Äntligen!

Äntligen börjar jag så smått att känna mig som en löpare igen. Något som jag inte gjort sedan hösten 2003 då jag började få skadeproblem. Sedan dess har jag genomfört otaliga rehab-, cykel-, vattenlöpnings-, längdåknings-,snöskolöpnings-  och mosslöpningspass.
Ja alla alternativträningsformer man kan tänka sig nästan.
Detta tillsammans med en massa styrkeuppbyggande träning har härdat kroppen ordentligt, vilket gjort att jag nu kan springa någorlunda kontinuerligt. Det är just kontinuiteten i löpningen som jag saknat de senaste åren.
All alternativ träning har "omformaterat" mina ben, det har kännts runt och samtidigt fyrkantigt när jag sprungit. Jag vet att det låter lite konstigt, löpare är konstiga.
Men nu har jag alltså börjat känna flytet i löpningen igen, det känns underbart. Visst gör det fortfarande ont när jag springer, ibland väldigt ont, varenda steg jag tar. Men det ska inte få stoppa mig den här gången.

Dagens träningspass genomfördes i härlig förmiddagssol ute runt stora skuggan nära lill-Jans skogen, klassisk löparmark har jag förstått. Jag kände mig ganska stark när jag körda min stege som såg ut enligt följande 6+5+4+3+2+1+3 min, där vilan mellan dom två första var 2 min och 90 sek därefter 1 min på de återstående. Total kvalitetslöpningstid blev 24 min. Lite lagom sådär.

Ikväll ska jag nog laga till lite tacos, var ett tag sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0