Tour de Toubkal - dag 4

Det var nu ett tag sedan jag nedtecknade dag 3, sedan dess har många önskat sig dag 4 i julklapp. Men jag är lite snällare än jultomten och bjuder er på dag 4 redan nu! Bra va?!

Efter att vi stått på Marockos högsta punkt 4167 meter över havet och upplevt en solnedgång utan dess like så hamnade vi på en vackert belägen plats med utsikt över Marrakech.

Dagen efter det blev dagen N, N för njutning.
Vi hade inte bråttom någonstans utan kunde helt ta dagen precis som vi ville. Vi kom upp kl 7 trots att vi inte behövde. Vi åt lite frukost och började sedan leka och fota, bakom vårt tält fanns ett vattenfall och en del klippor att klättra runt på. Det var lek på hög nivå så att säga. Till en början var det lite småkyligt men efter ett tag så kunde solstrålarna leta sig ner till oss. Flera åsnor med förare och turister vandrade förbi vårt tält, och vi hälsade glatt på alla.

Klockan 10 kom vi tillslut iväg. Det vackra vädret bjöd än en gång upp till dans, och vi tackade givetvis ja och tog oss ner för en väldigt spektakulär led bland enar och tujor och senare ner i en ravin som kantades av höga vattenfall. Vi beslöt oss för att ta en dusch i ett av vattenfallen och även fixa till lunchen där. Men innan det blev dusch och mat blev det än mera lek. Vi klättrade upp brevid ett vattenfall bara för att ovan det vattenfallet hitta ännu ett vattenfall i en stor skreva med en jättestenbumling som "tak" över skrevan.

Men efter ett tag så kröp hungern på och vi var tvungna att ta oss ned, och det var lättare sagt än gjort. Det är nästan alltid lättare att ta sig upp än ner. Vi kom dock ner efter en stund, och tog då en välbehövlig dusch, en iskall sådan!  I "duschen" skar sig magnus i foten på en vass sten, men han var fortsatt glad ändå. För därefter gick vi och satte oss i solen, lutandes mot den varma bergväggen och inmundigade (den du mobban!) lite lunch.

Efter en trevlig lunch under trevliga förhållanden fortsatte vi på leden mot Imlil. För er kännedom så var detta inte samma led som vi gått första dagen mot Tuobkal utan denna gick på andra sidan av en bergsrygg. Det var mycket vackrare att gå den vägen, mer vegetation, mer vatten, mer dramatiskt natur och lite mer bebyggelse.

Vi tog oss över ett pass på 2479 meters höjd ackompanjerade av en massa bräkande får och sedan ner därifrån. Efter ett tag mötte vi ett berbisk par med en liten dotter. De hade varit och handlat i Imlil och var påväg hem, (de bodde några kilometer från Imlil, och framförallt höjdmeter då Imlil ligger på 1700 meters höjd och passet på 2479, sedan bodde de någonstans på andra sidan passet). De gick alltså 2-3 timmar i bergen för att kunna handla lite mat och sedan hem igen. Det ni, tänk på det nästa gång ni handlar mat!

Magnus frågade om han fick ta ett bild av kvinnan och barnet (innan resan hade vi läst att om man skulle fota en kvinna skall man också ge pengar till henne). Mannen påpekade att de ville ha pengar, så Magnus gav dem 10 Dirmham.

Vidare vandrade vi ner mot Ilmil längs växande valnötsträd, vi hittade också valnötter. Men dock var det ingen säsong för dem så vi kunde inte äta några.

Tältet slog vi upp med utsikt över Imlil, ca 2100 meter över havet. Det vill säga på samma höjd som Kebnekaise.
Platsen vi valde att tillbringa vår sista natt ute i bergen var någorlunda jämn men med en massa stenar och rötter. Så vi fick ta fram isyxan och hacka bort dem. Runt vårt tält växte också rosmarin som spred en behaglig doft.

När tältet var uppe gick vi och satte oss ute på en klippa och såg ner över Imlil. Det var så lugnt och fridfullt, vi kunde se barn springa omkring nere på gatorna, höra hundar skälla, se fåglar flyga under oss och höns springa på taken.

Solen sänkte sig och strålarna försvann så sakteliga från staden (egentligen består Imlil av sex små byar, men de har ett gemensamt namn i Imlil) och dess omgäldande berg. I takt med att solen försvann desto mer påtagligt blev mörkret.

Men stjärnhimlen tillsammans med Imlils alla lampor innebar att det ändå blev ganska ljust. Vi lagade till en middag och avnjöt den ute på en varsin sten. Sedan började showen! Med Böneutropare i huvudrollerna. De gick helt och hållet loss i de sex byarna, och det verkade som om de försökte bräcka varandra med sina böner. Men antagligen har dom nog ett system och en tanke med allt :) Det hela kändes bara så overkligt, så skönt att bara vara där, lyssna på bönerna och känna doften av rosmarin. Jag längtar tillbaka!

Kvällen avslutades sedan med musik från min Mp3, whisky och ahlgrens bilar.
Ett bra slut på en bra dag.

Och nu känner jag att min dag borde ta slut och natten ta vid. I helgen hoppas jag att kunna komplettera med bilder för både dag 3 och 4.


Tack och bock /JL



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0