Löpning som terapiform?

Ok, kanske inte enbart löpning utan träning över huvud taget anser jag vara en utmärkt terapiform. Men det är löpning som jag tycker bäst om därför väljer jag att skriva om det.

Det är så skönt att försvinna in i sin egen lilla värld, rensa skallen och bearbeta alla halvknäppa idéer som jag får.
Löpningen ger mig också en slags time-out från allt oroande ansvar, inte tusan tänker jag på hemtentan som jag inte hunnit med att skriva, eller det viktiga mailet jag inte svarat på.

Sällan känner jag mig så pass levande som jag gör som när jag är ensam med min egen andning under ett hårt löppass.

Idag var en dag där väldigt många tankar sprang runt i min hjärna och gjorde den oerhört trött, bästa medicinen mot det tänkte jag var att fysiskt också trötta ut övriga kroppen.

Tänkt och gjort tog jag cykeln för att cykla till en blötmosse 15 minuter bort för att där koppla på reptilhjärnan och bara tokköra tills inte benen bar längre. Jag bara älskar det, men samtidigt hatar jag det för att det gör så ont.

Men all smärta är värd det, då jag mår så otroligt bra efteråt.  Inga bekymmer så långt tanken når.


Jag läste en studie för ett tag sedan, i vilken det stod om att olika nivåer i psyket stimuleras under ett löppass, särskilt de som springer lite längre sträckor genomgår olika faser av meditation.

1/  Under de första 20 minuterna är tankarna inriktade på den egna kroppen och hur den känns

2/  Efter 30 minuter glider man över händelser i arbetet och kring personer man lever tillsammans med

3/  Efter 40 minuter börjar man nå in i det omedvetna.

Stämmer ganska väl in tycker jag...

Jag har tidigare skrivit om att jag ska till Kaliningrad, nu kanske det inte blir så då mitt pass inte gick igenom vid visumansökningen. Om jag inte ska dit blir det nog så att jag nappar på ett erbjudande som jag fick av Magnus tidigare idag. Han ville ha med mig i laget i tjurruset på lördag, en kul och annorlunda löptävling i "gristerräng".

Jag har tidigare år varit rädd för att jag ska stuka mig eller på annat sätt skada mig i den tävlingen (då jag haft mycket skadebekymmer). Men vill man utvecklas så måste man våga utmana sig själv lite...
Jag kommer inte att ha något med täten att göra då min form som jag tidigare nämnt inte är på topp, mina lår har nog aldrig varit så tunga som de är nu. Men det tänker jag i så fall strunta i, istället ska jag ta loppet halv på allvar halvt på skoj, se det som rolig träning och njuta av att bli lite lagom trött och skitig.

Avslutar med ett par ord från den legendariske löparen Emil Zatopek och ett par stycken från mig själv...

"If you want to run, then run a mile. If you want to experience another life, then run a marathon"

Löpning är inte bara att sätta den ena foten framför den andra i ett något snabbare tempo än när man går, löpning är så mycket mer. "Som balsam för själen"

Tack och bock

Kommentarer
Postat av: Lina

min födelsedag då?! :P

2008-10-14 @ 13:09:28
Postat av: Moberg

jag är beredd att hålla med, finns inget bättre sätt att skingra tankarna, kör dock inte lika hårt som du hehe

2008-10-14 @ 23:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0