev trött, väldigt trött. Men så slog han också nytt personligt rekord på rundan med 1 min. Själv kändes det sådär, det var inte speciellt jobbigt men min vänstra stortå gjorde väldigt ont (sparkade in tån i full fart i ett trappsteg på Madeira).
En sak till stod på agendan innan festen skulle dra igång, nämligen den stora bowlingmatchen mellan Byn (Sandhem) och Sjövik (en liten obetydlig slummförort till Sandhem där människorna luktar illa och ser ut som en blandning av Dr Snuggles och Babben Larsson).
Hur denna bowlingmatch slutade finns det ingen anledning att nämna, men jag kan säga såhär; att då det var David som fyllde år så var det inte mer än rätt att låta honom vinna, Johan skulle bli så grinig vid en förlust att hela kvällen skulle bli förstörd, så för fridens skull läts även han vinna. Henric skulle bli så ledsen att han skulle kissa i byxorna och för att bespara bowlinghallens personal onödigt och urinstinkande extraarbete läts således Henric också vinna.
OK, det var Sjövikslaget som vann, men det betyder inte att dom var bättre ;)
För den ej så insatte så kan jag berätta att det genom åren har tävlats i det mesta mellan de rika Byalagskillarna och de fattiga sjöviksråttorna. Resultaten av dessa tävlingar och matcher råder det delade meningar kring. Vissa hävdar det ena medan andra hävdar raka motsatsen. Huvudsaken är att vi vet att Byalaget är bäst och Sjövikslaget är sämst.
Som alltid när SNG är samlat avlöser de snabba ordvitsarna varandra, skämten hamnar lägre än hornavans botten, spydiga kommentarer och glåpord skanders ut. Men det hela görs med glimten i ögat för det ligger stora mängder kärlek i luften. Manlig kärlek, den finaste av alla kärlekar som "Nalle Puh" säger.
Efter bowlingen bjöds det på middag hemma hos Sverker, men bara för mig och Samuel. Snigeln hade slängt ihop spagetti och köttfärsås (qournfärssås till S) som åts med god aptit tillsammans med en cider. Därefter började intaget av mer alkohol, jägermeistern och mintoon flödade ner i våra torra strupar. För mig som inte dricker så ofta kom berusningen skönt krypandes ganska snabbt.
Strax innan kl 19 stämplar de finaste killarna in (Jag, Sverker och Samuel kom sist av grabbarna, fint folk kommer sent ni vet) på Davids takvåning i centrala Göteborg. Henric överraskar genom att fortfarande stå på benen, Johan slänger iväg glåpord till undertecknad om att han skulle vara en stekare, David hälsar välkomna på värmländska, Glenn har kameran i högsta hugg och Putte ser bara så cool ut som bara han kan göra. Glädjen är total, kramarna avlöser varandra, vi är återigen samlade (med några få undantag). En intressant comeback bjöd Pär på som också han är en utvandrad Sandhemsgrabb. Totalt rörde sig 8 vackra män och 1 liten pojke (vem pojken är låter jag vara osagt) från världens bästaste lilla by på en och samma plats, detta händer inte så ofta. Men när det väl händer så är det som om tiden stått stilla.
Tillsammans med någras respektive och några av Davids "andra vänner" var vi runt 25 personer som kommit dit för att äta gratis hamburgare och kladdkaka. Vi var alltså ungefär en person för varje år David är gammal. En representant för varje år. Jag fick representera de 24:e året, under vilket David förlorade oskulden. Har för mig att Glenn fick de 19:e då David lärde sig att cykla utan stödhjul. Johan som känt David ganska länge fick de 11:e året då David började samla på Aktuell rapport, Fib Aktuellt och lektyrtidningar. Putte fick det 16:e året, de året då David sågs på Sågverket i sandhem med någonting litet i handen. Under det 13:e året intresserade sig David för aktiviteter i grupp (vilket även andra sjövikspojkar gjorde) det året gick till Samuel. Henric fullkomligt slet till sig det 18:e året under vilket David blev Gunnar 12 gånger irad. Sverker fick det 22 året, då David för första gången övervann sin torgskräck. Pär som är årsgammal med David fick det 13:e året då David lärde sig läsa och knyta skorna själv. Det flesta var ganska nöjda med sina år det fått av Davids liv utom en tjej på festen som fick de året då David fick analklåda.
OK, ganska mycket av ovanstående stämmer inte. Men kunde inte låta bli, och lite kul var det väl att läsa det?
Efter supergoda hamburgare och delikata kladdkaksabitar med grädde och hallon var det på tiden att alla Davids inflygna fans skulle sjunga ja må han leva. Med stor inlevelse sjöngs det så det stod härliga till. Självklart tog Johan ton och inlivade alla i "och när han levat, ja då ska han skjutas".
Kvällen fortsatte med trevligt mingel och musik. Därefter droppade en efter en av. Själv ville jag hylla David med min närvaro så länge som möjligt och var kvar sist (förutom en bildäckad Henric och en kramvänlig nallebjörn) tillsammans med Samuel, Sverker och Ida.
