Varje dag...
Sitter han där med sin saxofon, på samma plats i samma kläder. Han spelar för alla oss som är på väg nångonstans. Idag lät det bättre än det brukar göra, något klarare. När jag gick förbi så njöt jag samtidigt som det smärtade, jag tänkte att det blir nog bra det här ändå...Skulle jag haft några kronor på fickan skulle jag gett dom till saxofonmannen, det får bli nästa gång istället.
Min gula nyckelpiga Kjell kom fram igen igår kväll. Han hade sett mitt tidigare inlägg om honom och ville klargöra att det minsann inte är så lätt att knyta sina skor om man har sex fötter, och där han får knyta den sista skon med tänderna.
Annars mådde han bara bra, han hade strategiskt bosatt sig bakom min spis nu inför vintern. Perfekt plats tyckte han, så att han slipper att elda själv. Dessutom hade han börjat lyfta lite vikter för att komma ifrån stämpeln som spinkig och svag.
Vad stolt man var när man hade lärt sig att knyta sina skor förresten.
Min gula nyckelpiga Kjell kom fram igen igår kväll. Han hade sett mitt tidigare inlägg om honom och ville klargöra att det minsann inte är så lätt att knyta sina skor om man har sex fötter, och där han får knyta den sista skon med tänderna.
Annars mådde han bara bra, han hade strategiskt bosatt sig bakom min spis nu inför vintern. Perfekt plats tyckte han, så att han slipper att elda själv. Dessutom hade han börjat lyfta lite vikter för att komma ifrån stämpeln som spinkig och svag.
Vad stolt man var när man hade lärt sig att knyta sina skor förresten.
Kommentarer
Trackback