Bilder från kvällen finns på facebook. För fler bilder kan man besöka www.johanstankar.blogg.se.
Det var med blandade känslor jag åkte tåget hem till Sthlm igen. Jag kände en stor lycka av att ha fått återse mina kära sportnördsvänner men samtidigt kände jag vemod och tomhet. Jag känner alltid så efter att jag skiljts ifrån människor jag tycker mycket om. En stor våg av ensamhet sköljde sedan över mig när jag klev in i min lägenhet, efter att ha tillbringat helgen med mycket folk omkring mig möttes jag inte ens av en katt (vilket kan bero på att jag inte har någon katt). Men efter att tittat på alla bilder från helgen så inser jag att jag är långt ifrån ensam, jag har fantastiska vänner som alltid finns med mig på ett eller annat sätt. Tack grabbar, ni är så jävla bra. Eller rent av bäst!
Och stort Tack till David som fixade ihop denna trevliga tillställning!
Det var årets fest!
Tack och bock / JL
Men vissa saker är för speciella att bara lämna utan att nedtecknas. Som min gode vän Davids 25:års fest nu ihelgen.Festen, årets fest kallad av vissa. Hade varit emotsedd flera månader i förväg. Det var då som Sandhems så kallade sportnördsgäng åter skulle samlas och hylla David, prata gamla minnen och dra kloka resonemang inför framtiden.
Nedstående text innehåller en del intern humor och ironi.
Förväntan, glädje och en stor gnutta kärlek rörde sig inom mig när jag satte mig på bussen ner mot Sveriges framsida med Göteborg som det slutgiltiga målet. Efter att ha pratat med delar av sportnördsgänget på msn under nedresan satt samma delar av SNG senare under kvällen i födelsedagsbarnets kök och samspråkade om svunna tider och inmundigade(som Johan skulle ha uttryckt det) en kulinarisk måltid.
Lördag morgon vaknar jag på en lyxluftmadrass med en skön känsla i magen hemma hos Sverker och Ida. Det är dagen D, dagen då David ska äras för den sköne killen som han är. Men innan firandet av guds gåva till kvinnorna (har inte David sagt det någon gång?) skulle börja stod ett löppass i Skatås på programmet. Jag och Sverker gav oss iväg, återigen hade jag min vapendragare (läs blogginlägg hyllning till min vapendragare) vid min sida. Skatås är ett naturskönt rekreationsområde i Göteborg med otroligt fina spår att springa i. Vi valde det ganska så tuffa 5 km spåret. Sverker ville genast visa sig på styva linan och öppnade i rasande tempo, något han sedan fick betala för. Han blev trött, väldigt trött. Men så slog han också nytt personligt rekord på rundan med 1 min. Själv kändes det sådär, det var inte speciellt jobbigt men min vänstra stortå gjorde väldigt ont (sparkade in tån i full fart i ett trappsteg på Madeira).
En sak till stod på agendan innan festen skulle dra igång, nämligen den stora bowlingmatchen mellan Byn (Sandhem) och Sjövik (en liten obetydlig slummförort till Sandhem där människorna luktar illa och ser ut som en blandning av Dr Snuggles och Babben Larsson).
Hur denna bowlingmatch slutade finns det ingen anledning att nämna, men jag kan säga såhär; att då det var David som fyllde år så var det inte mer än rätt att låta honom vinna, Johan skulle bli så grinig vid en förlust att hela kvällen skulle bli förstörd, så för fridens skull läts även han vinna. Henric skulle bli så ledsen att han skulle kissa i byxorna och för att bespara bowlinghallens personal onödigt och urinstinkande extraarbete läts således Henric också vinna.
OK, det var Sjövikslaget som vann, men det betyder inte att dom var bättre ;)
För den ej så insatte så kan jag berätta att det genom åren har tävlats i det mesta mellan de rika Byalagskillarna och de fattiga sjöviksråttorna. Resultaten av dessa tävlingar och matcher råder det delade meningar kring. Vissa hävdar det ena medan andra hävdar raka motsatsen. Huvudsaken är att vi vet att Byalaget är bäst och Sjövikslaget är sämst.
Som alltid när SNG är samlat avlöser de snabba ordvitsarna varandra, skämten hamnar lägre än hornavans botten, spydiga kommentarer och glåpord skanders ut. Men det hela görs med glimten i ögat för det ligger stora mängder kärlek i luften. Manlig kärlek, den finaste av alla kärlekar som "Nalle Puh" säger.
Efter bowlingen bjöds det på middag hemma hos Sverker, men bara för mig och Samuel. Snigeln hade slängt ihop spagetti och köttfärsås (qournfärssås till S) som åts med god aptit tillsammans med en cider. Därefter började intaget av mer alkohol, jägermeistern och mintoon flödade ner i våra torra strupar. För mig som inte dricker så ofta kom berusningen skönt krypandes ganska snabbt.
Strax innan kl 19 stämplar de finaste killarna in (Jag, Sverker och Samuel kom sist av grabbarna, fint folk kommer sent ni vet) på Davids takvåning i centrala Göteborg. Henric överraskar genom att fortfarande stå på benen, Johan slänger iväg glåpord till undertecknad om att han skulle vara en stekare, David hälsar välkomna på värmländska, Glenn har kameran i högsta hugg och Putte ser bara så cool ut som bara han kan göra. Glädjen är total, kramarna avlöser varandra, vi är återigen samlade (med några få undantag). En intressant comeback bjöd Pär på som också han är en utvandrad Sandhemsgrabb. Totalt rörde sig 8 vackra män och 1 liten pojke (vem pojken är låter jag vara osagt) från världens bästaste lilla by på en och samma plats, detta händer inte så ofta. Men när det väl händer så är det som om tiden stått stilla.
Tillsammans med någras respektive och några av Davids "andra vänner" var vi runt 25 personer som kommit dit för att äta gratis hamburgare och kladdkaka. Vi var alltså ungefär en person för varje år David är gammal. En representant för varje år. Jag fick representera de 24:e året, under vilket David förlorade oskulden. Har för mig att Glenn fick de 19:e då David lärde sig att cykla utan stödhjul. Johan som känt David ganska länge fick de 11:e året då David började samla på Aktuell rapport, Fib Aktuellt och lektyrtidningar. Putte fick det 16:e året, de året då David sågs på Sågverket i sandhem med någonting litet i handen. Under det 13:e året intresserade sig David för aktiviteter i grupp (vilket även andra sjövikspojkar gjorde) det året gick till Samuel. Henric fullkomligt slet till sig det 18:e året under vilket David blev Gunnar 12 gånger irad. Sverker fick det 22 året, då David för första gången övervann sin torgskräck. Pär som är årsgammal med David fick det 13:e året då David lärde sig läsa och knyta skorna själv. Det flesta var ganska nöjda med sina år det fått av Davids liv utom en tjej på festen som fick de året då David fick analklåda.
OK, ganska mycket av ovanstående stämmer inte. Men kunde inte låta bli, och lite kul var det väl att läsa det?
Efter supergoda hamburgare och delikata kladdkaksabitar med grädde och hallon var det på tiden att alla Davids inflygna fans skulle sjunga ja må han leva. Med stor inlevelse sjöngs det så det stod härliga till. Självklart tog Johan ton och inlivade alla i "och när han levat, ja då ska han skjutas".
Kvällen fortsatte med trevligt mingel och musik. Därefter droppade en efter en av. Själv ville jag hylla David med min närvaro så länge som möjligt och var kvar sist (förutom en bildäckad Henric och en kramvänlig nallebjörn) tillsammans med Samuel, Sverker och Ida.
Bilder från kvällen finns på facebook. För fler bilder kan man besöka www.johanstankar.blogg.se.
Det var med blandade känslor jag åkte tåget hem till Sthlm igen. Jag kände en stor lycka av att ha fått återse mina kära sportnördsvänner men samtidigt kände jag vemod och tomhet. Jag känner alltid så efter att jag skiljts ifrån människor jag tycker mycket om. En stor våg av ensamhet sköljde sedan över mig när jag klev in i min lägenhet, efter att ha tillbringat helgen med mycket folk omkring mig möttes jag inte ens av en katt (vilket kan bero på att jag inte har någon katt). Men efter att tittat på alla bilder från helgen så inser jag att jag är långt ifrån ensam, jag har fantastiska vänner som alltid finns med mig på ett eller annat sätt. Tack grabbar, ni är så jävla bra. Eller rent av bäst!
Och stort Tack till David som fixade ihop denna trevliga tillställning!
Det var årets fest!
Tack och bock / JL
Kommentarer
Postat av: Johan
jag vill berömma dig för ett mycket bra inlägg, jag har dock lite invändningar mot vissa tveksamheter i din text men jag låter det passera för den här gången. Håller framförallt med dig i det sista. Vi är ett skönt gäng.
Postat av: Lina
Hahaha..fy tusan Jocke, inte visste jag att du var sådan talang på att skriva!! :-) Du förgyllde min gråtrista onsdagsförmiddag! Ha de!! Kram
Postat av: Glenn
Fan imponerande Okim! Riktig bra skrivet och kul att läsa! Snällt av dig att skriva att all bullshit om david inte stämde fast det mesta gjorde det!;=) Bowlingen har vi glömt!! Det var som sagt en mycket trevlig kväll!
Postat av: David
Jaha då är det min tur att kommentera inlägget. Jag måste ju meddela att nästan allt stämmer. Men jag undrar vem tjejen med analklåda är? Och att runka i grupp...ja vad ska man säga... Manlig vänskap?
Grymt inlägg Joakim.
Många Kramizzar
Postat av: Henke penk
aaa, jocke.. Man får ju tårar i ögonen när man läser detta alltså.. Håller ju med om att vi träffas aldeles för sällan.. Får fixa ihop nått skojj sportevenemang tillsammans.. :)
Trackback
